* Har jag verkligen fattat detta rätt? Svenska skattebetalare subventionerar privatskolornas elevavgifter…??!! Say it ain’t so… Är det det dom menar med “alla ska med”…?

* Femtio procent av den brittiska allmänheten skulle aldrig skicka sina barn till internatskolor, även om det var gratis. Man tycker nämligen att utbildning även har med socialisering att göra, dvs. att lära sig konsten att umgås med människor från andra bakgrunder än ens egen.

* Det brittiska underhuset har sedan trettio år tillbaka befolkats av en generation politiker som måste räknas bland de minst dugliga, minst självständiga, minst kunniga och – ärligt talat – minst begåvade som parlamentarismens stackars moder någonsin närt vid sitt bröst. Idag har de ännu ett tillfälle att sona sina underlåtenheter, som de säkert kommer att pinka bort.

* Är allt då svart och mörkt och hopplöst? Med några få undantag, ja.

Vissa saker kan, och får, man som bekant inte skriva om publikt. Det gäller allt från badrumsvanor till elaka tankar, allt från skamlighet till vad som är ämnet för den här bloggposten – brottslighet. Man får inte tjalla, helt enkelt. Och skulle jag skrivit ut detaljerna i det följande så skulle det potentiellt leda för långt, för vissa. There’d be trouble. Därav vagheten i det följande.

Under 2012 jobbade jag i sådär åtta månader på en liten söndagsmarknad här i östra London (det funkade till slut inte, så jag gav upp). Hur som helst, under dessa månader hade jag som granne en man som vi kan kalla Frank. Han var så där 55-60, ganska liten till växten, alltid glad i hågen, snygg och alltid välklädd (dapper, heter det förresten, ett ord som svenska lexikon alltid tycks ha väldiga svårigheter med…)

Frank hade också, som det heter, a mouth on him. Han hade en av de bästa marknadssvador jag hört i vad man kan kalla hans kundrelationer (återkommer till detta), och man och man emellan en av de oroväckande roligaste jävlar jag råkat på under åtta år som torghandlare i East End. En gång i fjol kom han fram till mig och pekade på ett ungt par med barnvagn, där de hängt en liten filt över huvudskärmen för att ungen sov… “Must be a fucking ugly kid for them to have to cover it like that…”

Frank hade också många underliga bekanta. Många alkoholister med dyra överrockar, om jag får uttrycka det så. Och Frank sålde underliga varor (det är här det blir lite känsligt). Han sålde märkesvaror – Versace, Givenchy, DKNY – som i butikerna skulle kostat mellan £200-300 styck gången. Frank ville ha £50 för dem, men accepterade £40 om du såg snäll ut. Och folk ville köpa, det var ju veckans deal…! Men de var misstänksamma. Så här brukade Franks spiel gå till…

KUNDEN: Är dom genuina? Det är inte kopior…?

FRANK (tar ett steg tillbaka, slår ut med armarna): Du förolämpar mig. Jag vill inte ha dina pengar. Var vänlig movera dig… Hemskt lessen, men jag kan inte göra business med nån som misstror mig så till den milda grad…

FRANK (tar ännu ett steg tillbaka, slår än en gång ut med armarna): Jag stjäl dem!

KUNDEN studsar.

FRANK: Är du dum i huvet eller…? Tror du verkligen att Hackney Council skulle gett mig den här licensen (gör en gest mot den inplastade licensen bakom honom) om det vart nåt vajsing på mina varor…??!!

Vilket i och för sig är en diskuterbar fråga, men KUNDEN är nu så grundligen tryckt ner i stövlarna att han/hon börjar langa upp plånboken och studerar varorna för att kunna göra sitt val (detta är historien om vår värld: de vill ju så gärna köpa!) medan FRANK ser ut som en katt som just slickat upp grädden.

Men en liten del av kunderna nöjde sig inte med det. De ville ha mer detaljer. “Men – hur får du tag i de här grejerna, då…?”

