På tal om Damien Hirst: ni har väl hört historien om Cartrain och de kidnappade blyertspennorna?

Cartrain är en ung (16-17, cirka) graffiti- och gerillakonstnär som härjar i mina trakter: Hackney, Old Street, Brick Lane, den svängen, och är lite grand arvtagare till Banksy. Nå, sent i fjol gjorde han en graffiti med utgångspunkt från Hirsts notoriska dödsskalle gjord av diamanter. Cartrain tryckte dessutom upp den på några blad, som han sålde för sådär £40-50. Den notoriskt girige och elake Hirst exploderar och kräver (på tvivelaktig juridisk grund) att Cartrain överlämnar original, kopior, pengar tjänade på trycken, samt en ursäkt. Detta leverar Cartrain, motvilligt.

Så en dag nu i somras tar sig Cartrain ner till Tate Britain, där det finns en installation av Hirst kallad “Pharmacy”. Från denna nyper Cartrain åt sig en knippe blyertspennor av märket Faber Castell. Därpå gör han en fejkad efterlysningsaffisch från polisen, samt en jättefin ransom note:

Och vad är the ransom? Jo, att Hirst ska ge tillbaka alla bladen han konfiskerat, och det före 31 juli – “annars vässar jag pennorna!” Hirst blir förstås rasande igen, polisen blir inblandad, både Cartrain och hans farsa får sitta i häktet över natten, anklagelsen lyder stöld för ett värde av en halv miljon pund (!), kort sagt en fruktansvärd – men alltför typisk – överreaktion från Hirst.

Vad som hänt sen sommaren är tydligen att pennorna finns kvar i Cartrains ägo, och han signerar alla sina nya blad med dem. Men enligt en uppgift jag fick i morse så ska många av pennorna också gått till sympatiserande konstnärer som gör egna verk med dem, och från vilka intäkterna ska gå till Cartrains defense fund. Läs vidare själva, t.ex. hos Canned Goods och Wikipedia.

“Damien Hirst har målat några tavlor, helt för egen hand.”

Kom igen, erkänn: ni gillar en ordentlig kritisk sågning lika mycket som jag gör, nicht wahr? Då ska jag bara styra er åt Tom Lubbocks recension idag om Hirsts nya målningar på Wallace Collection. Deliciöst…

Lubbock – en gammal Pressyltafavorit – är mannen som avslutade en recension av en Constableutställning häromåret med: “Som målare är Constable nästan lika dålig som Turner”. Det är det där med “nästan”…