Jag gjorde ikväll nånting jag inte gjort sen c:a 1999: jag googlade “gunnar pettersson“… Det var en uppenbarelse!
Det visar sig att jag var , eller är (inte riktigt klar på detta) naturmålare (det visste jag dock sen förut), hockeyspelare i Edmonton, trummis i Tottas Bluesband, bridgespelare i Ystad, samt antikhandlare i Paris. Who’d’ve thunk it?
Och inemellan hittade jag nåt av det första jag gjorde, samt nåt av det sista jag gjorde.
Det första var, tror jag, min premiärartikel på engelska: ett “Letter from England” i PN Review från februari 1987. “PN” stod för Poetry Nation och dess chefredaktör var saligt hädangångne Michael Schmidt, som också var chef för kvalitetsförlaget Carcanet Press, vars utgivning jag ofta recenserade i Allt om Böcker, när den stod under Nordal Åkermans regi. I länken kan man bara läsa de första två-tre styckena utan att prenumerera, dock. Kommer inte riktigt ihåg vad jag skrev i det följande, särskilt inte nu när mitt tidskriftsarkiv försvunnit. But I wouldn’t bother, if I were you.
Det andra är från i somras och är lite pinsamt, ärligt talat. Andrew Anthony på Observer citerade mig i en Observerartikel om Göran Lindberg i augusti, vilket fick australiensiska radiobokprogrammet “The Book Show” på ABC, med your hostess and mine Ramona Koval, att göra en intervju (det finns en ljudfil att lyssna på, dessvärre). Det är höggradigt svammel, det mesta, för vi hade suttit uppe sent nere i Broadstairs, det var nio på morgonen, solen sken mig i ögonen – och sen vet jag ju inte ett dyft om Sverige, heller…
Jag lägger alltså upp länken enbart, va ska man säja, in the interests of accountability and openness. Not art.