Advokaten Gareth Peirce skriver en utmärkt sammanfattning i LRB av den rättsliga och politiska process som låg bakom att al-Megrahi utnämndes till skyldig. Även om man är bekant med detaljerna sen tidigare är det fortfarande chockerande läsning.

Jag vill inte släppa det här med Lockerbie och al-Megrahi (se min post från förra veckan), eftersom hans öde ännu inte är avgjort och eftersom hela affären utvecklat sig till en salig jävla röra, som journalistveteranen Magnus Linklater beskt sammanfattar i The Times idag. Pinsamt och tragiskt på samma gång.

Det politiska styret i Skottland har, som man säger, skickat upp en drake för att se om den flyger: man läckte till BBC att man överväger släppa den i prostatacancer döende Abdelbaset al-Megrahi “on compassionate grounds”. al-Megrahi blev, som trogna läsare vet, funnen skyldig för Lockerbiebombningen julen 1988, på ytterligt skrala grunder.

Reaktionen har blivit den väntade. För många brittiska anhöriga, främst kanske Jim Swire (en man jag respekterar som få andra i den här på flera sätt sorgliga historien) är det en självklarhet att han ska släppas, inte bara på rent medmänskliga grunder, utan för att han med största trolighet alltså blev oskyldigt dömd. För de flesta amerikanska anhöriga är det inte bara skymf mot offren utan också mot dem själva, eftersom deras hårt tillkämpade “closure” i sorgearbetet vilar på att al-Megrahi ska dö bakom skotska galler.

Man får bara hoppas att skottarna har kurage nog att göra det rätta.

UPPDATERING (lördag): Det visade sig vara ett smutsigare spel än man anade. Dealen blev att al-Megrahi stoppar sin överklagan. Sannolikeheten att vi nånsin får reda på sanningen är därmed plus minus noll.