Jag har börjat gå på puben igen. Det är rätt längesen som det var en vana för mig. Min local numera är denna härovan, Prince Arthur, stillsam och fredlig, tills det blir Quiz Night. Då drar jag mig hemåt. För jag kan ju alla svaren. Och vill inte brassa mig. I onödan.

Hur som haver, igår kväll var a case in point. En råkall, regnig och blåsig kväll, jag var på väg hem från Lower Clapton, men tog en svängom Artur och ett glas Kronenbourg och ett fat salta nötter för att stiltja vreden och kärleken och vemodet och allt annat som hade hänt under dagen.

Man sitter ensam och läser pdf-filer på telefonen och tänker på romaner man kan skriva, och romaner man inte kan skriva. Och på dikter som är väldigt bra, som den Bengt O. gav oss i kommentarerna till korvposten nyligen. Så går det. Tills man dör. Och sen finns man inte mer.