Mer Tranströmer
Categories: KulturelltFriday, Oct 7, 2011
Var nu så goda och läs Andrew Browns fina “In praise of…” på ledarsidan i dagens Guardian. Som jag brukar säga i samband med att Andrew skriver något: det är alltid nyttigt att läsa folk som vet vad de pratar om.
Det slog mig igår kväll att Tranströmer är en inklusiv, och i förlängningen djupt demokratisk poet i förhållandet till sina läsare. Han verkar alltid säga, “Du måste väl ha känt/hört/sett, som jag, hur stjärnbilderna stampar, eller hur våra liv har ett systerfartyg, etc etc….”. Och som läsare svarar man liksom, “Nej, men tack för att du påminde mig…!”
Detta medan så många andra poeter verkar säga, “Hjärtligt välkommen till min poetiska vision, men det är nog faktiskt bara jag som upplevt denna melankoli/kärlek/vånda… Därav det faktum att jag skriver den här dikten, och du läser den…” Man känner sig mer som en besökare på museum inför en glasmonter, snarare än inbegripen i ett samtal i ett förortskök, som med TT.
October 7th, 2011 at 8:32 am
Mycket bra, mycket bra! som väl Tomas Tranströmer själv skulle ha sagt!
October 7th, 2011 at 11:03 am
Gunnar, fantastiskt bra distinktion där med förortskök versus glasmonter på museum. Och Tranströmer läser man väl just för att påminnas – också om saker man tappat bort på vägen. Minnen, insikter, bilder. Han är den där vänliga själen som kommer efter en på tunnelbaneperrongen. “Du tappade din halsduk.” Och själv hade man inte ens märkt det. Att den var borta.
October 7th, 2011 at 11:22 am
Vill gärna eftersläcka litet efter min eventuella “heliga vrede” men alldeles uppriktigt: det där kunde gott ha varit en prismotivering, kanske t.o.m. bättre än den officiella.
October 7th, 2011 at 1:10 pm
Tack för era kommentarer! För mig är urtypen för Tranströmers motsats i just det här hänseendet Eliot… Thomas Stearns är en glasmonterpoet som är fullkomligt ointresserad av huruvida man som läsare upplevt något liknande… Det gör honom – nota bene – inte till en sämre poet, jag är själv stor beundrare av Eliot, men det är liksom två diametralt olika sorters tilltal visavi läsaren.
(En annan förortskökspoet tycker jag för övrigt är John Ashbery. Fast där dricker man inte kaffe som hemma hos Tranströmer, snarast… tja, tequila shots, kanske?)
October 8th, 2011 at 7:44 am
Vill bara, lite senkommen som alltid, instämma i lovorden över din karakteristik av TT.
Tillsammans med Gabrielles lite längre text: http://boxgabi.blogspot.com/2011/10/transtromer-vare-med-oss.html
ger de mig mer än TT-sjoken på kultursidorna.
Vilket lysande (nät-)sällskap jag har hamnat i!
October 8th, 2011 at 11:01 am
Gunnar, hittar du inget försonande alls hos Eliot? Jag kommer på mig själv, i Stockholm, med att allt som oftast gå runt och gnola några rader ur Portrait of a Lady:
And youth is cruel, and has no remorse
And smiles at situations which it cannot see
Väldigt användbara rader, ska tillfogas. När man just mött jourhavande autist på Konsum. På biblioteket. I förlagsvärlden.
October 8th, 2011 at 11:33 am
Efter korrekturläsning: byt ut “de” mot “den” i näst sista meningen i min ovanstående kommentar. Jag syftade ju på din karakteristik, inte på lovorden. Om man nu ska vara petnoga.
October 8th, 2011 at 12:36 pm
JCB.
The ladies they come and go talking about Micehalangelo?
eller kanske: The boys they come and go talking about Lady Gaga?
Välj själv!
Hur som – det där handlar om den vardagliga snutten av ironiska kommentarer som finns hos Eliot, liksom hos Ekelöf. Inte allt är så magistralt i sin glasmonter.
October 8th, 2011 at 5:42 pm
Tack för roliga kommentarer igen, alla!
Gabrielle: det är en briljant text om TT som Lennart länkade till, mycket tänkvärd. (Skam till sägandes var detta min första visit i denna del av din bloggvärld: fattade inte att det var “du”, när jag såg den i Karins lista, how dumb is that…?) (Men menar du verkligen “no fuzz” i rubriken?)
JCB: Jo, absolut, mer än försonande drag! Jag är som sagt stor Eliotbeundrare, och samma gäller många andra “glasmonterpoeter” därtill… Att kontrastera honom mot Tranströmer hade alltså inget med kvalitén på poesin att göra, bara en skillnad jag tyckte mig märka i deras diktion (antar jag att man bäst kallar det), alltså deras “tilltal” som det låter från läsarens sida.
