Som vanligt vid den här tiden på året brukar jag erbjuda några glimtar ur vad som händer och fötter i “maskinrummet” här på Pressylta Redux: hur planeringen tar sig ut, vilka kampanjer vi vill sjösätta, hur aktieportföljen ska rebalanseras, hur personangreppen ska refokuseras.

Det mest omfattande projektet gäller väl hur vi kommer att utvecklas på jordbruksområdet. Korvfarmen Thälmann-Kollektiv II, lokaliserat strax utanför Göttingen i Tyskland, har genomgått en årslång, grundlig renovering och står nu färdig att producera förstklassiga, 100% organiska charkvaror från nyåret. Jag hoppas jättemycket på detta, inte minst nu (OBS: världsexklusiv på ingång!) när Ica “kommit ombord”, som det heter.

Diplomatin är ett annat område där vi är inne i en stark utvecklingsfas just för närvarande, men jag kan av förklarliga skäl inte avslöja så mycket mer innan vi känner till bordsplaceringarna vid G8-mötet Innsbruck i april. Låt mig bara säga att jordens fördömda har anledning att känna förtröstan inför framtiden. Det är ett ensamt arbete, en seglats utan malajer på humanitetens hav. Men jag känner att jag har historiens vind i ryggen.

I övrigt? Ja, trogna läsare ska sannerligen inte bli besvikna vad gäller gratiserbjudanden, hemläxor och skojiga rubriker från Göteborgs-Posten. Jag ligger just nu också i hårdträning på ljudfronten, för det ska bli podcasts på Pressylta inom snar framtid! “The Voice of Reason”… c’est moi… Omöjligt är det inte heller att jag kommer att börja läsa böcker igen, fast i så fall bara bra böcker, dvs. med hårda pärmar.

The G har valt ut de 100 bästa fotbollsspelarna i världen, och inte en gaisare bland dem…

I denna hjärtskärande hyllning till förutsägbarheten går toppen från 10:an till 1:an: Cavani – (Yaya) Touré – Pirlo – van Persie – Falcao – Zlatan – Iniesta – Xavi – Ronaldo – Messi.

Det vill säga, “bara” två spanjorer, när det nog skulle varit fler för några år sen. En del av dom som då skulle platsat (Alonso, David Silva, Busquets, etc) ligger nu i tonåren. Torres missade jag helt i nerräkningen.

Det är ju tradition att gå på match i mellandagarna, och eftersom jag för ovanlighetens skull har en ledig lördag tittade jag lite försiktigt online på hur mycket det skulle kosta att gå på Arsenal hemma mot Newcastle… £120…!

Nog för att jag visste det var dyrt på Emirates, men det där är ju… taking the piss…

Leyton Orient mot Walsall visade sig aningen billigare… Får se…

På tal om vilket. Olov H ska än en gång ha tack för att han skickade mig senaste numret av Offside, som innehåller en utmärkt undersökande text om den tragiska fars som utgjort de gaiska finanserna under Christer Wallins styre.

En av metoderna Wallin använde för att få fram snabba pengar kortsiktigt var ‘third-party ownership’, där utomstående parter (i det här fallet sponsorgruppen Gais Intressenter) äger av klubben utsålda andelar i individuella spelare. Detta är något som förbjöds i Premier League efter Tevez/West Ham-affären 2007, men som fortfarande också är vanligt förekommande i just Latinamerika.

Jag tycker faktiskt inte man behöver höja på ögonbrynen så mycket över att det blev förbjudet. Inte bara att det skänker en stank av slaveri över handeln med spelare, utan att det strider mot själva fotbolls- och klubbkulturen som den utvecklats under åren.

…samt många hårda paket och sillsallad med nubbe tillönskas alla Pressylta Reducii läsare.

Här får vi väl då så sakteliga ta farväl av varandra. Efter midnatt kan man som bekant inte räkna med att… att det finns något kvar. Jag har inte hyrt nån bunker, inte åkt till den där byn i Pyrenéerna, jag har ju för jösse namn inte ens ätit middag än…

Men, som sagt, är det över så är det över, och det är ju ingen idé att gnälla om det.

