Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Felmeddelande

Categories: Internet
Friday, Jan 27, 2012

Jag borde kanske förklara att den annonserade posten “20,000 ballonger under havet”… ja, den drunkade, liksom. Det var den första post jag försökt lägga upp med WordPress-appen på mobilen, och bilden (ett undervattensmotiv signerat ballong-Roger, mycket tjusigt) blev för det första alldeles för stor (upptäckte jag) bortsett från det att bilden i sig (upptäckte jag) var av bedrövligt dålig kvalitet. Jag beklagar denna kraschlandning i den tekniska raviolin.

Jag är överhuvudtaget inte bra på kamera. Tar usla bilder. Det är som med schack: jag vet hur det funkar, men det vill sig bara inte…

Don’t look back…

Categories: Kulturellt
Monday, Jan 23, 2012

…är en livsregel. Men hur blev den det? Sedan när? Jag lever själv efter den, jag lyder den varenda dag av mitt liv… Men varför? Det är en regel som blivit ingrained… Det har med hundar och spyor att göra, det är på den nivån… visceral, det sitter i magen… Men varför?

Orfeus i underjorden. Jag tror mig normalt välinformerad om myten: Wikipedia talar om för mig att standardversionen grundlades i Vergilii tid, och det låter sannolikt… Men min okunskap (“jag skyller på samhället!”) sträcker sig såpass långt att jag inte vet varför Hades och Proserpina bestämde att just detta var den stora prövningen, att inte se tillbaka… Särskilt inte stackars Proserpina…

Jag har aldrig läst en version där detta blir förklarat. Var det bara en helvetisk caprice…? Det fanns väl ingen tradition i Hades av att låta döda själar återvända till överjorden, så prejudikat kan ju inte åberopas… Varför just detta, “att inte se tillbaka”?

Jag har trots allt en känsla av det var caprice… det lurifaxiga helvetet… Orfeus får aldrig tro att underjorden talar sanning… keep him on his toes… Om någon vet bättre så meddela gärna…

Och som ett litet PS: problemet med okunskap i dessa googletider är att man ibland inte hittar de rätta söktermerna… hur söker man svaret på detta? Jag har gått bet.

Arbetsbefriad!

Monday, Jan 23, 2012

“Göteborgs största förmedlare av studentbostäder SGS studentbostäder arbetsbefriar sin vd med omedelbar verkan,” meddelar Göteborgs-Posten idag.

Jag vet inte om jag är överdrivet paranoid här, men orden “arbete” och “befrielse” i kombination har i mina öron alldeles för många dova historiska ekon för att riktigt fungera som synonym för… ja vadå?… entledigad? Jag har aldrig stött på ordet förut, faktiskt. Är det ganska nytt? Är det ganska göteborgskt?

En konstnär i zonen

Categories: Kulturellt
Sunday, Jan 22, 2012

Ni kommer ihåg min gode vän Roger från Billericay…? “Uppblåsbarhetens Leonardo”…?

Eller som utövare av detta nobla yrke tycker om att kalla sig: “airdressers”…

Ni ser ovan hans nya, totalt magnifika oevre på Spitalfields Market, lagom inför det kinesiska nyåret…

Till vänster ser ni honom med en inte-riktigt-färdig drake i markläge, det är väl mest ryggfenorna som saknas…

Men håll med om att vi här har att göra med en artist som just nu surfar på toppen av en spektakulär estetisk våg…

En lirare i hysterisk form… En konstnär i zonen…

Vi gillade ju alla hans motorcykel… men det här… det här är stort…

(Beklagar den risiga fotokvalitén, ska försöka hitta bättre)

Etta James 1938-2012

Categories: Kulturellt
Friday, Jan 20, 2012

Andra gången som fars…

Categories: Kulturellt
Friday, Jan 20, 2012

Vitellia, dotter till den avsatte kejsaren Vitellio, vill utkräva hämnd mot Tito och hetsar upp Titos tvehågsne vän Sesto, som är förälskad i henne, att agera mot honom. Men när hon får höra att Tito har sänt Berenice av Cilicia, mot vilken hon är svartsjuk, tillbaka till Jerusalem, säger Vitellia åt Sesto att skjuta upp genomförandet av hennes önskemål, ity hon hoppas att Tito kommer att välja henne (Vitellia) som sin kejsarinna. Tito bestämmer sig emellertid för att välja Sestos syster Servilia att bli hans kejsarinna, och beordrar Annio (Sestos vän) att ta detta budskap till Servilia. Eftersom Annio och Servilia är förälskade i varandra, vilket är Tito obekant, kommer detta som mycket ovälkomna nyheter för bådadera. Servilia beslutar sig för att —-

