En utmärkt sammanfattning av nuläget i Universal Grammar-debatten i Independent idag, detta med anledning av att man upptäckt ett tidigare okänt språk på Himalayas nedre slänter.

En forskare menar att “språk utvecklar sig precis som organismer, och de som överlever är de som bäst anpassat sig till den mänskliga hjärnan och därför är lättast att lära sig. Alla människor har samma hjärna, vilket för med sig att framgångsrika språk tenderar att likna varandra, och därmed ger illusionen av en universell grammatik.”

Men en annan forskare – med det strålande namnet Tecumseh Fitch – menar att invändningarna ofta grundar sig på missförstånd. “Universal grammar is neither a grammar nor is it universal,” menar han.

It actually refers to a set of constraints that limits possible grammars, so that different languages make different choices among those possibilities. Understood correctly, Fitch says, the theory is not incompatible with linguistic diversity.

På en annan språklig kula. Den musik jag lyssnar på mest just nu är Africando, en underbar blandning av salsa och melodiöst västafrikanskt. En av Africando All Stars är den senegalesiske sångaren Thione Seck, en ospektakulär men oerhört expressiv röst, som sjunger “Sey” (värd en lyssning, jag lovar…).

Jag fattade bara inte vilket språk han sjunger på i den låten: det verkar innehålla fragment av franska, och ett tungt “-ch-“-ljud (som i “Bach”), möjligtvis från arabiska. Men YouTube ger mig nu omedelbart svaret: det är Wolof.