Nå, Eliot som person attraherar mig inte alls, Eliot som essäist och kritiker egentligen inte heller, men som “poeten i mitten av 1900-talet” går han inte att komma förbi. “Fyra kvartetter” är ett mästerverk.
October 8th, 2011 at 8:52 pm
Trevligt med uppskattningen Gunnar.
Ja, jag menar no fuzz, i bemärkelsen att Gabis Annex inte var tänkt att bli en debattblogg (tror jag…trallala), debatter kan jag ibland driva på Argusbloggen.
Men framförallt är det ett litet: ” I som här inträden låten fuzzet fara”, ungefär, riktat till kamphunds- kommentatorer.
Ja, Four Quartets är ett mästerverk; jag kunde läsa det högt och börja gråta i 23-årsåldern. Vet inte om jag kan det nu. Gråta alltså.
October 8th, 2011 at 9:24 pm
Jag menade bara att “no fuzz” är “inga snutar” på amerikanska, “no fuss” är “inga märkvärdigheter/bråk/omständligheter” på brittisk engelska…
Håller med dig helt om FQ, man tappar andan, gång efter annan… Eliot är inte klok när han är klok, så att säga…
October 8th, 2011 at 10:04 pm
Gabrielle: Och nu har jag dessutom sett Lady Gaga…. på Jonathan Ross show…. gud i havet vad ynkligt…! Enkelpop producerat av sista årskullen på Konstfack… The Fashion Students from Hell…
Tacka vet jag platådojor och jeans med tjafs…. 1970-talet… The decade fashion suddenly remembered…
October 8th, 2011 at 10:22 pm
Tony Bennet satt i TV häromkvällen och pratade om hur fantastiskt det var att hon, Lady Marketwise, bytte kläder varje kväll, och åkte omkring i en skotskrutig bil eller vad det var. Han var helt smörad ända ner i skorna.
Ja, till och med Mammas och Pappas var bättre…
Monday, Monday
Borde byta till no fuss, förstås, tack för rättelsen. Men no fuzz är kanske mer otippat…
October 9th, 2011 at 11:16 am
Fuzz: http://en.wikipedia.org/wiki/Distortion_(music)
October 9th, 2011 at 12:10 pm
Ja herregud, vem har inte fuzzpedalat sig genom ‘Satisfaction’ i sin dar… med fimpen darrande på strängändan… ack ja…
October 10th, 2011 at 10:36 pm
Ganska lite chark här på sistone.
October 11th, 2011 at 9:32 am
Det är alldeles riktigt, Olov… Charktorkan börjar bli olidlig, och varumärket drabbas ju förr eller senare… Ska åtgärdas med det snaraste.
October 14th, 2011 at 12:15 pm
Nej, genilater ligger helt klart inte för honom. Fast de formella ambitionerna under det han skriver har ju tidvis varit stora – i en intervju i Lyrikvännens Tranströmernummer 1981 (rekommenderas!) talade han rätt öppenhjärtigt om sina höga krav på sig själv som poet i yngre dagar och ända in på 70-talet, och om det tryck han känt när det handlat om att hantera större former, katedraler – de tre långdikterna i debutboken är ju egentligen utbrutna fragment av en enda tänkt större dikt. Han drömde säkert dåförtiden om att bli en svensk Eliot men bakgrund och temperament är ju helt olika.
Apropå Juholt, som du ju blir tvungen att kommentera här hur det än går, när bloggen startar upp igen, vill jag bara ta till protokpllet att det, enligt min mening, till stor del handlar om kampanjjournalistik; gränserna mellan substans och bulnande svål är nästan lika otydliga som i skriverierna om kungens kaffeflickor och strippdansöser för några månader sedan – och som Kajsa Ekis Ekman antydde i DN häromdagen: de här dreven mot först Sahlin, sedan Juholt med mycket otydlig koppling till verkligt allvarliga frågor, de drabbar oftast vänsterpolitiker, och det är en spegling av sossarnas kollaps/nertrappning som medieägare, ett alltmer genomborgerligt kulturklimat. Samt av att det blivit allt mer rumsrent med uppblåsta kampanjdrev och rundgåpng mellan “experter”, ledarskribenter och geggig, icke-stringent nyhetsrapportering som hugger på precis allt i den smala ljuskägla man har för tillfället.
October 14th, 2011 at 12:26 pm
Gabrielle: Skotskrutiga bilar är det nya svarta. Särskilt om man kör på en lerig skogsväg. 😉
October 14th, 2011 at 5:41 pm
Jamen, kör bort den dit da. Så slipper vi den i stan.
October 14th, 2011 at 5:43 pm
Fast nu fick jag dåligt samvete, eftersom det nyss rapporterats om enorm miljöförstöring i våra närmaste skogar söderut, med fyrhjulingar som aggressivt kört sönder markerna. Kan inte män…etc…gå till sjöss eller nåt?