Jag tänkte bara ni kanske behövde några uppmuntrande ord, inför ännu en pinande arbetsvecka i det senkapitalistiska utsugningssamhället. Nä, alla som varit i London de senaste åren har väl sett den här affischen. Den var en av tre som utarbetades av brittiska regeringen 1939, inför vad man fruktade skulle bli ett allmänt nervsammanbrott med krigets antågande. (De andra två löd: “Your Courage, Your Cheerfulness, Your Resolution Will Bring Us Victory” och “Freedom is in Peril”). Men dom användes aldrig. I stället förföll copyrighten 1989, och i början på det nya seklet hittade en antikvarisk bokhandlare i Northumberland ett ex. och tryckte upp det till försäljning. Och – yes, you guessed it – den pryder numera muggar, t-tröjor, dörrmattor och babykläder.

Detta egentligen bara som en oerhört krånglig ingång till en kommentar om min gamla Gustaf Ericsson-bok, “Mannen som kom tillbaka från de döda” (herrejösses, jag måste ta och städa upp Ericssonsidorna nån gång… eeek). För det enda rimliga hoppet att denna ytterst läsvärda bok ska nå fortsatt spridning är att en antikvarisk bokhandlare i Northumberland hittar ett ex. och trycker upp det till försäljning. Dess publicistiska öde, om man uttrycker det så, är sannerligen inte unikt, men icke desto mindre rätt brutalt. Den kom ut våren 2000, gick på rea 2002 och restupplagan makulerades väl ett par år därefter. Den sålde heller inte tillräckligt många exemplar (drygt ettusen tror jag det var) för att den ska finnas relativt lättillgänglig i antikvariaten. På Bokbörsen finns den till exempel ytterst sällan. Det riktigt fåniga är dessutom att man som upphovsman inte ens fick chansen att köpa in ett par hundra ex av restupplagan, för eget behov, så att säga.

Jag kom att fundera på allt detta, eftersom boken besitter ett rätt vitalt efterliv: läsare och anhöriga till både Ericsson och andra medverkande hör av sig titt som tätt; forskare i angränsande ämnen skriver och ber om tips ur min forskning, nu senast en historiker i Finland som skriver om en rysk 30-talsjournalist med vissa kopplingar till Ericsson. Det visade ju sig att Ericssons egna kopplingar till Sovjetunionen från 1926 var mycket starkare än jag anade när jag skrev boken (läs t.ex. uppdateringen här) och det skulle vara roligt att kunna revidera dom avsnitten. Jag ska försöka ta reda på om man kan köpa ut själva lägget från Ordfront och sedan ge ut en reviderad upplaga som print-on-demand (för utgivningsrätten har väl nu återfallit till mig?)

Jag återkommer nog om detta. Och nästa post på Pressylta ska förhoppningsvis handla om nåt mer väsentligt, som klimathotet, eller Idol.