Nu när Heath Ledger kommer att vinna Oscarn för The Joker (eftersom han är död) (Ledger alltså) kan det vara dags att påminna oss själva om romanen som The Joker är baserad på, Victor Hugos “L’homme qui rit“, som bl.a. publicerades som nr 125 i den svenska serien av Illusterade Klassiker.

För en del år sen hade jag som uppgift att producera en lista på “oupptäckta” romaner som ännu inte blivit filmatiserade, och en av dom jag började titta på var  Skrattmänniskan (jo, jag känner till 1928-versionen med Conrad Veidt, men jag var ute efter modernare filmatiseringar). Med bara Illustrerade Klassiker-versionen i huvet begav jag mig så till bibban och läste den. Det visade sig vara en av de hemskaste romaner jag läst, en av de få böcker jag fått mardrömmar av, som vuxen (en annan är Gerhart Hauptmanns “Atlantis”, för övrigt).

Men – vilket jävla projekt…: “Los Comprachicos”, bisarra kirurgingrepp, kungligheter, rags-to-riches-to-rags, cirkusmiljöer, mannen-som-alltid-ser-hyperglad-ut, kärlek och tragisk död, den hade allt…!

Hörde aldrig från dom igen. Pearls before swine.