På tal om satiriska teckningar… Årtiondets fynd, minst, gjordes nyligen på justitieministeriet: inklämt mellan ett arkivskåp och ett skrivbord, inslaget i en soppåse, hittade man en komplett volym av James Gillrays legendariska “Suppressed Plates”. Dom har nu överlämnats till V&A, läs om det i Guardian idag.

En av dem heter “Fashionable Contrasts” eller ‘The Duchess’s Little Shoe Yielding to the Magnitude of the Duke’s Foot’. Sublimt…

-“The Duke of York was a very big man, with a reputation for being sexually rapacious,” uppger Stephen Calloway från muséet.

Självaste BBC har nu kukat ur, efter att ha blivit Carter-Ruckade, och drar tillbaka en två månader gammal webbvideo från Newsnight om Trafigura och giftskandalen i Elfenbenskusten. Helt otroligt. Klippet finns på YouTube här. Se också Pressyltas post från oktober här.

Här va’re salami i högsta hugg – och en 2-kilos bit parmesan använd som kniv…! Daily Telegraph rapporterar om dramatik vid ostdisken. Oj.

“The trolley was undamaged,” skriver tidningen. Men korven, då? Hur gick det för korven…?

Jag lovar på heder och samvete att det här inte ska bli ännu en käpphäst, men det är värt att titta på Zetterlings senaste, “Livräddaren i Köpenhamn?”, om inte annat så för att man bättre kan precisera var taffligheten ligger.

Poängen här är då Zetterlings milda skespis över att Obama ska kunna “rädda Köpenhamn”, dvs. klimatavtalet. Det är väl i och för sig inte den mest “satiriska” poäng man nånsin hört talas om, men låt vara. Köpenhamnsavtalet får då symboliseras av “den lilla trädgårdsmästarfrun” (© Falstaff Fakir, via Bengt O), vilket man kanske kan kalla fair-enough. Vad annat finns egentligen att välja på? Tivoli? Strøget? Minareten i Gladsaxe?

Men det är i själva avstampet för valet av symbol som det hela kapsejsar. Titta på bilden igen: Obama räddar alltså en sjöjungfru från översvämning… Jag menar, rätta mig om jag har fel, men är det några som har alla förutsättningar att klara sig bra i en översvämning så är det väl såna som sjöjungfrur, och fiskar i största allmänhet?

Observer publicerar idag en story, av Rajeev Syal, som jag fick läsa både en och två gånger innan vidden av det hela gick upp för mig: “Drug money ‘saved the banks’ in global crisis“. Chefen för FN:s organ mot brott och narkotika i Wien, Antonio Maria Costa, uppger att han “sett bevis för att inkomsterna från organiserad brottslighet var ‘det enda likvida investeringskapitalet’ en del banker hade tillgång till när de stod vid kollapsens rand i fjol. [Costa] uppgav att huvuddelen av de 325 miljarder dollar som utgör vinsterna från den illegala droghandeln absorberades upp i det ekonomiska systemet som resultat”.

“Dessa pengar numera är en del av det officiella systemet och har i princip blivit tvättade.”

Man skulle förstås kunna säga en hel del om detta. Inte minst om man påminner sig vad Marx skrev om kapitalismens amoraliska väsen: den vet varken ont eller gott, varken det faktum att bankernas överlevnad grundar sig på gravt förstörda liv, eller det faktum att “problemet [med illegala pengar] inte längre är så allvarligt som det brukade vara,” som Costa säger i en slags moln-med-silverkant-kommentar…

Men den främsta slutsatsen jag skulle dragit är att här är ett nästan övertydligt exempel på huvudorsaken till att narkotikan aldrig kommer att “släppas fri” i genuin och kreativ mening, hur övertygande de medicinska, sociala, politiska och – framför allt – ekonomiska argumenten än blir. Den illegala droghandeln har helt enkelt blivit “too big to fail”, förhållandet mellan de “officiella” och “inofficiella” ekonomierna har blivit så symbiotiskt att utan den ena kollapsar den andra, både på det finansiella planet och det politiska/sociala: straff- och fängelseindustrin, till exempel, är ett av de människohungrigaste monster vi avlat, och det måste få fortsätta äta.