-“Ett litet jävla ögonblick bara…” utropade jag, och stannade bilen vid en lämplig trottoar, stirrande förtvivlat på radion. -“Kan du dra det där en gång till, fast långsammare…?”

…så kommer hon att lyda. Tito tackar gudarna för Servilias uppriktighet och avsvärjer sig omedelbart tanken på att komma emellan henne och Annio. Under tiden har emellertid Vitellia hört nyheten om Titos intresse för Servilia och kokar än en gång av svartsjuka. Hon manar Sesto att…

-“Nämen, OK, kör igång musiken då… Man snappar väl upp det vad det lider…,” suckade jag, och drog iväg mot King’s Cross igen.

Jag tror det är med intriger som det är med Broby-Johansens kjollängder och Andrew Lawrences skyskrapor, dvs. att de på ett nära nog bokstavligt vis speglar samtidens historisk-ekonomiska verklighet. (Eller inte: både B-J:s och AL:s teorier kan som bekant också vara fullkomligt nonsens… Men har detta någonsin stått i vägen för en Pressyltapost? Jag tror inte det.)

I fråga om ‘La Clemenza di Tito‘ och 1790-talet är detta i och för sig inte någon särskilt originell iakttagelse. Med upplysningen förändrades ju själva verklighetens beskaffenhet: “…from 1789, history seemed to “accelerate” and in doing so tore apart the previous comforting categories. Reality became modernity, limitless and fragmentary…” (G. Pettersson).

Jag tror nämligen den här accelerationen avspeglade sig i dessa fasansfullt hektiska operaintriger, som ju blev Mozarts kännemärke. Förveckling och missförstånd (“gränslösa och fragmentariska”) blev nästan ensamma bärare av handlingens framåtrörelse, med förälskelsen – inte så mycket kärleken – som estetiskt bränsle.

Det är också värt att hålla i tankarna att dessa Mozartintriger också är utpräglat privata till sin natur. Trots de eleverade sällskap vi befinner oss i, med kejsare och baroner, så håller de sig inom samma begränsade, oerhört snäva samhälleliga sfär som den idag så brutalt gammalmodiga sängkammarfarsen. De är ett slags familjeuppgörelser, som den genomsnittliga publiken vanligtvis inte annars skulle fått inblick i; man skulle rent av kunna se dem som ett slags Alan Ayckbournpjäser i recitativform, med instuckna arior av varierande skönhet.

Detta i kontrast mot t.ex. Händeloperor från knappt hundra år tidigare, där intrigerna alltid verkar vara publika till sin natur: antingen i att de utspelar sig inom en klassisk mytologisk – eller biblisk/kristen – sfär, som var samtiden allom bekant, eller att de rör sig i en för den samtida publiken lika välbekant allegorisk trakt (hur många operor skrev inte Händel om Dygden som till slut övervinner Lättjan och Lustan…?)

Bortsett från den nu utdöda Feydeaufarsen, med slamrande sängkammardörrar och allt, fanns det någonsin i fortsättningen intriger av den här utpräglat hektiska förvecklingsmodellen? Jag menar då inom scenkonsten: opera, operett, teater, musikal… Ett undantag kan vara Michael Frayns klassiska “Noises Off” (1982), en “fars sedd från kulisserna” som just återupplivats på Old Vic.

I dunno. You tell me.

Liverpool kräver mera bild för pengarna

Wednesday, Jan 18, 2012

En del biobesökare i nyliga kulturhuvudstaden Liverpool krävde pengarna tillbaka – och fick det! – när de insåg att inte bara är Oscarsnominerade ‘The Artist’ en stumfilm, utan att den visas i reducerat format, i hommage till just denna filmepok…

De kanske menade att det reducerade biljettpriset också borde ses som en hommage till samma epok…

Meta

Categories: Internet
Sunday, Jan 15, 2012

Min länklista har blivit något kortare, men desto mer naggande god… Jag har, med tungt hjärta, lagt Johan Lif och Jens Christian Brandt åt sidan, på grund av långvarig inaktivitet… Båda har väl alldeles för mycket att göra, och bra är det, men så fort bloggiga livstecken röjs återvänder de så klart till vad jag gärna vill tänka på som Elitfamiljen… bloggvärldens skuggregering… The Few.

