Det är det som är så chockerande. Kaos förutspås av regeringens egna kommittéer i händelse av No Deal. En exklusiv i The G. Från och med måndag står militären formellt redo att ingripa. Det kommer förstås inte att bli några trupper på gatorna, ännu, men planeringen har gått in i den fasen. Måndag-tisdag-onsdag blir avgörande, för 53:e gången.

Analogy corner. Jag gjorde en VO i eftermiddags, ett skitmanus på två sidor som borde tagit 45 min högst, men tog dubbelt så långt, beroende på att manus”författaren” (Reklam-Nisse Hej-på-Dej) satt med via Skype.

Som många amatörer hade han inte fattat att det han hör i huvudet när han sitter och beundrar sin text är aldrig vad som kommer ut i andra ändan. Det är fysiskt omöjligt, när man har en annan röst som ska läsa det. Men han insisterade. Jag mötte honom mycket mer än halvvägs, men han gav inte en tum. Jag försökte förklara denna grundregel, men ingenting hjälpte.

Theresa May, anyone? Åtminstone får jag hyggligt betalt för det. Och ledigt efteråt.

Det är detta som är så slående när man försöker ta ett par steg bakåt från hela röran: europeiska reaktioner på hela Brexitprocessen, rapporterade i The G. Ursäkta lite namedropping men jag åt lunch en gång med dåvarande ambassadören Staffan Carlsson, en man med stora erfarenheter från EU-förhandlingar. Han sa precis samma sak som de flesta i artikeln. Brittisk diplomati på den tiden (mitten av 2000-talet, säg) liknade ingenting han någonsin sett förut, på samma gång baksluga och vänskapliga, irrationella och förnuftiga, brutala och subtila, och de fick alltid det resultat de ville ha. Allt man kan säga är ju… What happened?

Konservativa partiet, var vad som hände. Det är förstås djävelusiskt mer komplicerat än så (se vår vän Fintan O’Toole, bara) men hos Tories tror jag finns början på en viktig tråd att nysta upp.

+ Och nu i sitt korta, något avbrutna tal till nationen (hon slutade liksom mitt i en mening, vände sig om, klackarna mot golvet i ensamt eko, gick därifrån) skyller May på de folkvalda för att vi befinner oss i den här sörjan. Svårt att veta vad man ska säga.

+ Detta helt riktigt, från Robert Saunders (@redhistorian)

That was a shameful, dishonest and actively dangerous statement from a prime minister who has repeatedly kicked decisions down the road, ignored parliamentary votes and who acts as if she – and she alone – speaks for the people. MPs should find their backbone and remove her.

+ Hittar just nu ingen länk till Mays tal, men det finns väl på BBC World och resten.

Fintan O’Toole briljant som vanligt idag i Irish Times. Pudelns kärna kan man väl säga…

[Brexit] has merely marked out in bright red ink the fault-lines that have long been less vividly present – the drifting apart of England and Scotland; the economic and cultural divide between what Anthony Barnett calls “England-without-London” and the rest of the UK (Wales being the obvious anomaly); the social and geographic rifts between the winners and losers of the long Thatcherite revolution. Brexit, in a worst-of-all-worlds moment, brings all of these divisions to a head while doing absolutely nothing to address them. It reveals a polity that cannot create consensus because it lacks a foundation in social consent.

Talmannen John Bercow har hu bekräftat att Meaningful Vote n:r 3 inte kan äga rum i morgon, eller förmodligen någon gång alls, eftersom inget “substantiellt förändrats” i Mays avtal sedan förra gången och det strider mot procedurerna så som framlagda i manualen Erskine May. I ett viktigt svar på en fråga från Hillary Benn sa Bercow också att det i så fall ska till “omförhandlingar på EU-nivå”, inte några ytterligare (unilaterala) lagtolkningar av Attorney General. Om EU nu säger nej till en extension av Art50 så har UK att välja på att revoke Art50 helt och hållet, eller krascha ur. Kul.

+ “Ett brott mot konstitutionen” säger ministrar. Andra säger att det tvärtom är konstitutionen som visat sig fungera.

+ Bra Guardiananalys här för morgondagens tidning.