Ni får lov att förlåta mig en sentimental svacka jag har just nu. Sentimentaliteten är en sjukdom, ungefär som synestesi, på hitsidan av grymheten. Nå, Liam Clancy har just dött och vi blev alla lite ensammare än vi var förut (dock en syrlig runa i Irish Times här).

I klippet är bröderna Clancy med Tommy Makem i en sång jag kommer att dö till, “Carrickfergus”.

Synestesi är ett matigt ämne (här den engelska wikin, som är utförligare än den svenska). Det är som om neurologin och poesin sitter bredvid varandra i den mörka biosalongen och hånglar…

Nä, “matig”, därför att den har så många förgreningar ut i icke-patologiska sfärer, som i vardaglig metaforik (“skrikiga färger” osv) och tonartsassociationer (C dur=enkelt, rättframt, ärligt; D dur= triumf, glädje, “Halleluja”kören; F-dur=romans, elegans, och en massa annat som slutar på -ans…).

En av de mest suveräna övningarna i litterär synestesi stod Gertrude Stein för. Det var i en läsebok för barn kallad “The Gertrude Stein First Reader” (1946), där hon i Läsövning n:r 11 skrev att:

“…butter is careless, and milk is anxious, and potatoes are mournful and spinach is angry and carrots are sudden and cabbage is morose and eggs are polite…”.

“Morötter är plötsliga”… Visst är det suveränt?

Ett litet julpyssel på ingång, alltså. Ge mig, i Gertrude Steins anda, personliga adjektiviska egenskaper för ett eller flera av följande:

(1) Sillsallad
(2) Minareter
(3) Ombyggnaden av Slussen
(4) Rymdfoton
(5) Kork
(6) Jokern: välj ditt eget substantiv! [Svårighetsgrad: 9]

Det allrasommest gnistrande bidraget vinner ett bokpris. Juryns enfaldiga beslut kommer nån gång strax före jul.

[Källa: The Times]

[Och det finns inte en enda pajas i hela den här bilden som kan låna mig en hundring tills i morgon. Inte en. Hur sjukt är det?]

Är jag verkligen den ende som tycker att “satirtecknaren” Leif Zetterling i DN (f.d. Aftonbladet) levererar nåt av det mest tafatta, tekniskt b-klassiga och satiriskt o-roligaste man kan komma på?

Kolla hans senaste “Vinterhare” (kategori: “Miljö, Samhälle”). Kan nån förklara för mig varför haren har gasmask på sig? Det måste ju röra sig om en giftgas, men i så fall är det första gången jag hört talas om att giftgaser skulle vara en del av miljöproblemen i ett vinterlandskap som detta. Nån som vet?

Eller den näst senaste “Globalisering” (kategori: “Miljö, Samhälle”).

En – antar jag – kapitalist blir buren i guldstol (prydd med  Kina- och USA-flaggor) av fattiga männsikor genom en öken, medan några andra fattiga springer framför med en spegel (prydd av en EU-flagga). Och alla springer mot några oljetorn i sagda öken. Och sen… jo, det är några slags träd till höger i öknen, tror jag. Och sen… ja.

Jag kan totalt ha missuppfattat det här. Och det vore ju jävligt pinsamt. Men ärligt talat: what’s the story…?!

Att tvingas läsa “Aniara” som straff för knarksmuggling är en förstklassig brasiliansk uppfinning. Genialt. Men sen går dom och sabbar det genom att inkludera Selma i straffsatsen.

OK, utmaningen är given. Låt oss hjälpa den brasilianska rättvisan. Ge mig tre författarskap i stigande skala av grymhet, som lämligt straff för knarksmuggling. Jag erbjuder: (3) Sandro Key-Åberg när han är som mest uppfinningsrik; (2) Henning Mankell när han är som mest luguber; och (3) Henning Luguber när han är som mest mankell.