Man kan nu läsa ungefär halva kapitel 5 av min Londonbok på websajten Karlavägen 31. Det handlar om stadens gatumarknader, och mina egna erfarenheter därifrån.

(H/T @RossKemp6)

Skam till sägandes var gårdagen första gången på cirka tjugofem år som jag befunnit mig någonstans norr om London. Vi begravde min gamla vän Geoff Moore i Hereford i West Midlands, närmare bestämt i den vackra Wye Valley nära gränsen till Wales. Herefordshire har bland de lägsta befolkningstätheter av alla engelska grevskap (jämte Northumberland, kan jag tänka mig). Och det kändes verkligen så.

Men det där med att det var så länge sen jag åkt norrut kom som en liten chock på tåget upp, när jag kom att tänka på det. Jag är fasansfullt obildad om det övriga England, faktiskt, bortsett alltså från de södra delarna. Jag har litet eller inget hum om hur det ena förhåller sig till andra på kartan. Var börjar och slutar Midlands? Varför sägs Manchester ligga i “norr”?

En del annat kom som välkomna bekräftelser. Industrialismens intrikata transportsystem via floder och kanaler finns i mycket fortfarande kvar. Tåget stannade vid “Malvern Hill”, där vattnet kommer ifrån. Och “Droitwich Spa” – saltet! Som man säger:  I need to get out more… Fram mot kvällen fick jag lift ner till Oxford och därifrån tåget hem. Bilresan gick genom ett av Englands mest pittoreska områden, Cotswolds, men det var ju becksvart så jag såg inte ett dyft. Vilket jag tyckte var helt rättvist, under omständigheterna.

Bilden för övrigt tagen med min nya mobil, en Google Pixel 2 vars kamera ska vara bland de bättre nu för tiden. But what do I know from nothing?

Labour har nu alltså, rätt sent omsider, tagit ställning för någon form av tullunion med EU efter Brexit (med vissa vidhängande krav) vilket både extrem-Brexiters och regeringen i princip motsätter sig. Labour agerar både principiellt och politiskt med detta: en koalition av LibDems och EU-vänliga konservativa kan föra med sig att regeringens politik röstas ner i parlamentet, med eventuellt nyval som följd.

Men med allt extrem-Brexiters skräniga ursinne över en sådan vändning, så tror jag de också innerst inne skulle vara rätt tillfredsställda med ett sådant bakslag för deras kapa-av-alla-band-planer. Paradoxalt nog. De inser mycket väl att en crash-out vore katastrofalt, så vad de helst av allt nu vill ha är en dolkstötslegend, ett förräderi, för det är just den sortens ressentiment som är deras ideologiska livsblod, deras plus-minus-noll, den källa ur vilken all politisk näring flyter.

Jag blev biten av en hund på bussen idag. Den låg på golvet under mitt säte och just när jag skulle gå av fick den tag i högra bakbenet, det gjorde ont som fan till en början. Lyckligtvis bet den inte sönder huden, upptäckte jag, så den medicinska faran var snart över. Men ändå. Jag blev rasande och sa åt killen att om han inte kan kontrollera jycken bättre ska han fan inte ta den ut bland folk. Han svarade, “It was probably just a friendly nip…” – “Fuck off with your friendly nips!”  sa jag och drog upp den ansvarskännande medborgaren som alltid residerar i mig. “Go practise on a hamster before you take the dog out again, dick…” Så gick jag av, haltade ner till Phoenicia och köpte en tub av stans bästa harissa.

Men jag menar… Brexit. Och nu detta.

Några spridda noteringar.

* Brexit går som sagt alldeles utmärkt (not). Regeringen har inte ens börjat förhandla med EU27, de förhandlar bara med sig själva. Det är cirka 9 800 timmar kvar tills utträdet 29 mars 2019 och ingen vet ännu vilket slags Brexit de vill se. Kärnfrågan – den cirkel som inte går att kvadrera – är hur man kan stå utanför tullunionen utan att få en hård gräns mellan Nordirland och Republiken och därmed upphäva – författningsstridigt – Good Friday Agreement.

* Vad kommer uttrycket “skriva fram” ifrån? Det syns mig allt vanligare under senare tid. Jag har själv råkat ut för det i katalogtexten för Londonboken: jag “skriver fram” min hemstad, heter det. Det funkar ju i och för sig, jag har inga särskilda invändningar mot uttrycket. Har det rötter i att “ta fram” – ett förslag, en plan…? Men “ta fram” varifrån? Garderoben?

* Titta nu på något väldigt fint, a BBC interlude från femtiotalet: tågresan London till Brighton på fyra minuter – “using trick photography” enligt speakern. Helt underbart, inte minst (reklaminslag igen!) därför att det illustrerar en poäng jag gör i boken. Som kommer om någon månad, tror jag.

Jag kom tyvärr hit lite för sent för detta, men ändå.

Ögonen blöder, ryggen värker, ordförrådet är tomt, inga stavningsregler gäller längre… Jag hade glömt hur stachanovitiskt korrekturläsande är. Men jag är nästan framme. Som en teaser för mina trogna bloggläsare tänkte jag lägga upp innehållssidan. Vad boken sedan handlar om? I have no idea. Men i mars får vi reda på det.