Den som förväntade sig en post med titeln ‘Mitt råd till Åsa Linderborg’ möts av en blank sida. Och just där ligger nån slags poäng. Hennes senaste inlägg är en lysande studentskrivning i ämnet “Annars tar jag min boll och går hem”. Nån av hennes line managers, om det nu är chefredaktören eller ej, borde ta henne åt sidan och förklara för henne innebörden i ett gammalt brittiskt talesätt: “You’re in a hole. Stop digging”.

Än en gång ska jag inte ge mig in i AB/antisemitismdebatten. Men Martin Mattias (sorry) Gardells artikel idag upprepar vad som enligt Dimi Reider (som jag länkade till i fredags) verkar vara ett rent faktafel i den ursprungliga artikeln. Så här skriver Boström:

Rosenbaums matchmaking handlade allltså inte om romantik, utan om att köpa och sälja njurar från Israel på svarta marknaden. Enligt egen utsago köper han organen från mindre bemedlade människor i Israel för 10 000 dollar och säljer dem till desperata patienter i USA för 160 000 dollar.

Dimi Reider skriver då att “enbart en njure tros ha kommit från Israel, medan resten tros ha kommit från östeuropa”. Visst, Reider skriver “tros”, men om vad han säger är det vid tiden för skrivandet allmänt accepterade sakernas tillstånd – innan rättegången kan berätta annorlunda – så får ju Boström förklara hur han vet att Rosenbaum köpt fler än en njure från Israel.

Det är just detta som gör Boströms ord lite längre ner i artikeln så jävla luriga:

Francis Delmonici, Harvardprofessor i transplantationskirurgi, och styrelsemedlem i National Kidney Foundation’s Board of Directors, säger i samma tidning att liknande organtrafficking som i Israel pågår också på andra ställen i världen. (Min kurs. – GP)

Det vill säga, Boström fick på “troligtvis” obefintliga grunder in ännu en referens, via indirekt citat, till Israel och organ”geschäftet”… Det är därför hans text luktar antisemitisk, enligt min mening.

Inte heller Aftonbladet/antisemitismdebatten ska jag blanda mig i, men jag tyckte det vore värt att vidarebefordra Dimi Reiders blogpost idag på Index on Censorship.

Titta på AB:s kultursida, på de tuschsvartvita medarbetarporträtten (som jag alltid tänker på som “Aftonbladets 101 Dalmatians”…). Fråga dig sedan varför de svarthåriga är till vänster och de blonda till höger. Gå sedan och ta en kopp av te.

Nog för att vi har en bit kvar att vandra på vägen till det svalkande förnuftets slutliga triumf, men på Aftonbladet tycks vägen några meter längre än för oss andra. Idag frågar man sina läsare om dom “tror” på Darwins evolutionsteori. Vilket alltså är precis hur en kreationist skulle formulerat det, eftersom “tro” bara har med evolutionsteorin att göra om man inte “tror” på den.

Å andra sidan, man får ju ta med i räkningen att detta handlar om kombinationen AB:s “Dagens Fråga”-redaktion och AB:s läsare, den svenska journalistikens irresistible-force-versus-immovable-object. En gång för några år sen frågade dom sina läsare, “Har du någonsin sett kungen i verkligheten?” Ett av svarsalternativen var “Vet ej”. Vid fyratiden på eftermiddagen (jo, jag kollade) hade c:a en tredjedel av läsarna valt det svaret.