Eftersom ingen verkar läsa min blogg längre sticker jag mellan med en snuskig limerick…
I once knew a girl called Louise
She had ****hair down to her knees
The crabs were no fools
They got out their tools
And constructed a flying trapeeze.
Observers John Naughton skriver om tech-spörsmål och är väl lite hit-och-dit, tycker jag ibland. Han är i alla fall, som många av oss, oroad av det nya övervakningssamhället och skriver idag att det mycket beror på att vi användare, vi i identitetsproletariatet, vi googlare, är så slappa och så däng i huvvet. Så till den milda grad att vi klickar “Acceptera” på en Terms & Conditions för gratis Wi-Fi, trots att det står att vi måste ge bort våra förstfödda och/eller husdjur i utbyte (ett finskt experiment, tydligen).
Jag är inte så säker. Är vi verkligen så däng? Jag tror – maybe against all the evidence – att folk är smartare än så. Jag tänker tillbaka på den där Guardiankonferensen om världen-efter-Snowden, och hur man bara kan undgå övervakning om man är en Naked Rambler och inte ens äger en fast telefonlinje, långt mindre kalsonger. Jag tror med andra ord (caveat emptor) att majoriteten av oss anser oss oskyldiga nog att inte ha något att frukta, denna fasansfulla internalisering av övervakningssamhällets moraliska logik (se citatet i Naughtons artikel!).
Det må vara en korkad inställning, men bara om man lever sitt liv uteslutande online. I mycket av våra liv gör vi ju det, visst, men långt ifrån allt, kanske inte ens i närheten. Om man använder mobil eller betalar med kort eller använder GPS så vet övervakningssamhället en hel del om vad man har för sig. Men om jag tänker igenom min egen bekantskapskrets: jag känner många respektabla människor som bara dealar i cash, som bara har vanliga “telefonmobiler”, som inte har bankkonton, sällan eller aldrig surfar internet, och så vidare.
It’s the people you know…
Kanske det också har att göra med att vi nu vet mer och mer om att övervakningssamhället i själva verket inte är så effektivt som de själva så gärna vill få oss att tro. NSA och GCHQ är ju lite grand som CIA och alla deras avnämare, med tortyrrapporten och allt det: en förfärligt massa skrik för vädigt lite ull. De egentliga hands-on resultaten är ju försvinnande få, som vi såg i Martin Chulovs imponerande artikel om ISIS.
Jag är den siste att vilja vara avslappnad vad gäller intrång i privatlivet, långt mindre vad gäller att få grönsakssoppa uppsprutad i arslet, men om Irakkriget är något att gå efter så kan man kanske räkna in inkompetensen som en av de saker som räddar demokratin när den, som nu, står ganska oförberedd inför det nakna barbariet.
(Avd. Undervakning: Man kanske ska tillägga att i just den här demokratin anser majoriteten att Ukip står till vänster om de konservativa. Happy Christmas!)
Hur startar man mest effektivt en organisation som Islamic State? Genom att sätta så många jihadists som möjligt i ett och samma fängelse i Irak från 2004 och framåt och låta dem planera alltihop från grunden. Läs Martin Chulovs fascinerande och skrämmande artikel om hur ISIS växte fram som ett direkt resultat av USA:s interneringspolicy, framför allt i Camp Bucca nära Baghdad. Högklassig journalistik.
En man satt på pendeltåget och läste The Times upp och ner. En medpassagerare frågade varför.
-Det är för att hålla elefanterna borta.
-Men här finns ju inga elefanter!
-Där ser ni, det fungerar.
“Varför tror ni al-Qaeda har misslyckats med att angripa USA under 13 år?” frågar CIA och deras försvarare efter de (partiella) avslöjandena om tortyr mot misstänkta terrorister sedan 2001. Vi fick ju höra ungefär samma sak under kalla kriget: “Atomvapnen har bevarat freden i Europa i fyrtio år…”
En gång till, alltså… Fred och elefantlöshet är en frånvaro av krig resp. elefanter. Frånvaro är negativt. Negativ kan aldrig bevisas.
* Både sonen och jag är ivriga konsumenter av map porn… Den här Pariskartan från 1830 (av alla år) är inte klokt snygg…
* Arsenals förlust mot Stoke är ännu en miniskandal, i en lång rad sådana. Jag har hållt ut så länge jag orkat, men nu måste det släppa loss: Wenger måste gå. Att han inte gick efter förra säsongen, med FA-cupen under bältet och ännu en CL-plats, kommer nog att ses som en av hans allvarligare felsparkar.
* Dock roligt att det går bra för West Ham, trea i ligan och allt. Har alltid gillat West Ham, lite i smyg sådär.
* Tony Blair tycker Chuka Umunna ska bli nästa Labourledare om/när Miliband förlorar valet till våren. Ännu en politisk karriär skjuten i sank, alltså.
* Saddam Hussein gillade Japp! Själv är jag nog mer Bounty Bar. (Och Vladimir Putins farfar var en av Stalins kockar…) (Freaky)
Fallet med den nakne vandraren har nu avgjorts i Strasbourg. Han förlorade på alla punkter.
The Naked Rambler heter egentligen Stephen Peter Gough och har sedan 2003 fört en ensam, för att inte säga enslig, kampanj för rätten att leva helt utan kläder, även på offentlig plats.
Han har bedrivit sin kampanj genom att gå på långa nakenvandringar, främst i Skottland, men också en uppmärksammad sådan ända från Land’s End till John O’Groats.