FRANK (punchline-deflating): Det är konkurslager…! Naturligtvis…!

KUNDEN: Aaaaaaaaaaaah, då förstår jag…! (plånboken upp, etc…)

FRANK ser nu ut som en katt som inte bara slickat upp grädden, utan blir erbjuden en skål grädde till, men tackar nej.

Nu råkar jag dock veta vad Frank menade med “konkurslager” (Frank var egentligen alldeles för pratsam och trevlig för att vara skurk, det var det som gjorde det följande så konstigt). Hur som helst, vad han menade var inte att han på sedvanligt vis köpt in konkurslager av kronofogden, utan att han liksom “närmade sig det från andra hållet”, dvs. han gick omkring till vissa skuldtyngda butiksinnehavare som han kände och la upp följande plan:

FRANK: “Du förlorar 2/3 av ditt lager i ett, ähm, inbrott, jag säljer av det på X-marknaden och vi delar kontanterna 50-50. Under tiden hämtar du in försäkringen på inbrottet och förklarar dig sedan i konkurs: alla dina skulder skrivs av, en tredjedel av ditt lager går till kronofogden, alla nöjda och glada…”

So far, so good. Jag lämnade alltså inte långt därefter “X-marknaden” och den tiden var förbi. Sysslade med annat. Allt var frid och  fröjd. Tills förra veckan, när jag råkade läsa en av Storbritanniens större dagstidningar på nätet. Rubriken löd: “Äldre par stjäl [varor] för £12,000 – fångade på CCTV!”

Bilderna är något korniga. Men de duger. Det är Frank. Och en tant. En obekant tant.

OK, Frank, det kan jag förstå. Han stjäl sina [varor]…

Men vem är tanten…?!

(Forts. följer)

“Dang that ‘roach!” – Ku Klux Klan till vardag och fest…

Anthony Karens bilder (ett urval här i Slate) är… ja, jag hittar inte riktigt orden, för en gångs skull… Vilken värld… Det är som om alla ritualerna och kapporna och bältena och symbolerna tjänar som plåster på ett stycke mänsklighet som annars skulle desintegrera i en erbarmlig sörja av svagsinthet och ressentiment. De verkar på något sätt så fullkomligt hjälplösa i den här världen, det är det som är så konstigt. Jag känner ingen alls sympati för dem, så klart, men däremot förundran.

Det är ironiskt, på alla möjliga vis, att Martin Luther Kings rådgivare rådde honom att inte använda “I have a dream”-temat i det berömda talet i Washington för snart femtio år sedan.

-“Det är banalt och klyschigt, och du har redan använt det för många gånger,” sa Wyatt Walker till honom kvällen innan. Detta enligt Gary Younges nya bok.

Från fulltonig oratorisk hake, till urvattnad klyscha, till ja, fyra ord så nära odödligheten ord kan komma… (och är inte odödliga just vad klyschor vill bli när de blir stora?)

Man bör kanske också notera att alla i publiken inte blev imponerade. Younge citerar Anne Moody, en svart aktivist upprest från Mississippi:

“…Martin Luther King went on and on talking about his dream. I sat there thinking that in Canton we never had time to sleep, much less dream.”

* Läser påven Cosmo? Andrew Brown är hemskt (och jag väger mina ord på guldvåg) hemskt rolig om Roms helt och hållet mekanistiska “what goes where?”- inställning till sex, särskilt gaysex. Eller med andra ord, katolsk dogma är i princip det negativa avtrycket av pornografisk estetik.

* Miners shafted… Trettioårsregeln har idag också låtit oss se bakom Thatcherkulisserna år 1983, närmare bestämt hur hon redan i opposition började planera kriget mot den “inre fienden”, fackföreningsrörelsen, i synnerhet NUM och Scargill.