Jag undrar, lite grand som i Doonesbury just nu, vad jag ska ha på mig. Jag köpte en rätt fräck jeansjacka nyligen, jag skulle kunna ha den på mig, under en svart kavaj till exempel. Svarta brallor, mina svarta Converse på fötterna.

Det beror ju lite grand på hur världen går under. Blir det att vi alla drunknar i det här jävla pissregnet vi haft i åtta dagar så är det ju mest badbrallor som gäller. Krockar vi med solen så är det lik förbannat badbrallor som gäller, med en liten flarra Ambre Solaire invirad i handduken.

Vad kommer jag att sakna mest? Rödvinet, tror jag. Ett par-tre kvinnor, ett par-tre män, samt en och annan mitt emellan. Slotts kaviar. Bachs kantater. Doften av hav.

It’s been a pleasure. Sköt om er.

•

Svart hål

Det jag inte vet om svarta hål är väldigt mycket. Ett nytt faktum dök upp i en recension i lördagens Guardian som jag just läst. Svarta hål ger nämligen ifrån sig långsamma, pulserande bubblor av ljud som tränger igenom det galaktiska dammoln som omger dem. Dessa ljud ligger femtiosju oktaver under B (b flat) över ettstrukna C, vilket ungefär motsvarar 300,000 triljoner gånger lägre frekvens än den mänskliga rösten… “Supermassive black holes can make you a very, very nice sound system,” uppger författaren Caleb Scharf.

Är det verkligen klokt av Nordea att använda sig av Dominique Strauss-Kahn i sin annonsering? Än mer, är det verkligen klokt av Dominque Strauss-Kahn att överhuvudtaget ta jobbet? Mest av allt, är det verkligen klokt av kvinnan på bilden, som knappt kan hålla handduken uppe, att le så förtröstansfullt?

Det var inte första gången jag gjort flygplansvoice-over, men det är också såna där tillfällen när det riktigt kittlar i strupen. Idag var det ett, ähm, välkänt europeiskt budgetflygbolag, och uppgiften gällde som vanligt inte bara rutinmeddelanden som “spänn fast säkerhetsbältena” och “köp billiga parfymer av våra stressade värdinnor”, utan också det där om att “…som en ren försiktighetsåtgärd planerar vi nu en nödlandning, ta av högklackade skor…” osv…

Eller med andra ord, min röst kan vara den sista dessa människor överhuvudtaget hör… Så varför inte, tänker jag alltid, lägga på några extra kol…? “Paniiiik! Ni kommer att krascha! Ha ha ha ha! See you in hell, suckers…!!!” Men klienterna brukar aldrig gå med på det.

Vet inte om det också finns i svenska tidningar den här tiden på året, “Books of the Year”, dvs när kuttlurmaffian får rekommendera varandras böcker att ge i julklapp (vilket i själva verket bara är en jävla massa gratiscopy för kultursidorna… nice work if you can get it…). Här är t.ex. Guardians idag.

Den här gången hittade jag emellertid en bok som det låter som att jag måste läsa. (Den som kan räta ut grammatiken i den meningen vinner nåt slags pris… Sorted. Karin vinner.) Historikern Tom Holland rekommenderade Peter Browns ‘Through the Eye of a Needle: Wealth, the Fall of Rome, and the Making of Christianity in the West, 350-550 AD’. Inte bara ett genomintressant ämne, utan tydligen också spännande och dramatisk historia.

Vem fan trodde Van the Man, Tom Jones och Jeff Beck skulle funka? Det är rullatortakt på musiken, det gnisslar i gruset. Men det funkar.

Två läsvärda artiklar om Israel/Gaza: den ena av John Mearsheimer i LRB, den andra av Janine Zacharia i Slate. Båda poängterar att hur de än vrider och vänder på sin vägran att ta upp reella förhandlingar om en tvåstatslösning, så kommer Israel att bli mer och mer isolerat, oavsett om det nu blir invasion eller ej.

Varmed situationen naturligtvis kommer att bli farligare och farligare. De av oss som räknar oss som både Israelvänner och Palestinavänner månde bäva just nu: med Syrien, Iran och Gaza kokande, och med Hizbullah i Libanon beväpnade till tänderna, det är skräckinjagande och tragiskt.