Ordet “semester” känner vi som bekant inte till här på Pressylta, till skillnad från en del andra vackert-väder-bloggare jag skulle kunna nämna… Det här är bloggen som aldrig sover. Därav den vilt stirrande blicken.

Däremot kan det bli längre avstånd mellan inläggen i fortsättningen, men skälet till det är helt legitimt. Jag går nämligen havande med bok. Och den kräver i förstone en helvetisk mängd forskning. Den har arbetstiteln “London: Antiguiden” och ska bli både en parodi på reseguide och en genuin reseguide. Alla ingredienserna finns här. “Sex intressanta promenader” (varav en del eventuellt kan få rättsligt efterspel, det kallas “loitering with intent”). Gamla favoriter som “Charktips för Londonresenärer”, fast fördjupad, förlängd och förbredad. Kapitel som “Samhällsklasser att undvika, och var man undviker dem”, framför allt då medelklassen och underklassen.

Har ni tips på annat som ni skulle vilja läsa i en sådan bok så kommentera gärna.

Jag fick gnistan till detta nyligen i Göteborg, när jag tittade igenom vad som finns av Londonguider. Och av den konventionella sorten finns ju, typ, miljontals. Lonely Planet-serien hör väl till kvalitetsändan av utbudet. Men så finns också tixempel nåt sånt som Peter Harrysons “Peters London“. En snabb genombläddring gav dock vid handen att problemet med denna Peters London är att den är så jävla trevlig. Det ska inte jag vara. Trevlig, alltså.

Jag håller också på att titta på olika utgivningsmetoder, vid sidan av de konventionella förlagen och deras kapitalistiska utsugarkontrakt, bland annat då print-on-demand, eller nån slags exklusiv webversion, I dunno. Tips emottages gärna om detta också.