Varje gång har han blivit häktad, och varje gång har straffen blivit hårdare. Ofta häktades han om så fort han kommit ut ur fängelseportarna. Mellan 2003 och 2012 spenderade han sju år bakom galler.
Han vägrade ta på sig kläder i fängelset, och hölls därför isolerad. Inte ens i rätten ville han skyla sig.
Gough hävdar att hans kampanj dels vill propagera för att den nakna kroppen inte är något att skämmas för, och dels som ett uttryck för hans rätt till privatliv (ECHR Art. 8) och hans yttrandefrihet (art. 10).
Domstolen höll inte med honom. Han hade enbart sig själv att skylla för de allt mer allvarliga fängelsestraffen. Hans kampanj för nakenhetens grundläggande oskyldighet, även i publika sammanhang, var inte “seriös” nog för att täckas in av varken art. 8 eller 10.
Men framför allt föll hans resonemang på att han insisterade på att andra skulle visa tolerans för hans nakenhet utan att själv visa ett uns av tolerans mot de som hade invändningar, vilken typ av invändning det än må ha varit.
Och det är här jag höjer ett glas i riktning mot Strasbourg. Vi har aldrig kommit fram till en adekvat översättning av ordet self-indulgent, men här har vi väl ett exempel som inte bara är extremt utan brottsligt.
Pryd är jag sannerligen inte, men ge nu karl’n ett presentkort till Kapp-Ahl och säg åt honom att bete sig som vuxen. Tack för ordet.
Domslutet i fulltext finns på www.echr.coe.int under Gough v. United Kingdom (Application No 49327/11)
PS: Kanske självrättfärdig (self-righteous) vore ett bättre ord i det här sammanhanget.
Jag skulle ner till stan och köpa vinterboots. Men som världens sämste shoppare fastnade jag i stället i en nyöppnad affär på Bethnal Green Road, vars namn är ungefär liktydigt med Himlen På Styltor för mig: Vintage Guitar Boutique…
Jag blev kvar en rätt lång stund, mest i den akustiska avdelningen. Bland annat fanns en gammal härlig Gibson LG-1 från 1960, i klassisk sunburst. De vill ha £1,495 för den, alltså nåt drygt 17,000 SEK, och det är faktiskt inget särskilt överpris heller. Den är i underbart skick.
Ack ja…
För den som är intresserad, läs också en gammal post “Dagen jag kom så här nära Selmer #222“.
George Packer skriver ett långt porträtt av Angela Merkel i New Yorker, en text som nästan är lika obestämbar, odefinierbar, som sitt ämne. Merkel ger ju sällan intervjuer, och då enbart till tyska media, och de är lika intetsägande varje gång. Packer verkar närmast tacksam att hon nekade honom.
Men visst är det en märklig process som skett, och sker, i Tyskland under Merkels tid. Hon har stadiga 75% approval rating i opinionssiffrorna. Konventionell partipolitik har liksom… upphört. Hon har blivit extremt lyhörd för folkviljan, så till den milda grad att hennes motståndare bara låter konstiga.
Hon är förstås inte “politikern utan egenskaper”, men… närapå. Det är lite kusligt.
María del Rosario Cayetana Paloma Alfonsa Victoria Eugenia Fernanda Teresa Francisca de Paula Lourdes Antonia Josefa Fausta Rita Castor Dorotea Santa Esperanza Fitz-James Stuart y de Silva Falcó y Gurtubay, Hertiginnan av Alba, Hertiginnan av Aliaga, Hertiginnan av Arjona, Hertiginnan av Berwick, Hertiginnan av Hijar, Hertiginnan av Liria och Jérica, Hertiginnan av Montoro, Greve-Hertiginnan av Olivares, Markisinnan av el Carpio, Markisinnan av San Vicente del Barco, Markisinnan av La Algaba, Markisinnan av Almenara, Markisinnan av Barcarrota, Markisinnan av Castañeda, Markisinnan av Coria, Markisinnan av Eliche, Markisinnan av Mirallo, Markisinnan av la Mota, Markisinnan av Moya, Markisinnan av Orani, Markisinnan av Osena, Markisinnan av San Leonardo, Markisinnan av Sarria, Markisinnan av Tarrazona, Markisinnan av Valdunquillo, Markisinnan av Villanueva del Freso, Markisinnan av Villanueva del Rio, Grevinnan av Aranda, Grevinnan av Lemos, Grevinnan av Lerin, Grevinnan av Miranda del Castañar, Grevinnan av Monterrey, Grevinnan av Osorno, Grevinnan av Palma del Rio, Grevinnan av Salvatierra, Grevinnan av Siruela, Grevinnan av Andrade, Grevinnan av Ayala, Grevinnan av Casarrubios del Monte, Grevinnan av Fuentes del Valdepero, Grevinnan av Fuentidueña, Grevinnan av Galve, Grevinnan av Gelves, Grevinnan av Guimerá, Grevinnan av Modica, Grevinnan av Ribadeo, Grevinnan av San Esteban de Gormaz, Grevinnan av Santa Cruz de la Sierra, Grevinnan av Villalba, Viscountessan av la Calzada, Godsdamen av Moguer är död.
Och slutsekvenserna visar ju klart att man måste bygga bostäder på grönbältet, det finns inget val. Och ursäkta en morbid tanke, men ser inte de här städerna ut som metastaserande malign melanoma…? There’s a message here.
