Apropå fact-checking. Häröver i mediakretsar pågår en intressant in-house-debatt om the future of subs: behövs dom överhuvudtaget? Ja, för helvete, vill många säga, men realisten (alternativt cynikern) Roy Greenslade (your friend and mine, alltsedan McKennitt v Ash) säger nej. Själv hör jag till ja-för-helvete-sidan.

Detta apropå DN:s tabbar. Tydligen har samma ledarskribent skrivit att Hillary Clinton är USA:s första kvinnliga utrikesminister. Sånt slarv är oförlåtligt. Har svenska tidningar alltså helt gjort sig av med redigerare? I DN:s fall fruktar jag att så kan vara fallet. När jag skrev för DN Kultur mellan 2000 och 2005 var det regel snarare än undantag att mina epostade texter blev copy-and-pasted rakt in i tidningen. Det var lätt att se, för typos och stavfel kom med precis som jag skickat dom (dock ej faktafel, det satsar jag en krona på) (prove me wrong, if you’re hard enough…).

Isobel skriver om en utrikespolitisk groda på DN:s ledarsida idag. Det är inte första gången, förmodligen inte sista heller. För inte så länge sen skrev en DN-läsare och frågade var uttrycket “special relationship” mellan USA och UK kommer från. Churchill 1946? O nej, deras Europakorrespondent (jag tror det var Barbro Hedvall [senare: det var inte alls, det var Ingrid Hedström]) svarade att det myntades under Suezkrisen. Eeeeek…! Alla ens historiska instinkter borde ju ha skrikit “stopp och belägg” eftersom förhållandet mellan de två under Suez var så icke-speciellt det nånsin kunde bli…

Såna billiga tabbar är ju varken mer eller mindre än en skymf mot Wikipedia, håll med om det.