Det här är så hemskthemskthemskt att det nästan är – förlåt mig – bra…

Det ligger inte rätt i munnen, “Hata Kanada”, men enlig Monbiot idag är landet numera miljöbovarnas miljöbov. Detta tack vare det här med tjärsanden (sv? “tar sands”) dom har i Alberta, det skitigaste och dyraste och giftigaste av alla fossilbränslen, som dom gett sig fan på att gräva ut och elda upp.

Slår oss i hockey gör dom också, the bastards.

Vi säger farväl till Hans Oerhördhet Giorgio Carboni, fursten av Seborga, som dog i förrgår. Daily Telegraph har en succinct runa här.

Jag fick upp ögonen för Carboni när han var med i en mycket intressant teveserie för några år sen, “How to Start Your Own Country“, en plan som vi väl alla mediterat över från tid till annan.

Jo, jag vet, vi kan välja bland helveten att uppmärksamma på våra bloggar, men de religiösa hittar alltid speciellt överjävliga sätt att få förnuftsbaserade varelser som oss att ramla ihop av sorg. Läs först (om ni orkar) Andrew Browns blogpost om anti-homosexlagstiftningen i Uganda och varför den engelska statskyrkan håller tyst. Eller läs (om ni orkar) om den irländska katolska kyrkans bortviftande av våldtäkt på barn. (Och polisen, visar det sig…)

Det finns inget annat sätt att formulera det. Dessa människor är flippskallade, vidskepliga, välbeväpnade och välfinansierade, sexualfixerade, mordiska FREAKS…

Kolla ryggen, mina vänner, särskilt om ni har barn. Det här är farliga människor och det börjar bli dags att tänka i termer av restriktiv lagstiftning, enligt min mening. Dilemmat är detta. Hur kan man respektera religionsfriheten – barns rätt att få vara barn – medan man samtidigt försöker hålla dessa hatiska, blodtörstiga, råknullande människor i schack? Alla tankar välkomna i kommentaren. Utom trollens.

Fan, vad Wikipedia är bra! Jag sökte efter en ursäkt att inte behöva skriva om ketchup, som avslutning på pommesserien – och fick bingo med en gång: ketchup är “pseudoplastic”, a.k.a. “shear thinning“, vilket den har gemensamt med lava, vispgrädde, blod, målarfärg och nagellack. Ha! Det är knappast ens mat!

Nej, jag tror den främsta lärdomen vi dragit under den gångna veckan är att när Jessye Norman sjunger “Dido’s lament” så är det nästan oförskämt vackert. Vare sig ni hört den förut eller ej, lägg några minuter åt sidan och klicka på gårdagens länk. You won’t regret it.

Vi vänder idag uppmärksamheten mot Belgien och tar därmed ett steg närmare anständigheten vad gäller pommestillbehör: majonnäsfrågan.

Faktaruta: Det är ett obestridligt faktum att följande är världens enda befintliga vits om majonnäs. -“Knock, knock!” – “Who’s there?” – “Mayonnaise…” – Mayonnaise who…?” – “Mayonnaise have seen the glory of the coming of the Lord / He is trampling out the vintage where the grapes of wrath are stored…”

Invändning: Jag har inget direkt emot majonnäs på frites. Somliga av mina bästa vänner tar majonnäs på frites, regelbundet. Men det går inte att komma ifrån att majonnäs til syvende og sidst är en Olle Hedberg bland mattillbehör: just because it’s boring doesn’t mean it’s art.

Kan avätas till ackompanjemang av: “Dominique” med Soeur Sourire (“The Singing Nun“) (Klicka den som vågar…).

Den första i vad som kan bli en sporadisk serie… “Jag Trodde Inte Jag Skulle Gilla Det, Men Jag Tror Jag Tar En Till”.

Jag hör, till skillnad från Esau, inte till dom som skulle sälja sin förstfödslorätt för “a mess of potage”, särskilt inte om soppan är gjord på linser. Däremot är det inte alls omöjligt att jag skulle sålt den för “une maudit poutine”: “en jävla röra”…

Denna kolesterolbomb är en specialitet från Quebec. Man tager de färskaste och godaste pommes frites man kan laga: litet större än korvkioskpommes, gjorda på Bintje eller Maris Piper, och kokade i ister, inte olja. Därpå lägger man bitar av färskaste kvark: allra helst av cheddar eller gruyère. Avslutat med såsen, som i klassisk tappning ska vara den mörkaste av brunsåser, gärna med lite sherry i (men det finns ett otal varianter på såser: velouté är också vanligt). Alla tre ingredienserna ska förstås vara skållheta, och man låter poutinen stå i en eller ett par minuter, tills kvarken just börjat smälta…

Nästa JTIJSGD,MJTJTET: “Bo Setterlind”

Detta är hjärtat av Vintergatan… Bilder från tre olika teleskop – Hubble, Spitzer och Chandra – har lagts på varandra för att få fram detta. Se källan Daily Mail idag för större bild, samt förklaringar, men bara detta: den starka vita ljuspunkten till höger är Sagittarius A, det svarta hålet i galaxens centrum.

The universe is on acid, man…

En regnbåge gjord av månsken… Bilden är tagen av Chris Walker i Richmond, North Yorkshire. (Källa: Daily Telegraph)

(Fotnot: “Var är min måne?” var Federico García Lorcas – förmodligen apokryfiska – sista ord).

En viss Tony Gosling, från något som heter Cultureshop, postade igår på Cryptome (skrålla ner en aning) en mängd TV-länkar om min gamla vän Allan Francovich, framför allt den serie i tre delar om CIA som han gjorde för BBC och som jag tror också sändes i svensk teve. Här, till exempel, blir Allan intervjuad om seriens tillkomst.

Märkligt… Det är första gången jag sett och hört Allan sen, tja, jag såg och hörde honom sist, i mars 1997. Jag skrev en gång en text om mitt samarbete med honom, i fråga om filmen om Palmemordet som aldrig blev. Den finns att läsa här (pdf).