Nu kommer Sibirienkylan. Om ni är i London och ser någon uteliggare, kontakta @Tell_StreetLink, så ska dom förhoppningvis kunna greja det. Vi måste få in dom. Så här kan det inte fortsätta.

Nä, men allvarligt. Officiella siffror säger att det finns ca 2000 uteliggare i London, men antalet är två- eller tredubbelt, det vet alla som har ögon att se med. Och antalet har skjutit uppåt kraftigt bara det senaste året, inget vet riktigt varför.

via @KingTutNews

Jag blev biten av en hund på bussen idag. Den låg på golvet under mitt säte och just när jag skulle gå av fick den tag i högra bakbenet, det gjorde ont som fan till en början. Lyckligtvis bet den inte sönder huden, upptäckte jag, så den medicinska faran var snart över. Men ändå. Jag blev rasande och sa åt killen att om han inte kan kontrollera jycken bättre ska han fan inte ta den ut bland folk. Han svarade, “It was probably just a friendly nip…” – “Fuck off with your friendly nips!”  sa jag och drog upp den ansvarskännande medborgaren som alltid residerar i mig. “Go practise on a hamster before you take the dog out again, dick…” Så gick jag av, haltade ner till Phoenicia och köpte en tub av stans bästa harissa.

Men jag menar… Brexit. Och nu detta.

Jag har upptäckt en svensk kulturdebatt om det (o)etiska i att flyga med flygplan, till skillnad från att flyga med vingar gjorda av vax. Den tycks mig som vanligt handla om vårt behov av tröst, i den meningen att en personlig bojkott av flygresor inte har någon som helst effekt på verkliga förhållanden – mängden flygtrafik, mängden utsläpp – men den får oss att känna oss bättre om oss själva, lättar på våra samveten. Och absolut inget fel i det, för det ger en en personligt-etisk grund att stå på när man kritiserar andra. Helt OK.

Men det kommer inte att ha någon som helst effekt på verkliga förhållanden därför att flygen flyger ändå, beroende på att den överväldigande majoriteten flygresenärer är “affärsmän” – i verkligheten, som vi vet, middle management riff-raff  med illasittande kostymer och billigt rakvatten – vars hela tillvaro i en global kapitalistisk värld vilar på, bland mycket annat, flygresor. Inte ens långsiktigt kommer den verkligheten att förändras genom individuella bojkotter, därför att den verkligehten är systemisk. “Systemisk” alltså – the clue is in the word.

Det här låter för mig lite grand som “hen”, alltså än en gång en svensk åtgärd som inte har någon som helst effekt på verkligheten, om det så gäller könsutjämning eller andra relaterade (och viktiga) områden, utan är till för att vi ska kunna göra en personlig markering, inget mer. Det är ett rockmärke, inte ett genuint försök till reell förändring. Jag citerar än en gång W E B Du Bois: “It is not the name – it’s the Thing that counts. Come on, Kid, let’s go get the Thing!”

Några spridda noteringar.

* Brexit går som sagt alldeles utmärkt (not). Regeringen har inte ens börjat förhandla med EU27, de förhandlar bara med sig själva. Det är cirka 9 800 timmar kvar tills utträdet 29 mars 2019 och ingen vet ännu vilket slags Brexit de vill se. Kärnfrågan – den cirkel som inte går att kvadrera – är hur man kan stå utanför tullunionen utan att få en hård gräns mellan Nordirland och Republiken och därmed upphäva – författningsstridigt – Good Friday Agreement.

* Vad kommer uttrycket “skriva fram” ifrån? Det syns mig allt vanligare under senare tid. Jag har själv råkat ut för det i katalogtexten för Londonboken: jag “skriver fram” min hemstad, heter det. Det funkar ju i och för sig, jag har inga särskilda invändningar mot uttrycket. Har det rötter i att “ta fram” – ett förslag, en plan…? Men “ta fram” varifrån? Garderoben?

* Titta nu på något väldigt fint, a BBC interlude från femtiotalet: tågresan London till Brighton på fyra minuter – “using trick photography” enligt speakern. Helt underbart, inte minst (reklaminslag igen!) därför att det illustrerar en poäng jag gör i boken. Som kommer om någon månad, tror jag.

Gick och såg Tanztheater Wuppertals “Viktor” på Sadlers Wells i kväll. Vi såg den första versionen tidigt 1990-tal på samma teater. Uppsättningen har visserligen förändrats avsevärt sedan dess, men återseendet blev – i alla fall just nu, i skrivande stund – inte riktigt lika imponerande. Jag vet inte vad det är, det kommer nog att framgå under kommande veckors hågkomster, men själva den distinkta stilen de har, deras estetik, den, hmm…  it’s wearing a bit thin… Och eftersom detta är en av de få danskompanier jag frivilligt går och ser på så är det lite oroväckande. Jag vågar inte säga att de blivit arkivarier år Pina Bauschs minne, men tanken dyker onekligen upp. Får nog återkomma om detta.

Måns Zelmerlöw! There’s no escape. Brexit. Och nu detta.

Vet inte om länken funkar. Nej, det gör den inte! Sorry.

Det är egentligen nu i dagarna som Berlinmuren varit nere lika länge som den var uppe (ignorera tidigare post!). Så här såg förstasidan ut i den kommunistiska dagstidningen Morning Star när det begav sig. En klassiker.

Jag läste nyligen en intressant artikel i The Atlantic om Google Translate, författad av Douglas Hofstadter. Som för övrigt skrev ‘Gödel, Escher, Bach: An Eternal Golden Braid‘ (1979), en bok som imponerade mig väldigt när jag läste den, men kanske inte skulle haft samma effekt idag.

Hur som helst, jag håller inte med allt Hofstadter säger om översättningsmaskinerna. Jag tror t.ex. inte det kan vara många som behandlar GT som ett allt mer perfekt instrument att överföra ett språk till ett annat, utan att de allra flesta använder den som jag själv gör, dvs för att få the gist av en text – kontentan, liksom – särskilt i språk man bara bitvis behärskar.

Men det är utan tvekan ett intressant problem detta med att den allt mer sofistikerade dekodifieringen synbarligen aldrig kommer att resultera i ens den sparsammaste form av kontextuell understanding. Vilket man, som lekman, kanske skulle tro, alltså en slags motsvarighet till den marxistiska dialektikens tanke om att kvantitet så småningom övergår i kvalitet.

Nu har tydligen Facebook kommit upp med något annat i fråga om förståelse, Deep Text kallat, men det går lite över huvudet på mig hur det fungerar. Jag ska för övrigt diskutera detta med min son, som sysslar med machine learning, så fort han kommit tillbaka från sina resor. Men om någon har tankar om detta så kommentera gärna (främst tänker jag kanske på Fredrik… sorry, Fredrik!)

Jag kom tyvärr hit lite för sent för detta, men ändå.