Venedig/Göteborg
Categories: UncategorizedWednesday, Mar 14, 2012
Jag fångades i en kort men betydelsefull femminuterstrans i ett teveprogram om Venedig på BBC4, i vilket man intervjuade ett par unga venetianskor om den förestående karnevalen…
Inget särskilt väsentligt, det handlade om något slags luciatåg med änglar och madonnor och guvetvad, förmodligen.
Bodil och andra kommer säkert att rätta mig, men vad jag tyckte mig höra var detta: om man pratar italienska med göteborgsk intonation så har man en perfekt venetiansk dialekt!
Säg t.ex. följande mening på italienska “Voglio sposarsi in grande castello” och lägg på din mest extrema, hejsan-hejsan, glennströmbergiga göteborgska – och du är mer eller mindre infödd i Venedig…. Jag lovar.
Det är samma med walesare som pratar engelska. Alla walesare är från Guldheden. Tror jag.
March 14th, 2012 at 9:52 pm
Jag undrr var i hela himla världen man an använda stockholmsintonationen till sin fördel. På Bali kanske? I wish.
March 14th, 2012 at 9:57 pm
Det tål att fundera på… Jag har en liten-liten känsla av att det kan vara den gnälligaste, nasalaste, bonnigaste av katalanska dialekter, mallorquin… men jag måste nog anlita mina iberiska kontakter innan jag kan uttala mig offentligt…
March 14th, 2012 at 9:58 pm
“undrar” ska det va, och “man kan”…ja, ni ser själva.
March 14th, 2012 at 10:01 pm
Det är OK, Gabrielle… vi vet hurdana ni stockholmare är… “Ge dom lite utrymme bara, lite extratid, så ordnar det sig…” brukar man säga i Guldheden…
March 14th, 2012 at 10:01 pm
Nej, jag tror Wales blir bra. Utan dialektal fördelar alls. Who cares when the guys are so lovely?
March 14th, 2012 at 10:04 pm
Extratid – ja, ge mig trettiofem år, så ska jag betala notan! Med dricks och allt.
March 14th, 2012 at 10:07 pm
Haha, Gabrielle… du låter som nån jag borde bjuda på hyllan på Vickan c:a 1969… Då existerade inte uttrycket “dricks och allt”…
March 14th, 2012 at 10:09 pm
Let´s go for it. !969 var prima!
March 14th, 2012 at 10:18 pm
Ett av mina bästa år, får jag nog säga… Slutade gymnasiet mitt i en mattelektion. Såg Hendrix för andra gången (på Konserthallen, Liseberg). Kom till Paris i efterdyningarna av föregående år, och Berlin, träffade Teufel, försökte komma in i Tjeckoslovakien, men portades… såg Ezra Pound i levande livet (i just Venedig!), han satt i rullstol, men jag vågade inte gå fram… Sheeesh… Kanske en ny, interaktiv post på Pressylta? Vad hände i ditt liv 1969? I was a gleam in my father’s eye, kommer nog den del att säga… fast de flesta av mina läsare hade nog börjat betala skatt i det läget… eller?
March 14th, 2012 at 10:28 pm
Prima sa jag. Hur kan det sluta med att betala skatt?
Men det gjorde det säkert, eller så var det studielån. Jag minns inte så noga. Jag var kär, i min musiker. Och såg Jimi Hendrix för första gången på grönan. (Nä, det var nog 67) – och sen på efterfest med jam på Fenix. Those were the days, som jag sa redan igår.
Men nu får vi nog ge oss med nostalgitrippen, det var ju inte det ditt inlägg handlade om. Men jag är skitbra på att få andra på villovägar – haha.
March 15th, 2012 at 7:03 am
Tyvärr gick det inte att lyssna på länken, eller så skall man ladda ned något och det ids jag inte. Men min reflektion när jag hör er gubbs och kvinns tala som minns era glada dagar anno -69, är att ni känns så ungdomliga, trots nostalgitripp. Jag har ju samma slags nostalgiska minnen med mina generationskamrater, fast då ungefär från tiden -85. Springsteen på Ullevi (gubbrock redan då), axelvaddarna, hur lätt det var att få jobb, kompisar som köpte villa redan i 20-årsåldern…
Those were the days, som sagt. Ingen skulle nog få för sig att säga att vårt nostalgisnack låter ungdomligt
March 15th, 2012 at 1:21 pm
Kvinns, allright. Men “gubbs” är det verkligen rätta ordet? Det är ett ord som jag långsamt fått tvätta ur munnen; förr sa man det allltid om hantverkare och handräckare och manliga fac totum. Numera heter gubbs entreprenörer, eller hur Gunnar?
Men jag håller med om allt det andra; Vi levde i en extremt vacker Öppning i Tiden, och är nog en särskilt ungdomlig generation; på gott och ont. Mest gott.
Springsteen hann jag faktiskt också gilla, strax innan jag övergick till Philip Glass och Terry Riley och en försenad omgång Nick Drake.
March 15th, 2012 at 1:53 pm
Ja, gubbe har fått en något dålig klang på sistone, tack vare feministers invektiv “gubbslem” och liknande. Jag tänkte mig inte för där, men det var i alla fall inte illa ment.
March 15th, 2012 at 1:55 pm
Det vet jag. Att du inte menar nåt ont.
Men just “gubbs” har ytterligare en läsart. Vi tar det på extraseminariet ; )
March 15th, 2012 at 6:30 pm
Anna: synd med klippet! Men jag tror öven om jag skulle hittat det så är det nog rättighetsbelagt och ej sebart utomifrån… Men nästa gång du är i Venedig kanske?
Jag har suttit i min sons lägenhet och väntat på en gubbs mest hela dagen, han skulle langat in en fast telefonlinje. Men det blev en Godot av det hela.