And I won’t have a word said against him. Kommentarsfunktion nerstängd.

Tillbaka till Sverige. Idag var det högskoleprovet, tydligen. Jag skulle nog inte klara mig särskilt bra. Jag skrev för DN Kultur i början av 2000-talet och en av mina artiklar (om Lord Haw-Haw) blev en test i provets avdelning “läsförståelse”. När jag fick reda på detta tänkte jag ju att jag måste sitta provet själv. Jag fick två fel.

Det är nog därför jag läser om mina egna texter då och då, ungefär som Mark Twain och James Joyce brukade göra (utan alla andra jämförelser, godhelpus…) För när man lagt upp en text på bloggen, eller lämnat av dem i tredje-och-sista-version i studion, eller rättat korrekturet, så förändras de i det avseendet att man förlorat äganderätten över dem.

De är barn som flyttat hemifrån, liksom. Man bryr sig. Men fakturan, fakturan…

* Ubåtshistorien… Varför känslan att detta är en budgetinspirerad reklamfilm för marinen? Hela scenariot gäspar 80-talet. Är gravt skeptisk. Det är en jättebluff.

* GAIS-Hammarby på söndag… Måste missa, för jag åker fredag. Men segern är given. Vems är en annan fråga.

* “En fullfjädrad kanon” är Isaac Kiese Thelin i MFF, enligt Fotbollskväll…

* “Kravbild”…

* L berättade för mig att knappast några banker handskas med kontanter längre. Jag studsade. Och när jag strosade genom stan såg jag allt som allt tre bankkontor, som såg mer ut som fastighetsmäklare än något annat. Hemma räknar de fortfarande sedlar för hand.

* Den fullfjädrade kanonen och hans lagkamrater gjorde en tapper insats, syns det mig, även om förlusten blev tung. Alla verkar ha kommit överens om att kalla det hela ett ” äventyr”, kanske i förebyggande syfte.

Att hitta en bilmekaniker som är ärlig, pålitlig, duktig och billig kan räknas till en av livets oemotsägliga triumfer. Jag lyckades med det för tre-fyra år sen. Han heter Mack. Bara nåt sånt.

Igår morse gav kopplingen upp, mitt på Commercial Street i rusningen, jag var på väg mot Limehouse. En trekvarts väntan på AA (nej, inte anonyma alkoholister…) och sen var problemet diagnostiserat. Skjuts hem, Mack hämtar den i morse, har jobbat hela dagen. Till slut ringer han mig just nu och berättar: slutdiagnosen något annorlunda, inte bara kopplingen, utan nåt jag tror heter the clutch hook inuti växellådan (“inuti” är alltid bad news…)

Men han kan ge mig bilen tillbaka i morgon söndag, till en kostnad ungefär femhundra spänn billigare än AA-killen hade förutspått. Och det är fanimej inte illa pinkat för en trebent hund, som det heter. Ärliga, kunniga människor. Guld värt. Leve mänskligheten.

Welcome to WordPress. This is your first post. Edit or delete it, then start blogging!

Pankaj Mishra har jag nämnt förut som en absolut oumbärlig skribent i frågor som rör västerlandet och vad han själv kallar the non-west, vad gäller allt från makro- till mikrofrågor, både historiskt och i samtiden. Idag skriver han en lång essä i The G om den brustna västerländska modellen, om verkligheter och illusioner, om sekventiell historiesyn, och så vidare. Mycket intressant, väl värt en stunds läsning.

Orson Welles regisserade ‘Moby Dick’ på scenen en gång på sextiotalet. Det är genrep, skådespelaren Gordon Jackson kliver fram och utbryter i det berömda “Call me Ishmael…” Vid vilket Orson Welles avbryter nerifrån parketten och ropar, “If a man answers, hang up…!”

Källa: An Audience with Kenneth Williams.

Det har blivit lite tunt med inlägg på sistone, och det beror förstås på att annat jobb kommit emellan. Jag har för tillfället lagt på is planerna på att få ut mina gamla böcker som POD och ebok, för strulet är överjävligt och Publit.se håller dessutom på att “rulla ut” en helt ny version av sin tjänst… Tålamod är mitt mellannamn, men vafan…

Under tiden har jag fått ett ryck och börjat skriva på den länge planerade Londonboken. Jag har stommen till ett kapitelsynopsis och tre-fyra längre texter som börjar ta form. Det ska handla om upplopp och underklassen, förorterna och gruppsex, marknader och affärer, mat och dryck, sprit och droger, intervjuer och porträtt. Arbetstiteln är “London : Antiguiden”. Har ni några andra ämnen att föreslå, så gör gärna det.

Volvoannonsen, där jag bidrar med tre naggande goda fraser, har fått ett utmärkt bemötande i fackpressen. Enligt uppgift ska den visas i sex-sju länder i slutet på året och i UK i början av 2015. Min agent, den bedårande Simone, har just förhandlat fram en deal som gör mig, om inte rik, så i alla fall bekväm under vinterhalvåret. Till våren blir det väl att gå på gatan igen. Easy, but not cheap, som man säger.

Volvo XC60 – The Swell from Grey London on Vimeo.

Resumé om filmen här.