Moldova fortsätter att fascinera (vilket för övrigt är #26 i serien “Meningar jag alltid velat skriva”). Ett land där det proeuropeiska kommunistpartiet vinner sitt tredje val i rad, och det med bred marginal, och uppenbarligen utan nåt större valfusk. En hejsan-tjosanekonomi, dessutom, som bokstavligen står och faller med remitteringarna från exilmoldovaner som jobbar i EU. Och som producerar alldeles utmärkt vin, och kan ståta med en av de snyggaste nationalpoeterna den civiliserade världen kan uppvisa: Mihai Eminescu.

What’s not to like?

Ian “Tommo” Tomlinson, mannen som dog av hjärtattack efter att ha blivit brutalt överfallen av våldskåta snutar under G20-demonstrationerna, verkar ha varit nån man borde haft i alla fall en nickande bekantskap med: “han hade nio barn, alkoholproblem och en passion för att sälja tidningar“, enligt The G.

Världen behöver fler Tommos. Och färre snutar.

En recension i senaste LRB handlar om den nazistiska elitens intima förhållande till de tyska adliga, finansiella och sportsliga eliterna, och under loppet av recensionen kommer ett intressant stycke (börjar “Above all, putting together…”) om hur klientilismen utgjorde en sån väsentlig del av nazistisk kulturpolitik, dvs. att man oavsett partitillhörighet knöt till sig både kulturarbetare och kulturbyråkrater genom finansiella gåvor, “through which each beneficiary entered into a personal relationship with the holders of power.” Ett likadant system tycks också ha inkluderat höga militära befälhavare, typ Rundstedt och Guderian.

Det är möjligt jag är ute och cyklar, men just det här med snabba cash som politisk motor verkar vara ett något “understuderat” område. Jag skrev i oktober om det där med att bl.a. bröderna Dulles personligen tjänat storkovan på smarta aktieaffärer runt olika USA-imperialistiska militärinsatser efter kriget. Och då ska vi ju inte ens börja prata om bonusar och bankirer och fackpampar och sånt… Follow the money, som sagt.

[Senare:] För, jag menar, om snabba cash kan visas vara en betydelsefull motor bakom politiska beslut – och med dem den historiska utvecklingen under kapitalismen, i stort eller smått – så har man ju fyrat av ett ordentligt skott under vattenlinjen på den ortodoxa marxismen, enligt vilken kapitalismen är en anonym och opersonlig kraft, vars aktörer inte är så mycket ute efter ett subjektivt “looking after Number One”, utan helt enkelt är en profitmaximerande kompetens (eller inkompetens, i senare dagars fall…) som är lika mycket ett hjälplöst (om än välbetalt) objektivt offer för systemet som någonsin proletären vid sin mervärdesmaskin. “The personalisation of power”, som vår vän kallade det i sin recension.

Jag kom körande ner för Whitechapel High Street och runt Aldgate East-rondellen när, nerifrån City-hållet, det kommer en radda polisfordon vars make jag aldrig förut sett: sex stycken massiva, svartmålade pansarbilar med svärtade rutor och såna där tunga brandgardiner som hänger från bakre kofångaren ner i gatan, mynningsöppningar utefter båda sidor av karossen… Dom var ett slags våldsapparatens bilparks drätvärstingar, seriöst antiterrormeck, Staten-och-Kapitalet going out for a spin. Impressive, in a dicky kind of way.

Följ uppdateringarna från er korrespondent på barrikaderna (eller ja, strax bakom…)

12:02 GMT: Så här långt är det mest jolly japes vid Bank of England, nåt fem-sextusen. “Hang the bankers!” lyder parollen. Hela Bishopsgate är avstängt, för man väntar att det dras upp emot Climate Exchange och Royal Bank of Scotland lite senare.

13:07 GMT: Proportionen nyfikna/protestanter verkar fortfarande vara c:a 50:50 i Bank of England-faggorna. Bland de elva arresterade finns åtta som anlände i pansarbil, iklädda polisoveraller och hjälmar. Om nån timme sätter Stop the War-marschen igång från Trafalgar Sq till amerikanska ambassaden.

14:34 GMT: Plakat: “Thank You Thatcher Evil Devil Bitch”. Polisens s.k. tryckkokare vid Bank of England håller än, men våldet trappas så klart upp. Beridna poliser vid RBS, protestanterna har brutit sig in och bl.a. stulit datorer (för fildelning?). Några hundratal har gjort klimatläger på Bishopsgate.

