Om exakt en månads tid, på morgonen fredagen den 23 oktober 2009, kommer jag att packa min lilla resväska med tandborste, chokladkex och lätt lektyr och fara iväg, per allmäna färdmedel, till Barking Magistrates Court, East Street, Barking, Essex, IG11 8EW för att där underkasta mig lagens hela majestät.

Rättvisan har hunnit ifatt Pressylta.

Jag står anklagad för att ha agerat “Contrary to section 36(1) of the Road Traffic Act 1988, regulation 10 of the Traffic Signs Regulations and General Directions 2002 and Schedule 2 to the Road Traffic Offenders Act 1988.”

Vaba…? frågar sig genast läsaren. Sanningen går att läsa i min post “Nicked!” från i mars. Den repressiva kapitaliststatens version lyder så här:  “On 09/03/2009 at BOW, E3, being a person driving a vehicle, namely large goods vehicle or passenger carrying vehicle, CITROEN EN57 UAP, failed to comply with the indication given by a traffic sign, namely a red traffic light signal, lawfully placed on or near a road, namely BOW ROUNDABOUT.”

Två saker här, innan vi fortsätter. Min bil är inte nån “large goods vehicle” (långt mindre en “passenger carrying vehicle”) utan en “small goods vehicle”. Och något sådant som “Bow Roundabout” existerar inte – den heter Bow Interchange!

Ha! Gotcha! Free on a technicality!

Nej, allvarligt talat. Sextio procent av såna här “minor traffic offences” blir avskrivna på grund av att det enda vittnet, polikonstapeln i fråga, inte har tid att ställa upp i rätten. “I rest my case…”, med andra ord. Blir det korsförhör och Perry Mason av det hela, så har jag min bevisföring klappad och klar. It’s a cinch. No worries.

(Men vill nån starta en kampfond, så gör gärna det, ähem…)

När irländare hittas ihjälskjutna i sydamerikanska hotellrum kommer det vanligtvis en liten saftig historia i tidningen några veckor senare. Så även fallet med Michael Dwyer (24): man kan läsa den i Indy idag. Den innehåller ungerska hemliga legioner, kroatiska yrkessoldater, mordförsök på Bolivias Evo Morales, och de skumma existenser som smider ränker i Santa Cruz.

Mer polisgöra: Guardian har idag en exklusiv om polisens systematiska infiltration av olika proteströrelser. Vilket är en exklusiv som s.a.s. inte borde komma som nån nyhet alls. Det är rent av inte omöjligt att polisen just nu sitter och gnuggar händerna åt detta tacknämliga avslöjande, för det finns få bättre sätt att att underminera utomparlamentariska rörelser än att så paranoiafrö i deras fåror.

Och för övrigt, klicka på Guardian-länken och läs bildtexten under fotot på de inblandade. Den är en liten roman. Av Galsworthy, kanske. Rollbesättningen – “Juliana Napier”, “Tilly Gifford”, “Dan Glass” – i just den här revolutionen handlar definitivt inte om Emile Zolas stinkande proletärmassor som kommer uppvältrande ur gruvschakten eller Käthe Kollwitz hungerdöda arbetarmödrars eländesplågor på barnhemmets lortigbeflugade lergolv. This is class, dear boy. The right address.

UPPDATERING 2009-05-03: SvD hakar på den här historien åtta dar senare. Way to go.