Kan inte förneka att jag är dead chuffed över mottagandet hittills. Inte bara reaktioner från läsare bland vänner och bekanta (och obekanta!) utan två underbara recensioner, först av Torbjörn Flygt i Sydsvenskan (betalvägg även i HD och Landskronaposten) och sedan Jan Eklund i DN förra söndagen, där den just idag också ingår som en av DN-kritikernas “5 favoriter just nu”. Inte bara det, den har hamnat på två av Bokus topplistor: som 2:a (av 30) i kategorin Resor, som 18:e i kategorin Politik & samhälle.

Well! Som det heter på Twitter…

PS: Och jag har just fått bevis för att de tre exemplaren på Göteborgs stadsbibliotek redan är utlånade och att tjugo människor (20!) står i kö på Stockholms samtliga bibliotek (från Stadsbiblioteket till Skarpnäck) för att låna den. Mazing…

OK, peeps…! Jag har en vecka i Stockholm framför mig från i morgon lördag, en vecka som blivit allt mer trång till utrymmet med en massa möten, luncher, arkiv- och biblioteksbesök, osv. Men ändå.

Jag gillar skarpt idén om ett möte vid förutnämnda Günters korvkiosk på Karlbergsvägen 66. Mig skulle det passa utmärkt med tisdag 17/4, säg sådär vid 18-snåret, så kan man gå och ta sig ett glas efteråt. För den som så önskar.

Ge mig en antydan om den tiden skulle vara helt fel, om ni har för mycket att göra i Akademien eller så, för då kan vi säkert ändra till kanske torsdag eller fredag.

Onsdag 18/4 kl 17:30 lär jag finnas på Hedengrens för en “författarträff” (vem vill egentligen “träffa” författare?! Inte jag i alla fall…) Kom gärna dit om ni kan också, för det kan bli tunt med folk nu när boken mötts av denna enhälliga tystnad i MSM (jag skyller på Horace Engdahl).

Men det ska bli roligt alltihop, tror jag. Inte minst att komma bort från London en stund.

Man kan nu läsa ungefär halva kapitel 5 av min Londonbok på websajten Karlavägen 31. Det handlar om stadens gatumarknader, och mina egna erfarenheter därifrån.

Magnus tog upp det här med Akademikrisen i en kommentar, men jag vet nog inte mycket mer än alla andra som läser tidningarna. Nu senast avslöjas att Jean-Kladd ska ha avslöjat sju nobelpristagare i förväg för intresserade i media och, förmodar jag, vadhållningsbyråer. Det var han i så fall inte ensam om, i alla fall inte vad gäller media. Som jag berättat tidigare visste jag kvällen innan namnen på två pristagare, Elias Canetti (1981) och William Golding (1983). Enligt uppgift kom läckan från L*** F*****l och levererades till Ex******n. Som sedan ringde mig.

För övrigt tycker jag Björn Wiman idag skrivit en av de sannaste och klokaste texterna om hela härvan. De åttas försvar för att inte rösta ut Frostenson är ynkligt så det förslår.

Nu kan man läsa en kortintervju med undertecknad på N&K:s nya website Karlavägen 31. Det ser också ut som jag ska vara med på en “författarträff” på Hedengrens bokhandel i Stockholm onsdag 18/4 kl 17:30, och möjligtvis ska vi ordna något liknande i Göteborg veckan efter. Jag ska bekräfta båda vad det lider. Det enda i recensionsväg jag sett är en liten notis i senaste Journalisten, dock ej nätat.

Från det ena till det tredje. Det står en artikel i dagens The G om det kontantlösa Sverige. Hur är det, måste man liksom ha Swish för att kunna fungera i Sverige? Eller klarar man sig med kortets “blip”-funktion? Eller rent av trycka in kortet + manuell PIN-kod? Jag tycker Swish verkar krångligt att rigga upp, och något bank-ID har jag heller inte (fast jag har en aldrig använd dosa som jag tror är till för sådant).

Om goda råd är dyra betalar jag helst kontant.

Min blick föll på en rubrik i nya LRB som jag inte alls tyckte såg särskilt lovande ut: “What does she think she looks like?” Men så började jag läsa Rosemary Hills föredrag (man kan också lyssna på det) och fann det helt fascinerande. Så mycket som jag var skamligt okunnig om, bl.a. varför knapparna på kvinnokläder knäpps till vänster och manskläder till höger. För att inte tala om Virginia Woolfs idé om frock consciousness som leder Hill in på dess många litterära manifesteringar. Mycket läs- och hörvärt.