De som är intresserade har säkert redan sett detta. Andra folkröstning stort nedröstat, men därmed långt ifrån en död fråga. Indicative votes i parlamentet nedröstat (via vilket parlamentet i princip skulle tagit över makten från exekutiven; lättnadens suck från May: en “seger”). Däremot röstade man för att ge May chansen att göra något hon alltid motsatt sig, att begära uppskov för A50 till 30 juni, eller längre, och det senare kommer att ställa till demokratisk/tekniska problem med EU-valen i maj. Kommer EU27 att (enhälligt) gå med på detta? Allvarliga tvivel finns. May planerar introducera sitt avtal för en meaningful vote en tredje gång, kanske t.o.m. en fjärde inom den tidsperioden. Det är ytterst tveksamt om talmannen kommer att gå med på det, eftersom EU nu sagt att dörren är stängd för vidare tillägg och inget substantiellt kommer att ingå i MV3 eller MV4. Talet om nyval sprider sig, vad jag hör.

(Ovanstående rättat efter hand)

Det är ingen idé att jag försöker sammanfatta vad som händer med Brexit just nu, dvs onsdag kväll. Nu saknar vi inte bara en fungerande regering (folk håller på att avgå ur regeringen medan jag skriver detta) utan det råder fullständigt kaos. Regeringen har inpiskat sina ledamöter att rösta mot deras eget amendment. Bara nåt sånt. Det är fortfarande sexton dagar kvar till en hård Brexit, därför att inget av tilläggen som röstades igenom ikväll äger juridisk kraft (legally binding). Håll fast i hatten, grabbar. Det säger jag bara. Sheeesh...

Jag tog mig, för ovanlighetens skull, ähem, en pint på Lord Clyde vid femsnåret idag. Välförtjänt, tyckte jag. Jen bakom baren hade valt som bakgrundsmusik en runda Beatlesklassiker, som faktiskt fick mig att titta upp då och då, och minnas. Men så kom det till “And I love her” och Geoff, som satt med en kompis vid ett av de höga borden, sa: “This is shite, Jen, can we have something else?” Och Patrick, som alltid går omkring i rosa kortbyxor om det så är vinter, vår, sommar eller höst, instämde: “Yeah, fucking rubbish…!” Så Jen satte på Paul Simon och “50 ways to leave your lover” i stället. Genialt. Den damen förtjänar en medalj. Men hur har det kommit sig att dessa pubens regulars, dessa genomsnittlighetens genomsnittligheter, om inte salt of the earth så i alla fall jordens hushållsostar, har blivit så fientligt inställda till The Beatles? Vad har vi förlorat? (Eller vunnit. Jag föredrog alltid Stones).

Labour kommer enligt Corbyn att ställa sig bakom en andra folkomröstning. Guardians liverapportering här. Jag ska inte kommentera så mycket mer just nu, är mitt uppe i ett annat århundrade (när allting var mycket enklare). Men återkommer kanske.

+ Jag menar, bara tre snabba frågor: (1) Är stanna-kvar-i-EU-alternativet med i frågan? (2) Kan en 2:a omröstning ta sig genom parlamentet överhuvudtaget? (3) Kommer det att bli en folklig Brexit-röst igen?

+ En hel del förvirring just nu. Verkar som Labour kommer att backa enbart sin egen version av 2:a folkomröstningen. Återkommer när dammet lagt sig.

+ Svaret på (1) tycks vara ja.

Detta skriver den vanligtvis kloke Matthew Parris om Theresa May i dagens Times.

Sju parlamentsledamöter i Labour har lämnat partiet och bildat The Independent Group. Läs om det överallt i brittisk press. Min tolkning är att det är både oväsentligt och väsentligt. Det kommer inte att göra någon som helst skillnad vad gäller den förestående Brexitkatastrofen. Det kommer å andra sidan att representera början på slutet för tvåpartisystemet. På 1950-talet röstade 97% av väljarna på ett av de två stora partierna. I dag är siffran nere på 50+%. Det är sällan ett parti fått full majoritet sedan 1970-talet. Systemet håller på att kollapsa. Storbritannien håller på att kollapsa. Var är en Tage Erlander när man behöver honom?