Exakt hur stor del av den svenska bokmarknaden familjen Bonnier kontrollerar kan inte ens medieforskarna på Nordicom vid Göteborgs universitet svara på eftersom alla siffrorna är företagshemligheter. Klart är dock att ingenstans i den rika världen har ett enda företag så stor makt över produktion, marknadsföring, distribution och försäljning av böcker som Bonniers har i Sverige.

Så inleder Dan Josefsson sin text på AB-kulturen idag, i en del av artikelserien om Bonniers. Jag har två frågetecken, ett per mening.

N:r Ett: Hur i hela friden kan ägandeförhållanden vara en “företagshemlighet”? Varför då besvära sig med att ha ett Konkurrensverk? Jämför situationen med Murdochs försök att köpa ut hela BSkyB: klart som fan att man vet hur mycket av media Murdoch redan äger, annars hade det ju inte blivit något bråk om saken.

N:r Två: Och om man inte vet hur ägandeförhållandena exakt ser ut, så är det ju långt ifrån “klart” att man har grund för att påstå det som står i andra meningen, nicht wahr?

Det Josefsson skriver är ju annars bra och oroväckande. Men ibland hajar man till.

Guardians exklusiv om phone-hackingskandalen idag (BBC har en sammanfattande Q&A här) är en krevad jämförbar på Richterskalan med dom som skakat bankvärlden och, senast, parlamentet.

Murdochs News of the World har alltså inte bara – genom proffsbulvaner – gett sig ut på ett gigantiskt fiskafänge och hackat tusentals mobiler tillhörande mer eller mindre hela det offentliga Storbritannien, från politiker till dokusåpakändisar. Dom har också hackat gjort intrång i social security-register, skatteregister och – brottsligare blir det knappast – polisregistren. “Det här är,” sa Andrew Neil idag, “en tidningsredaktion som totalt tappat kontrollen.”

Och i skrivande stund (sen e.m. torsdag) väntar alla (Guardians liveblogg här) på att polisen ska förklara varför man valde att inte gå till domstol, eller ens tala om för mobilinnehavarna vad som skett. Den mer eller mindre uttalade misstanken: därför att man inte vågade ta sig an Murdochimperiet.

PS: Jag strök det där om hackat ovan, det var ett rent slarvfel. Hade dom hackat polisregistren skulle det varit fjorton gånger mer hejsan-tjosan än det är nu, eftersom den brittiska polisens “criminal records”-lagring använder samma system som FBI. NotW:s metod var gammal vanlig social ingenjörskonst: illa nog, men inget märkvärdigt.