Nej, jag har inte heller sett till några recensioner. Jag kan bara tolka det som att kritikerkåren är förstummad av hänförelse. Man finner inte orden, helt enkelt. Med ett enda undantag: en notis i Örgryte-Härlanda Stiftstidnings nya nummer. Jag saxar:

Bok-Nytt

London: en berättelse om en stad
Gunnar Pettersson
Natur & Kultur
371 s.

För en bok som utger sig handla om Lunden så har denna 371-sidiga volym uppseendeväckande lite att säga om denna vår ”stad i staden”. Jovars, ”Göteborg” omnämns från tid till annan, och det får man väl som läsare vara tacksam för. Men inte med ett ord ids författaren beröra så till den milda grad centrala geografiska och arkitektoniska företeelser som Örgryte, landshövdingehusen, Härlanda fängelse eller Eugen Thorburns 45 meter höga vattentorn på Platågatan. Låter det perverst? Se då till exempel hur Pettersson ägnar ett helt kapitel åt idrotten, men tiger som muren om Överåsvallen. Han droppar namn så de står som spön i backen, men inte ett enda av dem är Tomas von Brömssen. Här har helt enkelt ett gyllene kulturhistoriskt tillfälle gått sorgligt förlorat, och det smärtar att se ett anrikt och respekterat bokförlag som Natur & Kultur så fördomsfritt släppa igenom detta hafsverk till bok.

– Hedvig Eleonorasson, kulturen

…är inget nytt alls! Jag har i alla fall inte sett nånting på min rundvandring i svenska medier, men enligt säker källa beror detta på att det är torsdag som är N&K:s recensionsdag, inte tisdag. Jag trodde inte man hade recensionsdagar längre, men vi får kanske återkomma om ett par dagar.

Under tiden får jag meddelandet att förlaget riggat upp en ny hemsida för sin aktuella allmänlitteratur, kallad Karlavägen 31. Där ska omsider komma en kort intervju angående boken.

Jag ger ut två böcker den här våren. Eller ja, den ena har jag inte skrivit, i och för sig. Men jag ger ut den, tillsammans med min bror Olof. Vår far Sven skrev nämligen en roman strax efter att han gått i pension på 1980-talet, ‘Att öppna ett fönster mot dåtiden’. Jag hoppas det går att läsa på omslagets baksidestext vad den handlar om.

Jag ska så småningom lägga upp en separat sida om romanen här på Pressylta, inkluderat en länk där man ska kunna ladda ner den gratis som ebok från Mölndals Hembygdsförening. Det är en klassisk coming-of-age-roman med skarpt tecknade bilder och figurer, jag kan varmt rekommendera den.

Den jag skrivit alldeles själv är alltså ‘London: en berättelse om en stad’. Om man följt mig här på bloggen så har ju sagan om den här boken lite av ‘Från ax till limpa’ över sig… Den har tagit sin tid.

Den finns i handeln sedan förra veckan, vad jag förstått, men ännu har jag själv inte kunnat lägga fingrarna på ett ex – jag får väl skylla på Postnord eller nåt. Ändå vågar jag påstå att den är jävligt bra! I morgon tisdag 27/3 är recensionsdag, så i den mån några sådana inflyter kommer jag att länka till dem (och kanske vid behov kommentera dem…) Ser ni något omnämnande jag kanske missat får ni gärna tipsa.

Jag kan tyvärr inte komma till Sverige i och med utgivningen, men jag har en Stockholm-Göteborgsresa inplanerad till andra hälften av april och hoppas kunna träffa några av er då. Håll korvarna varma tills dess!

Gick och såg Tanztheater Wuppertals “Viktor” på Sadlers Wells i kväll. Vi såg den första versionen tidigt 1990-tal på samma teater. Uppsättningen har visserligen förändrats avsevärt sedan dess, men återseendet blev – i alla fall just nu, i skrivande stund – inte riktigt lika imponerande. Jag vet inte vad det är, det kommer nog att framgå under kommande veckors hågkomster, men själva den distinkta stilen de har, deras estetik, den, hmm…  it’s wearing a bit thin… Och eftersom detta är en av de få danskompanier jag frivilligt går och ser på så är det lite oroväckande. Jag vågar inte säga att de blivit arkivarier år Pina Bauschs minne, men tanken dyker onekligen upp. Får nog återkomma om detta.