Leonard Cohen kollapsar i Valencia. Och överlever, förhoppningvis. Men vad sjukt det är att lägga ut och länka till amatörvideon. Jag vill inte se den, och förhoppningsvis inte ni heller. Så fort man är över femtio fattar man nämligen vad ordet “ovärdigt” egentligen betyder.

Man ska inte filma när vi gamla genier kollapsar. Det är bara elakt.

Nå, detta egentligen bara som en förevändning att namedroppa ännu mer. Den enda gången jag träffat Leonard Cohen var i hans loge på en Londonkonsert nånstans tidigt 80-tal, när vår gemensamma vän Aviva Layton presenterade mig för honom med orden, “Gunnar is a writer too!”.

Det var så bortom-fjällvärlden-pinsamt att jag bara började gapflabba, och Cohen gav mig i utbyte ett jättebrett och införstått leende, allt medan Aviva stod där som ett jättelitet frågetecken. Som ville bli ett jättestort utropstecken när hon blev stor.