In kommer långt om länge Gabis Annex… “På tiden!” som kungen brukar säga. Jag vill också rikta uppmärksamheten mot Erik Stattins nydesignade MyMarkup… Väldigt mycket min kopp av te just nu…

Snabbt Londontips, som avslutning: den som befinner sig i stan närmaste tiden bör styra kosan till Barbican och utställningen “OMA/Progress” om Rem Kolhaas och Office for Metropolitan Architecture… Massor av tänkvärt stoff, bland mycket annat om hur muséerna blir större och större till storleken, börjar bli “mini-städer”…

Tröstchark

Categories: Chark
Saturday, Jan 14, 2012

Jag tänkte att vi behövde lite tröstchark efter gårdagens något deprimerande post. Vår politik är annars att bidra med positiva charkposter. Vad jag lärde mig under mitt besök på Chark-SM 2008 i Göteborg var nämligen att det här är en industri ständigt på defensiven. Jag vill gärna, på mitt blygsamma sätt, försöka bidra till att skapa en mer positiv stämning kring det här med döda djur inuti tarmskinn. Vad vi får oss till livs på den här bilden är pressylta med gräddfil och löjrom. Dessutom en estetiskt tilltalande bild, som i alla fall för mig säger… Mums. Väldigt. Fillibabba.

Chark-Nytt

Categories: Chark
Friday, Jan 13, 2012

Karolinska Instititutet har publicerat en rapport i British Journal of Cancer som, än en gång, tycks etablera ett samband mellan charkvaror (eng: “processed meats”) och cancer, denna gång pancreatic, snarare än mag- och grovtarmscancer som brukar vara fallet.

“Apparently, consuming only an extra 50g a day – about one sausage – can raise your risk of this rare cancer by 19%”, skriver en utmärkt och kritisk sammanfattning på NHS.

Kritiken finns, därför att det finns problem med den här sortens studier. Gudarna ska veta att jag inte försöker minimera riskförhållandet mellan processed meats och cancer. Det finns utan tvekan ett samband mellan oxideringen av järnämnena och carcinogena faktorer. Gudarna ska också veta att mitt bord inte är vetenskap. Men man ska alltid – tills bättre kritisk metod föreslagits – studera särskilt två kriterier noggrant i dessa studier.

För det första – som NHS-artikeln fokuserar på – att dessa är epidemiologiska studier. Det innebär att man frågar människor som redan drabbats av pancreatic cancer om deras kostvanor.

Det faktum att de svarar “bacon, korv och salami” är – i rent vetenskapligt hänseende – lika relevant som att de svarar “sallad, tomater och bönor”. Vilket de förstås också gör. Därav de något skakiga siffrorna med “50 gram” och “19 procent”. Man kan producera procentenheter för alla deras matvaror.

Det är med andra ord inte ett orsakssamband. Det är en statistisk frekvens.

(Fotnot: drogförbudstalibanernas siffror ska alltid ses i samma perspektiv. Ersätt ordet “marijuana” som gatewaydrog med “alkohol” och Systembolaget skulle förbjudas i morgon dag…!)

Problem n:r 2 med dessa studier är definitionen av “chark”/”procsessed meats”. Den går vanligtivis att hitta i slutet på de här rapporterna, i pytteliten text. Oftast finner man att defintionen innefattar allt från den skummaste, giftigaste, fabriksproducerade “hotdog” i plastförpackning till salu på Tesco – till den utsöktaste pata negra, insaltad och upphängd i en lada i Córdoba i fyra år, anfrätt av inget annat än solvärme och vinterkyla…

Frågan följer alltså. Eftersom vi ätit “processed meats” sedan vi slaktade vår första gris och hängde upp skinkan i taket, varför dog vi inte alla i cancer långt innan dessa rapporter skrevs?

Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004