Veckans gag från Ben Yarrows twitter account…

Till en början syns enbart detta på listan över den för USA:s intressen kritiska globala infrastrukturen:

Sweden: Recip AB Sweden: Thyrosafe (potassium iodine)

Längst ner i dokumentet följer sedan denna kommentar från Stockholmsambassaden:

——————————–

../2009/03/09STOCKHOLM194.html

VZCZCXYZ0008
PP RUEHWEB

DE RUEHSM #0194 0791327
ZNY SSSSS ZZH
P 201327Z MAR 09
FM AMEMBASSY STOCKHOLM
TO SECSTATE WASHDC PRIORITY 4231

S E C R E T STOCKHOLM 000194

SIPDIS S/CT SHARRI R. CLARK

E.O. 12958: DECL: 03/20/2019 TAG PTER, PGOV, ASEC, EFIN, ENRG, KCIP, SW

SUBJECT: SWEDEN: CI/KR RESPONSE FOR S/CT

REF: SECSTATE 15113

Classified By: CDA Robert Silverman for reasons: 1/4 (B), (D), (E), and (G)

¶1. (S) In response to reftel, post would like to add Sweden’s communications infrastructure to the CI/KR list. Although Sweden does not posses a direct undersea cable from the U.S., Sweden is a central European communications hub. For example, Swedish company TeliaSonera is an international carrier that owns and manages 43,000 km of fiber optic cable linking Russia and the Baltics to the rest of Europe and the U.S. If these lines of communications were to be destroyed, disrupted, or exploited, it may compromise global communications.

¶2. (S) Post recommends keeping Swedish pharmaceutical manufacturing company Recip AB on the CI/KR list for its production of ThyroSafe (potassium iodide). This resource provides protection in the aftermath of a nuclear emergency. ThyroSafe is the only FDA approved 65 mg potassium iodide tablet used to protect the thyroid gland against radioactive iodine released during a nuclear emergency.

SILVERMAN

Medan Assange är på väg till Westminster Magistrates Court i den arktiska kylan (The G:s live-update blogg är rätt bra), kan det vara värt att citera Simon Jenkins från förra veckan, för det är en sammanfattning av läget jag tycker man inte kan annat än ställa upp på:

Disclosure is messy and tests moral and legal boundaries. It is often irresponsible and usually embarrassing. But it is all that is left when regulation does nothing, politicians are cowed, lawyers fall silent and audit is polluted. Accountability can only default to disclosure.

Det kan också vara värt att läsa John Naughton idag.

Jag noterar att Malte uppenbart har börjat blogga på riktigt igen. Fyra inlägg på Errata på en vecka (och mera i kväll). Känner ni vinden i håret, grabbar? Det är fart på grejerna igen. Skoj. Återbördas härmed till länklistan.

BUT. Any more slacking and you’re dead meat, kid.

Det har pågått serverbyte under dagen och det kan hända att en del av er inte tyckt Pressylta har varit lika rolig som vanligt. Detta är alltså teknikens fel. Jag har också, efter särdele(s) grymma samvetskval, tagit bort Malte från bloggrullen. I yield to no one, som det heter, i min beundran för Maltes litterära blogginsats under åren när det var “neither popular nor profitable” (© Myles na gCopaleen). Men nu har ju Errata, som ett offer för omständigheternas klibbiga omfamning, reducerats till en högst sporadisk uppdateringssida om hans Expressentexter, och det orkar ingen läsa, i alla fall inte jag. Den dagen något nytt sker återbördas givetvis Errata till vad jag gärna vill tänka på som The Family.

Några dagar senare: Malte har varit vänlig nog att kommentera, och varje bloggigt livstecken från honom är värt att omhulda. Han lovar ingenting om framtiden. Det är bra. Pressylta håller korpgluggarna öppna.

Publit.se – När jag får femton minuter över, och dessutom fått klarhet vad gäller en del bild-, format- och upphovsrättsliga spörsmål, liksom en del hittills rätt dunkla “omkostnads”frågor i själva POD-processen, så ska jag ge ut en reviderad version av Ericssonboken här. (Via DN)

Iraq Inquiry Digest – Den givna destinationen för senaste nytt om Chilcotutredningen, som hittills visat sig besitta aningen vassare tandgarnityr än man vågade hoppas från en såpass etablissemangscentrerad panel. IID drivs av Chris Ames, som också skapat den oumbärliga Iraq Dossier.

GAIS på YouTube – Mycket grönt. Mycket svart. Mycket vackert.

Andy Beckett på The G. skriver idag om Deep Web, den osynliga webben, och inte så lite melodramatiskt blir det, t.o.m. i öron (mina) som aldrig hört talas om detta förut. -“Det måste vara där trollen bor!” var min första tanke. Stora Mörka Skogen, liksom…

Men mina vanligtvis välunderrättade källor säger att artikeln i mycket är en blandning av missförstånd, out-of-date information, och faktafel (som om Russian Business Network, som tydligen inte funnits till på flera år). Och ordet “Darknet” betecknar nu för tiden något mer specifikt: NSA:s elektroniska post-9/11 spaningsoperation.

En av de pålitligaste informationskällorna för allt sånt här lär vara “Security Fix” – Brian Krebs blogg på Washington Post.

Så nu vet ni det.

[Det finns för övrigt en “djupversion” av Pressylta. En mörk skogsversion. Den är by-invitation-only och vi äter mycket korv.]

The Internet Manifesto, den senaste snackisen, från tyska journalister och bloggare. Mycket läsvärt.

Bengt O. meddelar mig att han haft problem med rss-uppdateringar från Pressylta via Bloglines. Jag har nu inhämtat förklaringen att dom två översta rss:erna på Bloglines lista (slutar med “…/feed/ respektive  “…/?feed=rss2”) äro döda papegojor, obsoleta, ain’t no more. Den rss feed man ska välja är den tredje, längst ner, dvs. “http://feeds.feedburner.com/PressyltaRedux”. Detta gäller förstås också om man kör Google Reader och liknande.

Vill man prenumerera på någon av kategorierna, däremot, så gör man det genom sajten, dvs. klicka på rss-symbolen bredvid kategorinamnet.

Jag har iofs inte frågat Malte om saken, men det finns uppenbart anledning att frukta för Erratas framtid. Mig skulle det inte förvåna om han la ner den, men den skulle förstås sörjas av mig och många andra. Det är trollen igen, nu senast en Billy No-Mates som kallar sig “P” och som med osviklig trolskhet får alla diskussioner att tvärnita i en grinig sörja, i vilken han till slut sitter kvar alldeles för sig själv, muttrande något om ett felstavat ord, eller vad det var.

Vad göra? Att hålla på och spärra den ene efter den andre efter den tredje blir ju till slut för jobbigt och tidskrävande. Och att köra en blogg per invitation-only går ju liksom emot själva vitsen med det hela. I dunno. Men jag befarar det värsta.