Det kommer förhoppningsvis inte som nån överraskning för den trogne läsaren att böcker som Johan Hakelius “Döda vita män” inte hör till dom som jag köar hela natten för. Människorna han skriver om är inte genuina excentriker, om nån nu trodde det, utan phoneys-to-a-man: folk som bara orkade leva ner till sina stereotyper. Ta Alan Clark, till exempel: läs här Dominic Lawson i Telegraph idag, om ni vill läsa ett sanningens ord om just den skiten.

För övrigt: finns det nåt mer arse-grindingly pinsamt än en svensk i tweed…?

Att vinna Pressyltas fiercely-contested “Dickhead of the Year”-medalj redan i april är bara det värt en extra medalj.

Två medaljer alltså till en Johan “Wear Your Cravat with Pride” Hakelius, en helt lysande svensk antitalang som i AB idag skriver en informationshistorisk suicide note som garanterar honom en evig törnrosasömn i det allmäna medvetandet.

I love this crazy bitch, och vill läsa mycket mer av honom. Alla länkar och lästips tas emot med taxamhet. What’s the lowdown? Är han frisör?