Every picture tells a story. Some tell two.
Categories: KommunismThursday, Feb 4, 2010
“Berömt” må det vara, men jag hade faktiskt aldrig sett satellitfotot “Korean Electricity” förrän jag läste Hitchens senaste i Slate (“A Nation of Racist Dwarfs“). Jag känner en Apologitävling på ingång…
-“Säga vad man vill,” kommenterar Jan Myrdal, “men Nordkorea har i alla fall ingen ljuspollution. Perfekt för amatörastronomer!”
Eller: “Miljövänner i norr, miljöfiender i syd!”
Några andra förslag?
February 4th, 2010 at 8:02 pm
Den lille fotnotaren i mig tillägger dock att ovanstående bild kommer från en presentation av en viss Rumsfeldt, och är bearbetad (på gränsen till manipulation, enligt vissa). Inte för att det förändrar något i sak; det är ju inte direkt svårt att hitta det svarta hålet på bilder från mer neutrala källor:
http://apod.nasa.gov/apod/image/0011/earthlights2_dmsp_big.jpg
February 4th, 2010 at 8:28 pm
Tack för påpekandet, Fredrik, Rumsfeldkopplingen var också okänd för mig (typiskt Hitchens…). Men som sagt, bilden ser ju inte mycket ljusare ut på Nasaversionen, om man zoomar in.
Jag tror (hoppas) inte jag har särskilt många barnsliga drag, men jag erkänner gärna att jag är barnsligt förtjust i rymdbilder av alla de slag. Det är nog en generationsgrej.
February 5th, 2010 at 5:15 pm
Ja visst är det en talande bild. Sydkorea, detta krämarsamhällets kosmopolitiska tivoli, glittrar och glimmar som en gatslinka. Och den förblindade mobben låter sig förföras och kastar sig över det tysta, allvarliga landet i norr med sina hånfulla kommentarer.
Jag är den siste att förneka att livet är hårt i Nordkorea, men det är en hårdhet och en sälta i vilken formas verklig karaktär och ande. Tyvärr finns det snart ingen som förmår uppskatta sådant.
February 5th, 2010 at 7:11 pm
@Wered Gatslinkor “glittar och glimmar” väl knappast? Det är mera inne i speciella lokaler, som tex den numera nerlagda bordellen i Wien med namnet “Auge Gottes” – dvs “Guds öga” som det glittrar? Tja, vad vet jag.
February 5th, 2010 at 8:48 pm
Bengt: det finns ögon som glittrar och glimmar, jag lovar. Ett par av dom tillhör min vän Lisa. Ett annat tillhör ett gammalt 70-talsband som heter Starry Eyed and Laughing, dom brukade spela på Dingwalls, och existerar fortfarande: http://www.starryeyedandlaughing.com/
February 5th, 2010 at 9:26 pm
Inga ljud på den länken vad jag kunnat hitta. Men jag tror dig. Jag hade egentligen hoppats på svar som givit mig anledning att berätta om när jag var på bordell i Mexico City men nu får det vara.
February 5th, 2010 at 9:29 pm
@O: Jag minns min ungdoms gatflickor som glittrande och glimmande – på samma sätt som julgranar framåt trettondagen. Men det är så länge sedan nu och vad gäller de wienska horhusen litar jag helt på din sakkunskap.
February 5th, 2010 at 9:34 pm
Kurt: “..som julgranar framåt trettondagen” är jävla bra. Har du nånsin funderat på att publicera dig?
Bengt: “Starry Eyed and Laughing” är brajakunder och därför snåla med gratis. Medelklass.
February 5th, 2010 at 10:42 pm
@Gunnar: Mina blygsamma försök, på eget förlag: http://www.weredsvadligheter.blogspot.com/2010/02/karin-barbalander-om-kurt-wereds.html
February 6th, 2010 at 12:38 am
Oj, här föll man verkligen djupt. Från världsrymden rätt ner i Kurt Wereds universum.
February 8th, 2010 at 3:23 pm
Nordkorea som “Auge Gottes” kanske?