Som alla andra tar jag mig en ledig dag idag, och fortsätter istället tankebanan Sanguinetti => Situationstiska Internationalen (även här och här, och förmodligen miljoner andra ställen…). Hur som helst, jag vågar påstå att det aldrig funnits en, ähm, organisation som haft såna upprivande, råstalinistiska splittringar, och samtidigt haft så uppenbart jävla kul åt det, som SI. Uteslutningen av SPUR-gruppen och Jorgen Nash 1962, till exempel.

Själv fick man bara vara med om KFML-splittringen kring 1970. Gäsp, alltså… Det enda roliga r:arna lyckades komma upp med var en spalt i Proletären kallad “Månadens ishacka”. Och att kalla Bo Gustafsson för “Bo-charin Gustafsson”, en ord”vits” så på samma gång brutalstalinistsik och obskyr att experterna än idag debatterar dess egentliga innebörd.