Till minnet av RAYA
Categories: KommunismSaturday, May 1, 2010
Så här låg det till en gång. Och jag vet detta bara för att jag fått det berättat för mig, för jag var inte där när det begav sig.
En del personer med koppling till vänsterrörelsen i Göteborg under tidigt 1970-tal – de flesta hade att göra med Nationalteatern, Totta Näslund bland dem – investerade i köpet av en ohyggligt vacker kryssare från 1920-talet: polerade kopparbeslag, polerad mahogny, segel av finaste egyptiskt linne, smäcker värre. Dom döpte den till “RAYA”, uttytt “Revolutionära Arbetares Yacht Assurans”, och coolade sedan runt i Snobbrännan hur gärna som helst, röda flaggan i topp.
Här är då – helt gratis – en idé till en teveserie eller en film, satt i nutiden. Den har arbetstiteln “Anarkister med pengar”. Problemet med alla hedgefundsabotörer och junkbondmånglare under den här finanskrisen är ju att dom bara agerar själviskt. Jag har, som trogna läsare vet, alltid varit intresserad av infiltrationsproblematiken, ‘Mannen som var torsdag’, och allt det.
Här är då en grupp anarkister-med-pengar som har som målsättning att få det kapitalistiska systemet på fall inifrån. Men som alla anarkister vill dom skynda på den marxistiskt dikterade oundvkligheten genom direkt aktion. Och det funkar ju aldrig.
Det är då t.ex. RAYA som ligger bakom det grekiska débaclet, dom har skuldsatt den grekiska nationen till Costas Markakis Enterprises, baserad i San Diego, som nu äger alla grekiska tillgångar, medan skuldera överflyttats till Tyskland. Varför? Därför att RAYA vill ha grekerna ut på gatorna, dom vill kravaller, dom vill brandbomber och vattensprutor, dom vill det kaos ur vilket anarchist coherence emerges triumphant.
MEN!
På motsidan, i fiendeposition, har dom då Kommunistpartiet i en göteborgsk feskebåt, kallad “Ärlan 123”, förankrad i Piraeus. Det här är riktiga arbetare som tänker korrekt, i rätta kläder. Dom fattar omgående att upploppen är tomma gester, ett anarkismens sedvanliga offrande av ideologiskt kanonfoder, en idé som bara når förverkligande i sitt nederlag, i blodbadet.
Efter blodbadet går Kommunistpartiet in och helar och botar, tröstar änkor, skyddar barn, betalar hyror, städar upp. Dom etablerar celler. Dom etablerar. Sju år senare, kring 2019, har Grekland blivit en –
Sorry. Det här går ingenstans alls, ett litet lördagsbekymmer bara. Forget it. Lyssna på Oye Como Va i stället.