Det pratas – och jag menar pratas – en hel del om Martin Amis påstående, under Cheltenham Literary Festival, att det är “omöjligt att skriva bra sexscener”: läs Telegraphs artikel här. Av detta föregivna faktum följer företeelser som Bad Sex Awards, för vilken Tony Blair just blivit nominerad (och hur skamligt är det inte att hans namn överhuvudtaget förekommer i samma mening som det vackra ordet sex…).

Jag har aldrig förstått mig på det här resonemanget, eftersom porr fungerar alldeles utmärkt. Problemet är ju att sexakten är en i grunden komisk tillställning, och att varje försök att beskriva den med anspråk på litterär kvalitet är på förhand dömt att misslyckas. Vem minns inte de stolta klyvarbommarna och de drypande grottorna i sextiotalets porrtidningar? (Det skulle i så fall vara dom av er som inte var fjorton på sextiotalet…) (Ähem).

Det finns i brittisk porrindustri en liten specialistgenre som kallas “readers”: små billigt (och jag menar ruskigt billigt…) producerade böcker för ett par pund stycket (tryckta på kleenexpapper, ha ha!) som tillfredsställer behoven hos vad man kanske kan kalla “verbalporrare”, alltså när man tycker många fula ord ihop i en och samma mening är rätt så upphetsande. Inte så mycket “talk dirty to me” som “read dirty to me”. (Finns det “readers” på svenska? Jag tror inte det.)

Hur som haver, vad tror ni om en jultävling på det här temat?