Ett av de utmärkande dragen hos en tidning som Göteborgs-Posten – eller, ja, det finns ju bara en Göteborgs-Posten, och sen är det inte mer med det, liksom – är att den är för bra för att vara sann. Detta kan så klart vara problematiskt för ett nyhetsorgan, men för en tidning som Göteborgs-Posten är det snarast, tja, dess själ.
Med anledning av 150-jubileet publicerar man idag en artikel om Konserthusbranden 1928, i vilken huvudpersonen – nej, hjälten! – är ingen mindre än “basunisten Lohengrin Cremonese”. Jag önskar naturligtvis att ni läser artikeln själva, men låt mig bara inflika att den också innehåller orden “vattenskadade fagottnoter och sotiga fioler…”. Mäktigt.