* Läs Gunnar Walls kloka och sansade genomgång av Thomas Petterssons Filterartikel om Skandiamannen, som ju väckte en del uppmärksamhet förra veckan.
* Det verkar som Ja-sidan vunnit en jordskredsseger (68-32, som det nu ser ut) i den irländska folkomröstningen om abortlagen. Det värmer i hjärtat av två skäl. Dels att det inte blev, som många fruktat, ett ganska jämnt Brexitresultat. Dels att katolska kyrkan i stort valde att hålla sig i bakgrunden under kampanjen, för de visste alltför väl att deras dogmatiska närvaro skulle slått slagit helt fel. Irland har kommit en lång, lång väg sedan jag första gången satte min fot där 1971. Och det kan man bara höja (ännu) ett glas åt!
* Philip Roth? Inte övertygad.
* Apropå Irland. Om man bortser från Ryssland och östereuropa, så kan jag inte komma på något annat europeiskt samhälle som förändrats så i grunden som Irland gjort de senaste 40-50 åren. Eller snarare, som förändrat sin samhällskultur så mycket. Jo, Spanien har kommit långt bort från den där mörka, sammanbitet auktoritära, Viva la Muerte-atmosfären som verkade prägla så mycket av det offentliga och privata livet. Men jag tror Irland ändå tar priset. Mycket har det, som med Spanien, med EU att göra i många hänseenden, inte bara ekonomiska. Men det är framför allt – och lite olikt Spanien – attityden till kyrkan och religionen som har varit avgörande. I katolska länder har ju kyrkan varit en helt avgörande del av samhällskulturens själva grundval. Den har nu i mycket försvunnit på Irland, som vi sett i folkomröstningen. En slags avdogmatisering har ägt rum. Mycket av det är ju katolska kyrkans eget fel, på Irland som i många andra länder, och även om man aldrig får glömma alla de grymheter kyrkan historiskt varit kapabel till, framför allt mot barn och kvinnor, så måste man också känna en fantastisk glädje över vad den avdogmatiseringen nu fört med sig, i detta såväl som i mycket annat. Freeing your mind är ett slitet uttryck, men det beskriver också något som är högst verkligt, och inspirerande.
