Sunday Times i morgon. Den ligger bakom betalvägg just nu, men jag ska köpa den i morgon. “Boris Johnson skipped five Cobra meetings on the virus, calls to order protective gear were ignored and scientists’ warnings fell on deaf ears. Failings in February may have cost thousands of lives.”

+ Jo, det är en chockerande artikel i många avseenden. De koncentrerar sig på de ödesdigra 38 dagarna från 24 januari till 2 mars, när mycket kunde gjorts men inte gjordes: förberedelser, planering, se till att skyddsutrustning finns, tester, osv.

Och det är inte bara politikernas fel, även experterna tog fel i början: till skillnad från Kina betraktade man det som en kommande influensapandemi, när flockimmunitet fungerar om man inte har vaccin. Alla andra visste redan att det var något mycket värre: en form av Sars.

Till sammanhanget hör att regeringen var “distraherad”, framför allt av Brexitutträdet 31 januari, men också översvämningarna runt om i landet, och the re-shuffle i kabinettet. Så kom half-term, skollovet de två sista veckorna i februari. Boris Johnson åkte på semester, och hans kollegor var glada att bli av med honom en tid…

Man tar sig för pannan. Som en insatt säger, allt detta berodde på en dödlig kombination av “incompetence, hubris and austerity”. Vilka tre ord gärna kan få sammanfatta det här landet de senaste tio åren.

Sunday Times ligger alltså bakom betalvägg, men faktum är att Observer i dag har en minst lika bra (och lång) genomgång av i princip samma utveckling.

++ Hittade just en läsbar gratisversion av hela ST-artikeln.

Det blir inget pyssel den här helgen, sorry. Jag har haft för mycket om mig och kring mig. Och så har jag just tagit mig an ett nytt översättarjobb, som är bråttom och därför på (mer än) heltid. Jag fick dessutom just reda på att IKEA öppnat sina matbutiker igen – knäckebröd!!! – men så fan att man kan ta 341:an ända ut till Tottenham för den sakens skull. Minst nio bussförare har dött av viruset hittills. Det lär bli gratis bussåkning från måndag, för övrigt, men, som med IKEA, mest för “key workers”. Dock läste jag nånstans att journalister räknas som “key workers”…! Vilket med tanke på de dagliga presskonferenserna kanske är att ta i lite väl mycket. Men, bara tanken: presskortet som licens för att köpa knäckebröd på IKEA… Love the idea, hate the reality…

Den första till Bengt Anderberg, som skulle fyllt 100 år i dag. Jan Eklund skriver i DN här, Ulrika Knutsson i GP här (fast båda är nog £££). (Plus, se nedan)

Den andra till min gamla vän F, som efter många månader av oro och bekymmer igår förklarades helt fri från sin sjukdom. Lyckan är frihet från smärta (Lars Gustafsson?).

Den tredje till mig själv. Because I deserve it.

————-

PS: Här är en text (pdf) jag skrev för Bengt Anderbergsällskapets medlemmar för några år sedan. (En del i första avsnittet känner man nog igen från Londonboken, för övrigt).

Detta bara en suddig screengrab från Twitter, sorry. En organisation som heter Kekst CNC utför mätningar av folkopinionen i UK, USA, Tyskland och Sverige. Längst till höger visar man att förtroendet för media rasat i alla fyra länderna sedan Covid-19, som mest dramatiskt i UK och Sverige. I fallet Sverige gäller också ett ordentligt ras vad gäller förtroendet för “Financial services” och “Local government”.

Men det där med media är ju särskilt intressant. Här ser man fler och fler tecken på missnöje med högerpressen, och det går tydligen särskilt dåligt för The S*n. Men Sverige? Jag fladdrar igenom svenska tidningar online nån gång om dagen numera och när jag läser opinions- och kultursidorna, speciellt, tycker jag visserligen det är mer svammel än vanligt, men det kan väl inte vara huvudproblemet?

Jag gillar nästan aldrig Elvis-imitatörer. Inte av musikaliska hänsyn, eller för att rösterna låter fel, utan bara för att, liksom… låt det vara. Det hände en gång – eller i alla fall under vissa perioder – så låt oss lämna det vid det.

Ett undantag jag ibland gör är komikern Freddie Starr, som dog för nästan ett år sen. Han var stor på 70- och 80-talen, och faktiskt jävligt rolig enligt den tidens mallar, lagom outrageous, och så. Den kanske mest berömda förstasidan i The S*n löd: “Freddie Starr Ate My Hamster”.

Men han älskade – sant och uppriktigt – Elvis. I klippet ovan har han med sig inga mindre än The Jordanaires, och sjunger ‘Don’t’ med dem. Starrs röst är sannerligen inte den som Elvis sjöng med, men man hör, vad ska man säga, tillgivenheten och respekten. Det räcker för mig.

Vi har alltså hittills haft en lektion i svenska och ett kryptiskt korsord. Tredje helgpysslet är en frågetävling om London. Somligt kan man väl använda internets till, men jag har försökt att göra frågorna så svåra att googla som möjligt, förgäves antagligen. En del går att fundera ut via Londonboken, och en del via vad jag tidigare skrivit på bloggen. Rätta svaren efter helgen!

Ny regel: Hålla gärna inne med svaren i kommentarerna tills vidare. Så vi inte blir färdiga för fort, det är ju tänkt att vara hela helgen…!

