Det blir nog bra när det blir färdigt
Categories: KulturelltThursday, Oct 8, 2009
Jag vill bara avsluta översättningar-bättre-än-originalen-temat med att citera urkällan från i onsdags (Notes & Queries i The G). En viss Tom Saul från Spikvärde i Gloucestershire bidrar (som vanligt: skrålla ner) med ett exempel ur Ezra Pounds kinesiska tolkningar i Cathay (1915) (som jag nämnt förut i samband med Alvar Alsterdals minneshögtid…) (försök hänga med nu…). Det handlar om en dikt om Kejsar Wu:s sorgesång över hans högst saknade kejsarinna, och vi börjar med Arthur Waleys klassiska akademiversion:
The sound of her silk skirt has stopped.
On the marble pavement dust grows.
Her empty room is cold and still,
Fallen leaves are piled against the doors.
Longing for that lovely lady
How can I bring my aching heart to rest?
Låt oss sedan lyss på il miglior fabbro på samma rader:
The rustling of the silk is discontinued,
Dust drifts over the court-yard,
There is no sound of footfall, and the leaves
Scurry into heaps and lie still,
And she the rejoicer of the heart is beneath them:
A wet leaf that clings to the threshold.
Alltså, bara den avslutande raden. Där Waley ger oss The Supreme Al Green (“How can you mend a broken heart?”) ger oss Pound ett blött löv som fastnat på tröskeln. Jag vet, för ögonblicket, inget bättre.
October 9th, 2009 at 4:03 pm
Aj, vad den var vacker att både se och höra. Vilket härligt gäng han har med sig. Fredagens vackraste – hittills.
October 9th, 2009 at 7:02 pm
Håller förstås med. Den unge Pound – och Pounds diktarungdom avslutas med det lilla mästerverket “Hugh Selwyn Mauberley”, enligt min mening, dvs när han lämnar London strax efter kriget – hur som haver, den unge Pound är nån jag alltid kommer att återvända till. Min “Collected Shorter Poems” är i princip sönderläst. Där finns en skärpa, och lyhördhet, och en disciplin som är oemotståndlig.