+ En långtext om hur USA:s Whistleblowers Protection Act inte bara slutat fungera, den har gjort Snowdens metoder – att fly med dokumenten i fickan och lämna över dem till media – den enda praktiska lösningen för att sätta ljuset på de olagligheter som begåtts och begås.

+ Jag tror The G:s Barney Ronay har helt rätt i att Mourinho är en fallande stjärna i precis lika hög grad som Van Gaal är det. Hans försvarscentrerade stil kommer inte att passa Man U:s klassiska pressa-pressaspel. Mourinho varar två säsonger, spår jag, lika länge som hans företrädare.

+ Slutet för Göteborgs-Posten? Ingenting förvånar en längre i tidningsvärlden, men det ska också sägas att jag inte kommer att sakna den i så fall. De få gånger jag läst den de senaste åren har jag tyckt den blivit ännu uslare är vanligt. Frågan är vad som i så fall skulle ta över efter G-P? En återuppstånden GHT, kanske?

+ Jag fick just reda på att Håkan Sandblad dog för några dagar sedan, en verkligt sorglig nyhet. Håkan hade ju en meritlista som få, han var radiomänniska ut i fingerspetsarna. Jag hade nöjet att arbeta med honom på 1980- och 90-talen när han regisserade en trilogi pjäser för SR-Göteborg kallad ‘Den svenska radioteaterns historia’. Han blev bara 73.

Jag har letat staden runt, men förgäves. Är det någon som har en engelsk-svensk ordbok modell större tryckt helst efter 2010 (men 2000-talet går också, dock någon gång efter 1980) och som skulle vilja slå upp två-tre saker åt mig? Jag har sett att det finns en Norstedts Stora Eng-Sv Ordbok tryckt 2011, som jag antar är efterträdaren till Esseltes d:o. Den vore idealisk. Tackar på förhand!

Det finns ett klart vänsterargument för Brexit och Paul Mason lägger fram det på ett utmärkt, om än inte helt oproblematiskt, sätt i dagens The G.

Och Peter Wolodarski lägger till sin penn’orth i samma tidning.

London rymmer många mysterier. Ett av dem finns på Pentonville Road mitt emellan Angel och King’s Cross. Från höger räknat har vi ett övergångsställe med stoppljus, en gatskylt samt en ensam pelare med skylten “Deaf blind people“. Inget mer.

Jag har åkt förbi tusentals gånger och tänker alltid, “Ja. Men. Vadå?” Döva blinda människor så där i största allmänhet, liksom? Eller…?

Orden har i alla fall inget med övergångsstället att göra. Jag har kollat lite lätt om det finns något institut i närheten som befattar sig med döva och blinda människor, men det gör det inte. Och då skulle det väl också stått något mer preciserat på skylten.

Det kanske bara är en stilla uppmaning till oss hålla blinda och döva människor i tankarna. Kanske finns det rent av skyltar i andra delar av stan med “Halta lytta människor”, “Gamla skröpliga människor”, “Fattiga hungriga människor”.

För att Arsenal skulle hamna över Tottenham i ligan för tjugoförsta året i rad krävdes att The Gooners vann hemma mot relegerade Aston Villa och att Spurs förlorade borta mot relegerade Newcastle. Kalla det the triumph of experience over hope i stället för tvärtom. Arsenal vann med 4-0. Tottenham förlorade med 1-5.

Hahahahahahahahahahaha, osv…

De av er som har åldern inne kan ju alltid sjunga med: “What do you want to make those eyes at me for / if they don’t mean what they say…” 

Emile Ford and the Checkmates, minsann. Han blev 78 år gammal. Det står i runan att han också var en skicklig ljudtekniker som bland annat uppfann föregångaren till karaoken. Dessutom ska han vid någon tidpunkt ha utfört “akustiska experiment i norra Sverige”. Vad i hela friden kan det ha handlat om?

En av mina favoritskribenter, Owen Hatherley, har en osviklig talang inte bara för djupt och brett intressanta böcker utan fräcka titlar. Hans nya heter ‘The Chaplin Machine: Slapstick, Fordism and the Communist Avant-Garde’. Jag har redan beställt den.

Jag fyller på med länkar och kommentarer under dagen. Men till att börja med har Paul Mason en utmärkt första analys här. Om Skottland och Wales, och vad Corbyn måste göra nu.

14:15 GMT: Sadiq Khan ligger före Goldsmith med 44% mot 35%. Man kan följa The G live här.

18:55 GMT: Slutsiffrorna är inte inne ännu men Khan är helt klart Londons nya borgmästare. 13% av Londonborna är muslimer och han kommer att vinna med 45-50%. Han vann med 57% mot 43%. Den konservative gruppledaren i London Assembly, Andrew Boff, sa att Goldsmith förde en dog whistle campaign in a city where there are no dogs.

Labour har hållt ställningarna i England och Wales där många förutspått stora förluster. Skottland dock en katastrof: Labour på tredje plats, tredje…

Folk har alltid haft skoj med reaktionära Evening Standard, särskilt nu:

Jag har nu lagt mina röster i de tre valen, för borgmästare, London Assembly och kommunen. I det första satte jag ett kryss för Sophie Walker, Women’s Equality Party, för jag tycker det är dags att ett kvinnoparti får ett ordentligt lyft. Som Walker, med ett mått av melankoli, påpekat vid något tillfälle: “We’re going to get driver-less cars before we get equal pay”.

Jag la alltså inte min röst på Labours Sadiq Khan, som troligen kommer att vinna ganska stort över Zac Goldsmith för de konservativa. Goldsmith har fört en vidrig, rasistiskt insinuant kampanj mot Khan som verkar ha misslyckats ganska totalt med de i grunden toleranta Londonborna.

Khan har visserligen en hel del kloka saker att säga, bland annat om bostadssituationen. Han är ovanligt genuin för en politiker i dessa dagar. En del vill också mena att man borde lägga en röst på honom för att visa världen att London kan välja en muslim till borgmästare, eftersom jihadisterna kommer att hata det. Jag tänker dock inte lägga min röst i annonssyfte, hur välmenande det än är.

Dessutom stöder Khan dessvärre idiotbygget The Garden Bridge. Det var nog egentligen det som avgjorde saken för mig.

Leicester tar hem Premier League och det är något av det bästa som hänt fotbollen under min livstid. Nästan ännu bättre är att det avgjordes med en sur och bråkig 2-2-match mellan Chelseas och Tottenhams överbetalda pajasar. Ett bollhungrigt, positivt, en-för-alla-för-en-spel vann ligan, och vann helt och hållet konsistent genom säsongen. Underbart. Varken mer eller mindre.