* Ironisk fotnot: den konservativa regeringen ansåg vid den tiden det gick för långt att tvinga industriarbetare att frivilligt “opt in” i fackmedlemskap, i motsats till att kollektivansluta. Och det är just “opt in” som idag är Ed Millibands geniala engångslösning på Labourpartiets relationsproblem med fackföreningsrörelsen: bort från kollektivanslutningen, alltså. Men de konservativa är lika obekväma vad gäller den lösningen nu som då, eftersom det sannolikt kommer att krävas ett quid pro quo vad gäller att begränsa torypartiets tillgång till stöd från finans- och industrijättar. How times (don’t) change.

* Pffft… Förnuftets sötluktande vindar drar in över Uruguay.

Inga filter här! Allt att förlora, inget att vinna! Tävla nu!

(1) Vilken är den (överlägset) vanligaste hörbara vokalen på youporn.com – Oooo eller Aaaa?

(2) Ett manligt och ett kvinnligt könsorgan spelade en fotbollsmatch. Vem vann och med vilken målskillnad?

(3) Har P C Jersild någonsin skrivit porr? I så fall, när? Och framför allt, hur?

(4) När härskade historiens enda exempel på “pornokrati”?

(5) Var hittar man lämpligast den etymologiska roten till morfemet mok, som i ordet “rörmokare”? Top Hat eller Weekend-Sex?

(6) Har uttrycket “att ta sig ett nummer” något med 6 att göra?

(7) Det brukade finnas ett begrepp i amerikansk pornografi som oftast förkortades “MTR” (ibland “MTiR”). Förklara vad det betyder.

(8) Vad är, enligt Pressylta Redux, motsatsen till porr?

(9) Vad är det för skillnad/likhet mellan MILF och FILF?

(10) Har Sara Lidman någonsin skrivit porr? I så fall, när? Och framför allt, hur?

Den norska stiftelsen Fritt Ord har beslutat utdela ett stipendium på NOK 75,000 till Peder Are Nøstvold Jensen, även kallad “Fjordman”, för att denne ska kunna ge ut sin plaidoyer “Witness to Madness” i bokform. Fritt Ords pressmeddelande lyder som följer.

The Fritt Ord Foundation’s Board of Governors has examined the application and manuscript excerpts it has received carefully, considering them in the light of Peder Are Nøstvold Jensen’s previously published views, some of which are of an extreme nature, bordering on the outside limits of freedom of expression. Important considerations suggest that great caution be exercised in connection with such an application. On the other hand, Jensen, who is associated with the most heinous mass murder committed in Norway during peacetime, has a singular need to express himself in book form about the acts of terrorism on 22 July and the accusations to which he is and has been subjected. In the Board’s carefully considered opinion, the great doubt surrounding this issue should count in favour of freedom of expression.

För mig väcker den här något sliriga texten åtminstone två frågor. (1) Vad exakt är det för “singular need” (et særskilt behov) som gör att Fjordman måste publicera sin försvarsskrift i just (pappers)bokform? Det är ju trots allt inte som om web/bloggpublicering i hans (och andras) fall hittills hindrat spridningen av hans åsikter, snarast tvärtom. (2) Exakt vilka etiska principer ligger till grund för att själva tvivelaktigheten (den store tvil) som omger Fjordman ska räknas till Fjordmans och hans yttrandefrihets fördel? Som man säger i den här stan: That’s a bit previous, innit…? Man har gjort själva problematiken till lösningen!

Fick upp ögonen för detta i Ali Esbatis artikel i dagens AB.

Eftersom internet verkar ha åkt på semester, och en del klickar sig in på Pressylta för senaste cricketresultaten (faktiskt, enligt Statcounter…) så bistår jag gärna med siffrorna.

Efter andra dagen av Lordsmatchen står det “England 361 & 31-3; Australien 128”.

Dom av er som läst min cricketintroduktion (pdf) bör kunna tyda, inte bara siffrorna utan också hur matchen – ganska sensationellt – har förlöpt. Skriftligt prov följer i morgon. Vässade pennor, sal 10b, händerna på bänken.

Kolla högerhanden…!