15:10 GMT: “Avskaffa pengar!” RBS nu utrymt. Polisen har öppnat tryckkokaren, folk troppar av utefter Queen Victoria St.

16:18 GMT: Marschen gick från ambassaden till Traf Sq, inte tvärtom som jag trodde (coh som väl traditionen dikterar?). Fortfarande bråk på Threadneedle St och Queen Victoria St. I övrigt har det varit en väldigt solig och fin dag, faktiskt.

17:27 GMT: Och det här är ju lite nytt: på Traf Sq-mötet buar folkmassan ut medierna för att ha “hajpat” våldet under dagen…

Igår var det den inledande, lite hövliga protestdemonstrationen mot G20-mötet, arrangerad av fackförbund, kyrkor, NGO’s, osv. Dom hade väntat sig c:a 10,000 på marschen från Embankment till Hyde Park. Det kom 35,000, och det gick förstås lugnt till. “Men det är på onsdag vi tråder en lustiger dans,” säger polisen. Och det ligger definitivt nåt i luften: det är inte bara Ritz Hotel som spikar över fönstren, bankanställda uppmanas undvika kritstreckrandigt, jag har redan hört många-många som kommer att ta sig en ledig dag. Som skalden diktade: “Släpp fångarne loss, det är vår!”

Post Scriptum: Eftersom den här “Revolutions-Nytt”-serien kommer att fortsätta in på nästa vecka vill jag gärna adumbrera mina allmäna politiska sympatier, om inte annat så för dom som är relativa nykomlingar till Pressylta.

Mina politiska sympatier (MPS) går att likna vid såna där sagoslott som lekskoleungar gör av dasspapprullar och klister och blaffig vattenfärg: skittjusigt, men hållbart i c:a 48 timmar. Hur som haver, följande underliggande principer gäller.

Med 70% av MPS-hjärtat omfattar jag nån som Ross McKibbin (se t.ex. länk i förra onsdagens post) och hans stramt kontrollerade vrede, hans passionerat socialdemokratiska sense and sensibility.

Med 29% av MPS-hjärtat älskar jag upplopp. “There comes a time,” skrev min broder H.L. Mencken, “when every man feels the urge to spit on his hands, hoist the black flag, and start slitting throats”.

Med 1% av MPS-hjärtat gillar jag min soffa mer än nåt annat. Jag menar: jag är 58. Give me a break…

Nu har dom alltså börjat krossa rutorna i bankirernas villor – och hans granne säger att det visserligen är fel men hon kan helt förstå folks ilska över hans “fasansfulla girighet”. En av organisatörerna bakom “G20 Meltdown” nästa vecka pratar på BBC-nyheterna om att hänga bankirerna från lyktstolparna: “effigies, of course… but if it turns serious, you never know…”.

Gordon Brown är under tiden i New York, för stunden säkert tacksam att ilskan – och det är en påtaglig, utbredd ilska, tvärs över samhällsklasserna, ingen tvekan om det – så här långt är fokuserad på bankirerna. Det behövs nog bara en fladdrande fjärilsvinge nånstans för att det ska vändas mot honom själv och New Labourhållet också. Den alltid läsvärde Ross McKibbin förklarar varför i senaste LRB.

Nästa vecka blir det en massa hejsan-tjosan kring G20-mötet i ExCel Centre i Docklands och Simon Jenkins skriver i Standard idag om det obscena i såna här toppmötesorgier: jag visste t.ex. inte att ett FN-regisserat toppmöte i New York om världsfattigdomen år 2000 gjorde slut på all hummer och champagne som hela Manhattan kunde uppbåda… Vi har definitivt kommit fram till ett läge som jag alltid brukar tänka på som Ceaucescus Sista Tal (youtubat här): allt eftersom protesterna börjar växa fram mot podiet viftar han avvärjade, som för att säga: “Nej, vänta ett tag, det är inte nu ni ska hurra…”.

Om jag inte har nåt annat för mig så inträffar jag alltså vid ExCel nästa vecka. Ses vi i vimlet?

Äntligen… kan jag tala om för er varför Pressylta finns, varför jag började skriva, varför jag började leva, varför månen ser ut som min farbror Nisse. The truth will out. Jag är en av dom.

Seymour Hersh verkar ha en rätt intressant  bok på gång, enligt vad han själv uppgav under ett samtal på University of Minnesota förra veckan (rapporterat i MinnPost.com, återigen via Cryptome): att CIA bedriver illegalt inrikesspionage och organiserar “executive assassination rings” (vilket inte betyder att dom mördar bolagsdirektörer, även om frestelsen kan vara nog så stark i dessa tider…).