55.3% mot 44.7%… Det ser ut som vi får dras med de gnidna jävlarna och deras flottyrstekta choklad och deras risiga fotboll i ytterligare några hundra år… Fuck.

* Ännu en recension av Ragnar Strömbergs nya diktsamling, nu i Svenskan, författad av Viktor Johansson. En aningen kufisk text, kanske, och man får väl – som neutral tidningsläsare – inte reda på så där mycket om the business at hand, dikterna alltså. Men kufar ska väl också få finnas.

* Är det nån som vet (och jag antar att jag menar Fredrik, egentligen…) hur man spårar dessa plötsliga små träffstormar som dyker på gamla inlägg i WP, när Statcounter inte ger några ledtrådar om varifrån de kommer (“No referring link”). Den här gången gäller det en gammal post om Farzad Basoft, som fått omkring hundra träffar senaste dygnet. Det är ett mysterium…

* Ian Paisley har dött… and won’t he be surprised…!

I NYRB pågår en debatt om demografiska förändringar i Sovjetunionen/Ryssland, varom inte särskilt mycket ska ordas. Däremot skriver en av debattörerna, Masha Gessen, följande, som jag inte visste, men nu vet, och det är ganska förbluffande:

…bilden av den ryska demografin återspeglar fortfarande efterverkningarna av andra världskriget. Ytterst få barn föddes under och alldeles efter kriget, och ännu färre överlevde. Så djupgående har verkningarna blivit av denna “demografiska svacka” att den känts av i varje efterföljande generation: ryska skolor tömdes ut i mitten av 1970-talet, när barnen till den ytterst begränsade krigsgenerationen började i första klass, och om och om igen i ungefär tjugofem år långa intervaller. Barnbarnen till krigsgenerationen håller just nu på att skaffa sig barn i Ryssland och detta innebär, ofrånkomligen, ännu en svacka i födelsetalen.

Detta alltså för att förklara hur alla de där nakenbilderna hamnade utanför, ähm, the actual cloud… Det är i såna här ögonblick en papperstidning måste fatta att den kommer att dö, rätt snart. Och den har förstås blivit hånad överallt, som här. Men Daily Mail överlever, så klart, som en publicistisk carbuncle på en utdöende tidninsgläsande generation. Det är fantastiskt.

Pas un nuage réel. Nie ‘n werklike wolk. δεν είναι ένα πραγματικό σύννεφο. Nicht eine tatsächliche Wolke. Ei varsinainen pilvi. You know it makes sense.

Frankrike hade varit ett generöst asylland. Människor som flytt undan Franco och Hitler hade fått asyl i Frankrike. Landet var inte heller antisemitiskt. När judarna i den ockuperade delen av Frankrike tvingades bära gul stjärna sågs snart andra fransmän bära gula blommor och gula näsdukar i knapphål och bröstfickor. Medlemmar av studentföreningar bar på tygkassar med ordet “Juif” på. Till polisen sa ungdomarna att ordet stod för “Jeunesse Universitaire Intellectuelle Français”.

Så skriver Jesús Alcalá i en understreckare idag. Och det vill man ju gärna tro är sant. Men jag vet bestämt att jag har läst, vid ett flertal tillfällen, den uppfattningen att om kunniga bedömare av antisemitismen någon gång under mellankrigsperioden (*) skulle förutspått var i Europa en organiserad judeförintelse skulle äga rum, så skulle nästan alla sagt Frankrike, inte Tyskland. Detta därför att den allmänna bedömningen var att judarna var för väl integrerade Tyskland, medan de i Frankrike sågs mycket mer som främlingar.

Tyvärr hittar jag just nu inga källhänvisningar jag kan åberopa, men jag tror att en av dem finns i Jean-Paul Sartres ‘Portrait of the Anti-Semite’ från 1948. Kanske någon vet mer?

(*) Sorry, en liten rättelse: jag tror inte man menade “någon gång under mellankrigsperioden”, som jag skrev där, utan snarare vid och strax efter sekelskiftet, då alltså med Dreyfusaffären i färskt – eller unket – minne.

