Jag kom tyvärr hit lite för sent för detta, men ändå.

Ett ämne som länge fascinerat mig, kanske på förekommen anledning, är inspelade röster tillhörande historiska figurer (och vem är inte en historisk figur, egentligen?). Den äldsta människa som finns inspelad är Helmuth von Moltke, nästan född på sjuttonhundratalet (år 1800; läs mer här). Bismarck finns också att lyssna på.

Men det riktigt vemodiga och fantasieggande är de vars röster, enligt vad vi hittills vet, överhuvudtaget inte finns inspelade. En är George Orwell, trots att han jobbade så mycket på BBC – åh, vad man skulle vilja höra den kristallklara överklassaccenten, eller vad som fanns kvar av den…

Det mest tragiska exemplet, enligt min mening, är dock Federico Garcia Lorca. Bara att få höra honom läsa ‘Llanto por Ignacio Sánchez Mejías’ (“a las cinco de la tarde…”). Och det är ju ingen tröst i bedrövelsen att man faktiskt kan höra Lorca spela piano, bakom en berömd flamencosångerska som jag glömt namnet på (ägde CD:n en gång i livet)

Ögonen blöder, ryggen värker, ordförrådet är tomt, inga stavningsregler gäller längre… Jag hade glömt hur stachanovitiskt korrekturläsande är. Men jag är nästan framme. Som en teaser för mina trogna bloggläsare tänkte jag lägga upp innehållssidan. Vad boken sedan handlar om? I have no idea. Men i mars får vi reda på det.

Jag tror det. Jag smakar det. Jag vet det.

Ni följer väl Jens’ gästtwittrande på @Goethe_Schweden? Mycket underhållande, frågesport och priser att vinna!

Arts Council England rapporterar (via The G) att försäljningen av skönlitterära böcker fallit drastiskt under senare år, och att följaktligen skönlitterära författare har allt svårare att tjäna sitt uppehälle på skrivandet. Det för i sin tur med sig att många av de som skriver romaner har inkomster vid sidan om, ofta som lärare i creative writing, vilket också innebär en allt snävare författardemografi begränsad till vita, medelålders män som skriver romaner om vita, medelålders män.

Orsakerna är förstås många, som artikeln också för fram: smartphones, Amazon och allt det andra. En kommentator pekade också på att Waterstones, den största bokhandelskedjan, för ett par år sedan lade ner sin populära “3 for 2”-kampanj när man köpte romaner. Många utnyttjade den för att ta en chansning med gratisboken, att t.ex. pröva på ett nytt och okänt författarskap, vilket ju är en sund och viktig strategi för litterär konsumtion.

Det vore intressant att höra hur det förhåller sig i Sverige, alltså med just romanförsäljningen. Om någon vet.

Om man skrållar ner för Natur & Kulturs vårkatalog 2018 (pdf) så kommer man så småningom (sid 21) till en presentation av min Londonbok. Ja, faktiskt, det ska äntligen bli av, i mars tydligen… I samband med utgivningen kommer jag nog att stuva om lite grand här på Pressylta, främst i att jag inrättar en speciell “London”-kategori för olika uppföljningar av texten, liksom tips och råd och annat. Iaktta denna rymd, som dom säger.

Jag ser att en del på sistone sökt information här på bloggen om min Gustaf Ericsson-bok, “Mannen som kom tillbaka från de döda“, från 2000. Det står, dessvärre, på en del ställen att den skulle kommit ut i en omarbetad upplaga 2014. Det stämmer alltså inte det minsta och jag ber om ursäkt för det. Mycket annat har kommit emellan, bland annat en bok om London som ges ut våren 2018.

Läget är just nu så här. Den huvudsakliga revideringen rör Ericssons samröre med Sovjetunionen under 1920-talet och en bit in på trettiotalet. Det finns, har det visat sig, en del dokument om honom i Kominternarkivet i Moskva, och det är främst dem jag vill åt. Trots obefintlig ryska, men med hjälp av en del experter på området, har jag nu äntligen kommit en bit på vägen att få se dem.

Men det kommer att dröja ett tag till. Jag hoppas den nya versionen ska komma – som ebok och POD – någon gång under nästa år. Tack för visat tålamod.

…var att spendera dagen i Oxford, där jag inte varit på år och dag. Vi gick och såg den prisade Raphael: The Drawings på Ashmolean. Och det är ju så att man tappar andan ibland… Klyscha må det vara men den stora humanistiska revolution som renässansen var skapade fullkomligt enastående ögonblick. En blick, ett ansikte, en hjässa, en hand som greppar om en bordskant. Pågår till 3 september. Se den om ni kan.