(1) Vad är skillnaden mellan en apa och en ponny?

(2) I vilken/vilka tunnelbanevagn/ar brukade det vara tillåtet att röka?

(3) Vad heter gatan jag bor på?

(4) Vad heter följaktligen min local MP, dvs vem representerar min valkrets?

(5) På bilden ovan ser man ett räcke i vänstra hörnet på utsidan bussens övre däck. Vad är det räcket till för?

(6) Vad har, på ett makabert vis, Torslanda att göra med London?

(7) Vilken är den enda gatan i City of London som kallas ”[nånting] Road”? (Alltså inte Street, eller Lane, eller Avenue, eller något annat)

(8) Vad har i dag de sju systrarna för släktnamn på svenska?

(9) Det brukar sägas att London inte är en stad utan en samling ”byar och småstäder”. Vem var den förste att påpeka detta?

(10) Varför är Spurs så skit?

Att fördriva tiden med, kanske.

KB har öppnat upp sitt sökbara tidningsarkiv under april. Har inte prövat det fullt ut ännu, men det kan nog ge en hel del tuggbart material.

Insåg nyligen att många av Jan Myrdals böcker finns att gratisläsa på runeberg.org (inte riktigt som eböcker, bara direkt inskannade men rätt lätt att läsa). Läste just om ‘En barndom i tre avsnitt’… phew! Lillasyster Sissela “var inte så mycket ett nyfött barn som ett debattinlägg”…

IT-avdelningen, dvs min son Joe, har skrivit en kort översikt över banktransaktioner i dataframtiden. För mig lika fascinerande som att titta under huven på en bil: jag vet vad vissa saker är till för, andra förblir ett mysterium…

+ Man kan inte titta på TV4 om man inte är folkbokförd i Sverige… Det vill säga, är man på tillfällig resa i London kan man se på Leif GW om Geijeraffären, till exempel, men inte om man är stadigvarande bosatt i London… Christ, what is it with you people…??!!

Pressylta är fr.o.m. nu “https” och krypterat och säkert och allt sånt. Inga fler röda tringlar med “Not secure” bredvid, förhoppningsvis. Det innebär att ni alla nu kan ge mig era kreditkortnummer, så klarar jag hyran nästa månad. Just kidding. Stort tack till IT-avdelningen, som tryckte på en knapp – men rätt knapp!

Mycket “krypterat” på sistone, förresten…

+ Oops, lite problem med kommentarer, tydligen. Under fixning.

++ Nu fixat!

+ Ska man titta på kungen eller på drottningen? Svar: Bill Withers.

+ Läs gärna, om ni inte redan gör det, Rasmus Fleischers initierade texter (‘Copyriot’ i länklistan) om teoretiska och praktiska antaganden bakom begrepp som virus, epidemiologi och immunitet. En av de mest läsvärda bloggarna som finns (när han väl bloggar).

+ Första, riktiga, underbara vårdagen. Nästan tjugo grader i solen. Magnolian i trädgården i prunkande pubertet just nu. Fåglarna vansinniga.

++ Kunde inte låta bli, tittade just på kungen, för jag fattade inte att det sändes vid den här tiden (drottningen om c:a en timma, 20:00 BST). Men, en fråga, varför läser han innantill från pappersmanus och inte från autocue? Jag vet att han är dyslektisk, men går inte de justeringarna i manuset att åstadkomma där också?

+++ Eeek! National spirit, future generations, good-humoured…

Efter några om och ett flertal men har jag nu lyckats få överfört till PDF en gammal artikel ur ‘Allt om böcker’ från april 1983 (och den känns väldigt “1983”, faktiskt…) Det handlar alltså om det kryptiska korsordet, en typ som jag inte tror existerar på svenska nu heller. Jag försökte lansera konceptet (som det hette på den tiden) i SvD, men reaktionen där blev inte riktigt vad jag hade hoppats på. Så jag lade projektet till handlingarna. Tills nu.

Nej, det är alltså bara avsett som lite tidsfördriv. Själva artikeln finns här och det specialkonstruerade krysset finns här – det senare lite skrangligt scannat, men det går förhoppningsvis att skriva ut och använda, om man nu känner för det. Till skillnad från den ursprungliga artikeln tänker jag däremot inte inkludera lösningarna till krysset här… Ha, rätt åt er! Antingen får ni gå till läggen eller också kommentera, så kan jag ge ytterligare ledtrådar.

Förresten, ‘Allt om böcker’ var en rätt bra tidskrift, tyckte jag. Vanligt tidningspapper, LP-format, snygg layout. Den startades av Nordal Åkerman 1981 och jag skrev rätt regelbundet i den: översikter över nyutkommen brittisk litteratur, om cricket, om Wyndham Lewis, och mer därtill. Kommer dock inte ihåg när, eller under vilka omständigheter, den lades ner. Det kan ha varit slutet av samma årtionde, för fr.o.m. 90-talets ingång började jag skriva i ‘Moderna Tider’ i stället.

Hur som helst, vässa pennorna, vässa tankarna!

+ Kommentarerna hittills har gällt lite begreppslig förvirring, dock nu uppklarad. Nu är det rätt längesen jag löste korsordet varje dag, men jag tittade lite närmare på dem senaste dagarna. En igår är rätt fin, det är en s.k. “dubbel definition”: ADULT BUTTERFLY (4). Lösning? BLUE.