Det är förstås mycket första världskriget just nu i brittiska medier (till skillnad från tyska medier, och Tyskland allmänt, för övrigt). Och det kommer inte att vara över tills julen, tro mig.

Mitt bidrag blir ett av de märkligaste, och mest symbolmättade, fenomenen jag någonsin hört talas om. Det är inte en myt att man kunde höra kanonerna från slaget vid Somme (juli-november 1916) i London och övriga delar av sydöstra England.

Men det berodde inte på decibeltalen i det fenomenala, infernaliska oväsen de förde, och som drev så många unga män till vansinne. Det berodde på att ljudvågorna från kanonerna steg uppåt, studsade mot det som senare fick namnet The Kennelly-Heaviside Layer i atmosfären, och till slut föll ner på toppen av en cirkelbåge som – på grund av jordens rundning – råkade hamna i dessa delar av England. Innanför eller utanför den här cirkelbågen kunde man alltså inte höra kanonerna.

Det var för övrigt så man fann ut – genom detta atmosfäriska lager – hur man skickar ljudradiovågor över stora avstånd.

Och som metafor är den ju nästan lite för gripande, lite för symboltung för att kunna lyfta. Verkligheten och dikten har egentligen ett väldigt grinigt syskonförhållande.

Och med detta ber jag om överseende med än mer sporadiska sommarrapporter. Jag anträder i morgon en resa till fosterlandet, varom jag hoppas kanske möjligtvis, om Gudrun vill och byxorna håller, kunna få ihop några lettres persanes…

Richard J Evans (yes, him again) skriver en runa över Tysklands kanske mest framstående historiker de senaste decennierna, Hans-Ulrich Wehler, som just dött 82 år gammal.

Wehler var den som mest framgångsrikt formulerade Sonderweg-teorin om den moderna tyska historien/samhället, vilken i princip säger att felet med 20:e århundradet var att revolutionerna 1848 misslyckades: Tyskland fick aldrig någon genuint borgerlig revolution, med demokratiskt statsskick och social rörlighet och allt annat som därtill ska höra.

Det är en teori som kanske inte är så inflytelserik idag, men den är fantasieggande, om än med vissa drag av de kontrafaktiska spekulationernas dubiösa charm.

Nästan lika fantasieggande är det att få veta att Wehler i andra världskrigets slutskede var medlem i Hitlerjugend och som sådan fick bemanna luftvärnskanonerna som flak-helper, med Evans fras. I samma enhet ingick en ung Jürgen Habermas.

* Idag är det Nationella Orgasmdagen. Varför de inte kunde gjort den internationell förstår jag inte. Men ni andra får väl hålla er tills i morgon då…

* En internationell studie har visat att tyska män är de som är överlägset mest förtjusta i penisförstoring. Eller kanske det är tyska kvinnor, det framgår inte.

* På tal om vilket. Det stämmer faktiskt som det sas i sången från 2:a Vk (melodi: ‘Bridge over River Kwai’) att Hitler “he only has one ball” (“Goering has two but very small / Himmler is very similar / But Goebbels has no balls at all“)

Kinesisk löparbana (källa). Jag tror dom kollat för mycket Chaplin, när han gör sin one-foot side-shuffle runt ett hörne med Keystone Cops i hälarna…

Måndag morgon. Jag tror min dator har fått nåt virus under nattens gång. Mitt Gmail skickar (eller har skickat) mig ovetandes en massa mail kors och tvärs, med rubriker som “Valuable”, “Secured, “Tested”. Om ni råkar få något sådant från mig, öpnna det inte, bara släng det. Under tiden konsulterar jag IT-avdelningen.

Senare. Det är tydligen rätt många som drabbats av denna trojan, har det visat sig. Standardrådet tycks vara att (1) rensa systemet med Malware Bytes; (2) töm Trash/Recycle Bin; (3) kör en omstart; (4) ändra password i Gmail; (5) håll ett öga på ‘Last account activity’ längst ner till höger på Gmails Inboxsida, för att kolla att inget fuffens fortfarande sker.