Jag skriver detta på min nya MacBook Air. Det känns lite grand som att komma tillbaka till fadershuset igen. Min första dator var visserligen en Atari, men så fort man “växt upp” blev det förstås Mac. Jag minns fortfarande hur spännande det var när System 7 kom ut. Men så för nåt 5-6 år sen gick jag över till PC. Det var väl OK, men kändes lite grand som exil. Nu tillbaka i Macmiljön: enkelt och smärtfritt, även om det är lite nytt att inmundiga.

Första intrycket av MacBook Air är utmärkt. För det första fysiskt behändig. För det andra, bra tangentbord, vilket så klart är nåt av det viktigaste i mitt dagliga värv. En 13-tums skärm ger en en bekväm A4+ storlek på texten, vilket är idealiskt för mig. Garage Band verkar vara en mycket enklare ljudapp än Audacity, ser fram emot att pröva den. Är det nån som känner till ett bra och gratis bildmanipuleringsprogram för Mac, typ GIMP för PC (verkar inte finnas på AppStore)? (PS: Upptäckte just att GIMP finns för Mac!)

Medan jag ägnar söndagen åt juridik, mat och laptopköp får ni underhålla er med Victor Wooten när han spelar Isn’t She Lovely. Can’t say fairer than that.

Jag vet inte hur eller om svenska media följer detta, men Sebastian Coe (som bas för IAAF) har nu klippt av sina förbindelser med Nike – inte därför att han är skyldig till något fuffens, o nej, utan därför att det har blivit en distraction, förmodligen då från den väsentliga historien om huruvida det förekom något fuffens…. ähem. Friidrotts-VM 2021 gick nämligen – utan sedvanlig bidding process – till Nike-staden Eugene, Oregon, trots att min stolta hemstad hade ett minst lika bra bud. Vad är det med idrottsadministration som lockar alla dessa spivs…?

Vad jag tar med mig från detta är emellertid att skylla på distraktionerna. Ni menar att jag parkerat min bil olagligt? Det är en distraktion, ni vill bara avleda uppmärksamheten från det faktum att biltrafiken förstör miljön! Ni anklagar mig för att jag rånat denna bank? Det är bara en taktik att få bort uppmärksamheten från bankernas ockeravgifter!

Att vara normkritisk är nu normen.
Vart går kritiken då?

Att vara ormkritisk är nu ormen.
Vem är den stora snoken då?

Att vara hen är allom givet.
Att vara någon, bara få.

“Det är för mycket nyheter i nyheterna just nu,” klagade någon för en stund sedan. Allting är full of sound and fury. Dåligt väder är det också. Dålig kondis, kan man lägga till: jag känner mig lustlos, urlakad, hemskickad, sextiofyra. Folk vill ha saker av mig: pengar, uppmärksamhet, arbete.

Lösningen? Ja, eftersom jag inte gör droger längre så blir det en meditationsrunda på min offie: jag väljer en Merlot, en förförisk druva, och traskar hemåt i regnblåsten. Det är som att vara förkyld utan att vara förkyld. Hemlängtan när man är hemma. Alienationen är inte vad den brukade vara, den saken är klar.

PS: Och saken blev ju inte bättre av att algoritmen på YouTube sedan erbjöd mig Goebbels hemfilmer…

Detta kanske lite ovidkommande i dessa dagar, men ändå. I september 2005 skrev jag en hel del om The G:s då sjösatta berlinerformat, varmed jag tyckte det fanns både för- och nackdelar. En av dem beskrev jag så här:

Många har pekat på ett problem med förstasidan som jag inte hade tänkt på. Det är att när tidningen ligger vikt i hyllorna så ligger den för det första på sidan, så att man inte kan läsa rubriken utan att vrida på huvudet. För det andra så ligger huvudet så långt ner (en femtedel ner, skulle jag sagt) för att få plats med inside splash–grejerna högst upp, vilket innebär att huvudrubriken nätt och jämnt syns ovanför vecket och praktiskt taget ingenting av eventuella bilder. Hur, har en del frågat sig, skulle den klarat en stor händelse som 7/7? Inte särskilt bra, antagligen.

Jag tycker det här problemet också dykt upp med dagens förstasida, avbildad ovan. Huvudet har nu hamnat strax ovanför vecket. Första anblick ger väldigt lite information om någonting. Andra anblick ger ett par förhållandevis betydelselösa citat och den första av tre underrubriker. Jämför då med gårdagens (nedan) som väl funkade lite bättre.

Svårt att veta vad vettigt man kan säga om Paris. Två syriska pass har nu hittats, vars ägare kom som flyktingar genom Grekland i oktober (men de kan förstås vara stulna). Your heart sinks… Och så påpekade någon just på Twitter att Frankrike nu har (eller har dom det?) rätt att åkalla Natos artikel 5 för ett militärt angrepp på den islamistiska “staten”. Hjärtat sjunker igen…

Efter dagens tyskalektion vill jag gärna vidarebefordra en av de mest bisarra saker jag läst på länge. I en liten artikel om hur tyskarna “lägger bort titlarna” (eller inte) står följande lilla uppgift:

Kann man das Du ablehnen? Ja. Aber man sollte dabei sehr diplomatisch sein, damit die Ablehnung nicht zu distanziert wirkt. Am besten is es, der anderen Person zu zeigen, dass man sich über das Angebot freut, und dann sachlich und freundlich den Grund für die Ablehnung zu erklären. “Das ist aber nett, dass Sie das anbieten! Aber ehrlich gesagt würde ich mit dem Du gerne warten, bis meine Probezeit vorbei ist”.

Min lärarinna påstår att detta faktiskt kan förekomma, än idag. Stimmt das wirklich?!

Fuck it, det blev nåt vajsing med den där tjusiga Scribd-grejen. Här är en länk i stället. Och här en analys av Ian Traynor i The G.