Det finns ett klart vänsterargument för Brexit och Paul Mason lägger fram det på ett utmärkt, om än inte helt oproblematiskt, sätt i dagens The G.

Och Peter Wolodarski lägger till sin penn’orth i samma tidning.

London rymmer många mysterier. Ett av dem finns på Pentonville Road mitt emellan Angel och King’s Cross. Från höger räknat har vi ett övergångsställe med stoppljus, en gatskylt samt en ensam pelare med skylten “Deaf blind people“. Inget mer.

Jag har åkt förbi tusentals gånger och tänker alltid, “Ja. Men. Vadå?” Döva blinda människor så där i största allmänhet, liksom? Eller…?

Orden har i alla fall inget med övergångsstället att göra. Jag har kollat lite lätt om det finns något institut i närheten som befattar sig med döva och blinda människor, men det gör det inte. Och då skulle det väl också stått något mer preciserat på skylten.

Det kanske bara är en stilla uppmaning till oss hålla blinda och döva människor i tankarna. Kanske finns det rent av skyltar i andra delar av stan med “Halta lytta människor”, “Gamla skröpliga människor”, “Fattiga hungriga människor”.

För att Arsenal skulle hamna över Tottenham i ligan för tjugoförsta året i rad krävdes att The Gooners vann hemma mot relegerade Aston Villa och att Spurs förlorade borta mot relegerade Newcastle. Kalla det the triumph of experience over hope i stället för tvärtom. Arsenal vann med 4-0. Tottenham förlorade med 1-5.

Hahahahahahahahahahaha, osv…

Jag fyller på med länkar och kommentarer under dagen. Men till att börja med har Paul Mason en utmärkt första analys här. Om Skottland och Wales, och vad Corbyn måste göra nu.

14:15 GMT: Sadiq Khan ligger före Goldsmith med 44% mot 35%. Man kan följa The G live här.

18:55 GMT: Slutsiffrorna är inte inne ännu men Khan är helt klart Londons nya borgmästare. 13% av Londonborna är muslimer och han kommer att vinna med 45-50%. Han vann med 57% mot 43%. Den konservative gruppledaren i London Assembly, Andrew Boff, sa att Goldsmith förde en dog whistle campaign in a city where there are no dogs.

Labour har hållt ställningarna i England och Wales där många förutspått stora förluster. Skottland dock en katastrof: Labour på tredje plats, tredje…

Folk har alltid haft skoj med reaktionära Evening Standard, särskilt nu:

Jag har nu lagt mina röster i de tre valen, för borgmästare, London Assembly och kommunen. I det första satte jag ett kryss för Sophie Walker, Women’s Equality Party, för jag tycker det är dags att ett kvinnoparti får ett ordentligt lyft. Som Walker, med ett mått av melankoli, påpekat vid något tillfälle: “We’re going to get driver-less cars before we get equal pay”.

Jag la alltså inte min röst på Labours Sadiq Khan, som troligen kommer att vinna ganska stort över Zac Goldsmith för de konservativa. Goldsmith har fört en vidrig, rasistiskt insinuant kampanj mot Khan som verkar ha misslyckats ganska totalt med de i grunden toleranta Londonborna.

Khan har visserligen en hel del kloka saker att säga, bland annat om bostadssituationen. Han är ovanligt genuin för en politiker i dessa dagar. En del vill också mena att man borde lägga en röst på honom för att visa världen att London kan välja en muslim till borgmästare, eftersom jihadisterna kommer att hata det. Jag tänker dock inte lägga min röst i annonssyfte, hur välmenande det än är.

Dessutom stöder Khan dessvärre idiotbygget The Garden Bridge. Det var nog egentligen det som avgjorde saken för mig.

Leicester tar hem Premier League och det är något av det bästa som hänt fotbollen under min livstid. Nästan ännu bättre är att det avgjordes med en sur och bråkig 2-2-match mellan Chelseas och Tottenhams överbetalda pajasar. Ett bollhungrigt, positivt, en-för-alla-för-en-spel vann ligan, och vann helt och hållet konsistent genom säsongen. Underbart. Varken mer eller mindre.

Hillsboroughkatastrofen 1989 har äntligen nått sin rättsliga slutpunkt. De 96 Liverpoolfansen blev unlawfully killed, har den längsta rättsliga undersökningen någonsin nu visat. Det berodde först på polisens fatala, brutala misstag påspädd av en lögnaktig politisk, polisiär och mediekultur som så till den milda grad föraktade fotbollssupportrar, särskilt från Liverpool. Det är en historia om Thatchers åttiotal – jag väljer mina ord – som är en grundläggande lektion i modern brittisk politik. Läs gärna David Conns longform om det hela i morgondagens Guardian.

PS: Och Murdochpressen – The Sun och The Times – är de enda som inte har Hillsborough på förstasidan idag onsdag. Ynkligt.

PPS: The Times ändrade omsider andraupplagans förstasida och inkluderade en bild på de anhöriga, dock utan editorial, bara bildtext. Och de gjorde det bara efter ett “myteri” på sportredaktionen, enligt uppgift.

Victoria Wood död i cancer vid bara 62 års ålder…

“I once went to one of those parties where everyone throws their car keys into the middle of the room. I don’t know who got my moped, but I drove that Peugeot for years.”

Pyssel för söndagskvällen… Jag blev Jeremy Corbyn, för jösse namn… Det var nog det där med “spelar gitarr som en rockstjärna”…