Nog får man hålla med Simon Jenkins idag om att det här är rätt lajbans: “The Printed Blog“. Nån där borta i framtidslandet har upptäckt – papper! Tryckfärg! Och när man läst färdigt kan man putsa fönstren med dom!

Alexander Lebedev har idag köpt Londons enda kvällstidning Evening Standard för en kostnad av £1, dvs. dubbelt så mycket som ett lösnummer kostar. Alla tidningar utom Evening Standard har nu rapporterat saken.

Det har alltså länge gått dåligt för ES, inte minst beroende på gratistidningarna, och ägarna Rothermere har väl aldrig haft samma aggressiva revirtänkande om den som dom har om Daily Mail och dess söndagssyster. Men även i denna tidningsekonomiska jämmerdal är det svårt att förstå hur man kan så fatalt kan misslyckas med en tidning som sitter i en mer eller mindre oantastlig monopolsituation. Den borde för länge, länge sen ha ryckt upp sig redaktionellt och lämnat sin ingrodda förtortskaraktär bakom sig, för att i stället bli en rivig och träffsäker kosmopolit i kosmopolen London. ES:s roll i Boris Johnsons seger i borgmästarvalet var på sätt och vis en journalistisk dödsstöt uppklädd till triumf.

…som det brukar heta, så ska man läsa Avi Shlaim i Guardian idag.

Ett mini-Bucharin, om inte det nu är för oförskämt. Nej, jag kunde helt enkelt inte förmå mig att titta på dokumentären om Paul Gascoignes sönderfall igår kväll. Det var uppenbart fullkomligt vidrigt. Vanligtvis hade jag nog reagerat mot gamaktigheten i själva upplägget, men jag inte så säker: familjen verkade måna om att man skulle se verkligheten i ögonen. Men ibland kan det kanske bli lite för verkligt.

Som en recensent skrev, man önskar liksom att han får nyktra till tillräckligt för att inse det groteska i att Iron Maiden under Europeaturnen, där Gazza hängt med, får ringa hem till hans mamma när han blir för stökig…