Söndagskvällssångstunden är här igen. “Det är pantat, du blåa bäbis”. Mästerligt. (Newport ’65).

För övrigt: BBC4-serien som klippet är hämtat från var ett skolexempel på hur man gör kulturteve. Dom klippte ihop i nån timmas program med Dylans Newportkonserter 1963-64-65, när han gick från “Only a Pawn…” till “It’s all over now…”, från den lille tanige killen med de lite-för-briljanta protestsångerna… till den mogne diktaren man ser här. (Som är så säker på och i sin sångröst, dessutom: har den nånsin låtit bättre än här?) Det var ett program om hur en konstnär blir till, helt enkelt.

(Efter detta feodalakustiska kapitelslut följer alltså elektrifieringen av Dylankolchozen med “Maggies Farm” i samma konsert… Om nån nu var obekant med historiken).