…vad mycket det finns att säga om BNP:s medlemslista (se nedan). OK, det är 10,000 namn att jobba med, men kör ett sök på några av storstäderna (London, Manchester, Birmingam, Liverpool) och man märker genast hur relativt tunnsått det är. Det är mest små samhällen det handlar om: Fleet, Borehamwood, Lockerbie. Och det handlar om lärarna, långtradarchaffisarna, advokaterna, sjuksköterskorna, eganföretagarna, dom pensionerade poliserna. Och frimärkssamlarna.

Jag kommer naturligtvis att återkomma till detta, fattas bara annat.

Snabbt innan den försvinner, grabbar… Wikileaks har dagens rajtantajtan: hela British National Party’s medlemslista. Den kommer att försvinna snart, men är ruggigt intressant läsning, för den inkluderar inte bara basdata, utan sånt som hobbies och intressen och… enormt…

Anna Renneus Guthrie om finanskrisen i Axess idag: “Så länge det finns konserver kvar på hyllorna i mataffären , anser jag att man i största allmänhet bör ta det lite piano.”

Anna Renneus What? Any relation to Woody, you think?

Här är nåt annat jag suttit aningen haktappad och storögd inför på sistone: en webbteveserie i DN som heter “Veckans åsikt med Barbro Hedvall”. Varför storögd och haktappad? Jo, därför att jag ännu inte hittat något enda litet belägg för att det är ett fruktansvärt elakt skämt. Som det ju måste vara.

Den senaste handlar om fiskepolitiken, finns att se på här (och den är inte minst kul därför att den avsedda spontaniteten i det hela totalpunkteras av Hedvall själv när hon läppmimar ordet “fiskepolitiken” i samma ögonblick som intervjuaren introducerar det… eeeek!)

Nä, vad jag menar är att här finns en rätt skräckinjagande kulturskillnad mellan Sverige och UK, för nåt sånt vore fullständigt otänkbart här. Att bli kallad “åsiktsmaskin” är oerhört nedsättande, och att vara det möjligtvis ännu värre.

Tvärtom i Sverige, tydligen. Landets största morgontidning inte bara kallar en av sina egna ledarskribenter, bokstavligen, “rent-a-quote” (alternativt “rent-a-gob”…) och inte bara lanserar henne som sådan, utan hon  uppenbart trivs i rollen också…!

Unbefuckinglievable.

Henrik Arnstad sammanfattade häromdagen debatten om Sverige, Andra världskriget och den s.k. skuldfrågan. Gamla Pressyltaläsare känner till min inställning i den här saken; se t.ex. en gammal postning från 1 juli 2005.

För det första måste dom som är kritiska till Sveriges agerande under krigsåren svara på frågan vad vi borde gjort annorlunda och – framför allt – när? -“Stoppat järnmalms och kullagerexporten före 1944” kan synas besvara den frågan tillfredsställande, men effekten förtas av att det är ett av dom ytterligt få exemplen på något som skulle varit praktiskt genomförbart (jag har aldrig hört något annat) och att exporten kom under så stark kritik redan under kriget.

För det andra saknas ofta ett internationellt perspektiv i den här debatten, närmare bestämt de ur de allierades synvinkel talrika skälen för att Sverige skulle förbli neutralt: “Sverige som buffertzon, som leverantör av krigsmateriel när kriget väl började vända, som flyktingläger för antinazister, som livlig marknadsplats för allehanda underrättelser om tyska intentioner, som palaverplats för allehanda fredstrevare, osv” (för att citera mig själv…).

Generastrategiskt kan man förstås också spekulera om effekten av ett tyskockuperat Sverige, inte bara för Nordens del, utan för Sovjetunionens utsikter att kunna överleva ett angreppskrig som dom flesta visste skulle komma.

För det mesta kan man lista ut vilken drog Slavoj Žižek laddat när han skrivit nåt (ofta är det rätt taskig speed, ärligt talat). Men för ett par dar sen fixade han ett rätt lajbans rölibb och skrev en text om Obama-plus-alting-annat-som-vanligt i LRB. Den funkar.  Läs den här.

(1) FT:s nya webbdesign är en katastrof. Läs t.ex. Andrew Brown.

(2) Dagens rubrik: “Snusk på Flygarns Haga“. (G-P förstås)

Man ska nu kunna kommentera på Pressylta utan att registrera sig. Detta enligt IT-avdelningen. Som nu har gått hem för dagen och inte kommer tillbaks förrän på måndag. Så fråga inte mig, för jösse namn…

Jag tog mig för att sammanfatta min kulturkonservatisminställning på Johan Lundbergs blogg i kväll. Man kan läsa hur här. Varför är en annan sak. Salta lakrits är en tredje.

The backlash against Paul Dacre’s speech continues with Max Mosley in fine and righteous, whiplash form in The Guardian today. Some of Mosley’s criticisms are spot-on, of course: the Mail’s main contribution to national life is the incessant stoking of middle-class paranoias, the high priestess of which is Melanie Phillips. If the Daily Mail was a person, they’d really, really need to talk to someone.

But some of Dacre’s points still carry weight, even in Mosley’s case. The son of Sir Oswald Mosley is filmed during an S&M session, and his “tormentors” are dressed in German uniforms and speaking cod German – only a Martian and a high court judge could find no hint of Nazism whatsoever in that set-up…

But there are of course even stranger examples of Mr Justice Eady’s findings in McKennitt v. Ash. And one day I hope to return to them in more comprehensive form.