Än en gång får man konstatera att Göteborgs kulturbyråkrati verkar ge minst lika mycket valuta för pengarna som den kultur dom är satta att förmedla. Nu handlar det om könsordsropande på Röhsska, tydligen inför besökare. Och Ingrid Lomforsaffären är rätt häpnadsväckande, bara den (den minnesgode kommer ihåg att vi spånade en gång på det där med NMI, “Nöjd-Medarbetar-Index”, vari Lomfors tydligen indexerat sig rätt lågt). Ingrid Norrman, GT:s tappra kulturchef, kämpar vidare med envisa frågor till stadens kulturchef Björn Sandmark, men det syns som en tröstlös uppgift.

Göteborg har – som vi anmärkte för inte så länge sen – en del kvar att bekänna.