Det här är vad man med en mer teknisk term kallar en “grej”. Grejen består av en hylsa (den översta biten, alltså) som i det här landet kallas ceiling hanger… Denna har ett hål i “hatten” längst upp, genom vilken man för in en lämplig skruv, som man medelst skruvmejsel skruvar upp i taket.

I denna ceiling hanger sitter iskruvad en s.k. insert clamp. (Jag hoppas ni tar anteckningar här, för det blir provskrivning i morgon fredag, efter frukostrasten, Hörsal 4). I denna insert clamp trär man en stålvajer, i vars andra ända hänger, tja, en lampa, till exempel, eller kanske en korv, eller en sill.

Det fiffiga med denna insert clamp är att den inte bara, av naturliga skäl, är one-directional, ungefär som med cable ties. Annars skulle ju både lampan och korven och sillen drösa i golvet.

Skillnaden här är att man kan göra vår insert clamp two-directional genom att trycka in den lilla grunkan som sitter längst ner på the insert clamp, den lilla fjädrade ståltub genom vilken stålvajern gör sin entré i the insert clamp.

Trycker man in grunkan kan man alltså också dra ut den. Stålvajern, alltså. And leave your filthy imagination at the door. Please.

Men – det är här det börjar bli avancerat. Vad heter då denna lilla fjädrade grunka?

Den måste alltså ha ett namn. Den är en “fnasbröj”. Den är en “sprung vatic”. Den är en “Ganzhalterwiederpfalz”. Någonstans i en verkstad just nu någonstans i världen gapar Nisse åt Lasse att hämta tre “bröjfnasar”…

Det är inte omöjligt att jag redan i morgon dag får reda på det officiella namnet. Jag har en del kontakter i den här världen. Inte många, men en del.

Men efter långa och intensiva konsultationer med annan, tillgänglig teknisk expertis – främst då Roger, uppblåsbarhetens Leonardo, som är näranog ett tekniskt geni i mina ögon – har vi kommit fram till att ett lämpligt namn vore spring release grip…

Alla övriga bidrag mottages med taxamhet.