Postmodernismen i statens tjänst
Categories: KommunismTuesday, Oct 18, 2011
This fusion of despotism and postmodernism, in which no truth is certain, is reflected in the craze among the Russian elite for neuro-linguistic programming and Eriksonian hypnosis: types of subliminal manipulation based largely on confusing your opponent, first developed in the US in the 1960s. There are countless NLP and Eriksonian training centres in Moscow, with every wannabe power-wielder shelling out thousands of dollars to learn how to be the next master manipulator. Newly translated postmodernist texts give philosophical weight to the Surkovian power model. François Lyotard, the French theoretician of postmodernism, began to be translated in Russia only towards the end of the 1990s, at exactly the time Surkov joined the government. The author of Almost Zero loves to invoke such Lyotardian concepts as the breakdown of grand cultural narratives and the fragmentation of truth: ideas that still sound quite fresh in Russia. One blogger has noted that ‘the number of references to Derrida in political discourse is growing beyond all reasonable bounds. At a recent conference the Duma deputy Ivanov quoted Derrida three times and Lacan twice.’ In an echo of socialism’s fate in the early 20th century, Russia has adopted a fashionable, supposedly liberational Western intellectual movement and transformed it into an instrument of oppression.
Jag uppmanar er härmed att läsa Peter Pomerantsevs artikel om Vladislav Surkov, eller “Putins Rasputin” som LRB med en ovanligt felträffande rubrik kallar honom… Håll sedan med om att det nya Ryssland är bortom all satir, miltals bortom.
October 18th, 2011 at 8:21 pm
Det är lite som när tzarinnan Elisabet I införde crazy barock….to outdo the outdoers.
F.ö. har jag alltid haft en sund skepsis mot det där försvunna subjektet…
det tjänar alldeles för mycket pengar på sitt försvinnande, in the world of Houdinis!
October 19th, 2011 at 7:17 am
Haha! När citerades Derrida (eller ens Erik Lindegren) sist i den svenska riksdagen? Eller i den amerikanska senaten, som förvisso kan vara mer retoriskt glansfull än vårt eget sömniga parlament?
Ryssland, Ukraina och flertalet av de stater som tidigare bildade OSS (CIS på engelska), det vill säga större delen av det gamla Sovjet minus baltstaterna, har f ö just ingått en tullunion, och den kan komma att utvidgas till fler uppgifter framöver. Något av en restaurerad Sovjetunion, minus kommunismen, styrd av Putin, eller en östlig euro, avtecknar sig alltså vid synranden.
October 19th, 2011 at 11:18 am
“Sovjetunionen minus kommunismen”… det vore nåt att hänga i granen det… (om det nu är det jag menar…)
Påminner om Gertrude Steins beskrivning av Bloomsburygruppen som “YMCA minus Christ”…