Jag måste säga jag håller med Martin Kettle idag att Labourpartiets våndor just nu inte är särskilt intressanta i jämförelse med vad de konservativa kommer att ägna sig åt med sin stora majoritet. Detta så mycket mer efter att just ha hört Queen’s Speech och regeringens shoppinglista för de närmaste åren. Brexit, så klart, miljarder till sjuk- och socialvården, allt det som annonserats. Men också annat mer kontroversiellt, som att förbjuda retroaktiva åtal mot militärer som begått övergrepp på Nordirland, tillsätta en Royal Commission att granska konstitutionella frågor, och att upphäva Fixed Term Parliaments Act.

Det är många som förutspår (och Kettle rör vid det också) att all denna “one-nation” largesse från Tories inte kommer att kunna bli verklighet när väl UK tagit sig ut ur EU, om så med No Deal (som fortfarande är högst tänkbart) eller med Något Slags Deal om ett år, eftersom en stagnerad brittisk ekonomi inte klarar av det. Vid vilket alla de f.d. Labourröstarna i Midlands och norr inser sitt misstag och röstar in ett nykostymerat Labourparti om fem år och allt slutar lyckligt. Själv planerar jag att tomten ska ge mig en Harley Davidson Sportster 1200 Custom i julklapp, inslagen i handvävt kinesiskt siden. Hjälmen fixar jag själv.

+ Något jag tyvärr glömde bort i hastigheten är att de också tänker införa ID-krav när man röstar. Det finns inga som helst problem med valfusk i det här landet, det är enbart ett sätt att ta rösträtten från c:a tre miljoner människor, främst bland – guess what? – de fattiga och marginaliserade.

+ Nu har de också publicerat sin nya Withdrawal Agreement Bill, som beskurit flera viktiga punkter i oktoberversionen: parlamentet får mindre att säga till om, workers’ rights slopat, och garantier för ensamkommande flyktningbarn har urvattnats. Och det blir svårare att förlänga övergångsperioden, vilket återigen ökar risken för en No Deal.