Kommer från Christopher Caldwell i LRB, i en recension av en kontroversiell biografi över Bernard Kouchner författad av Pierre Péan, om vilken Caldwell skriver:

“Péan is a rough, tough writer. His methods are ad hominem. He criticises Kouchner for one thing and then for its opposite: for surrendering France’s sovereignty to international bodies on the one hand, and for acting wihtout the sanction of the UN on the other. By exposing Kouchner’s failure to live up to his ideals, though, he distracts the reader’s attention from his deeper objection, which is to the ideals themselves. Péan is an old-style French republican, a Gaullist for whom it is hard to love humanity without being a bit untrue to France.”

Vi har varit inne på detta förut: hur man skriver bra kultursidesprosa (det var i samband med Tom Lubbock, vill jag minnas), dvs. de tre stegen Vila – Ansats – Explosion. Först vilan i de två första meningarna, som är lite grand av torra konstateranden. Sedan ansatsen i de två följande meningarna, fram till “…themselves”: sund, heart-of-the-matter detaljkritik. Till slut explosionen i en perfekt saltad liten amuse-bouche om Gaullismen som kritisk metod.

Betyg: litet a.